Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schen-si - Scheol - Schepers [s-chep-], Willem Bastiaansz - Schepperus - Scher, turk. Se Schar - Scherbet, turk. Se Sorbet - Scherer [Jerär], Barthélemy Louis Joseph - Scherer [Jerär], Edmond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarifrån det skiljes genom kinesiska muren, i
ö. till Schan-si (gränsen är Hwang-ho) och till
Honan, i s. till Hupe och Sz-tschwan och i v. till
Kan-su. 199,300 kvkm. 6,726,064 inv. (1910),
en af Kinas mera glest befolkade provinser (33
inv. på 1 kvkm.). Tsin-ling-schan, som delar
Kina i två mycket olika delar (se Kina, sp. 27),
delar äfven denna provins i en större, nordlig,
och en mindre, sydlig, del, af hvilka den förra
är en platå af 1,300–1,800 m. höjd och nästan
helt täckt med väldiga lössbildningar. Detta
kulturbälte lider dock af ringa nederbörd;
vissa delar äro saltträsk, hvilket förklarar den
jämförelsevis glesa befolkningen. Därtill har dock
äfven bidragit dunganernas uppror (se
Dunganer), under hvilket befolkningen, hvars antal före
detsamma var 15 mill., alldeles utrotades i vissa
trakter i Wei-hodalen. Under lösslagren i n. anses
stora stenkolslager finnas; äfven på malmer och
petroleum är provinsen rik. Tsin-ling-bergen nå
här en höjd af 3,350 m. (i Ta-pai-schan); de fylla
södra delen, där man endast i floddalarna finner
en mera utvecklad kultur. Klimatet är för kallt
för odlingen af Syd-Kinas produkter, ris, te och
silke, men lämpar sig väl för spannmål, rabarber,
tobak, hampa etc. Industrien tillverkar ylletyger,
papper m. m. Den viktigaste floden näst Hwang-ho
är dennas biflod Hwei-ho (se d. o.), som flyter
utefter Tsin-lings norra sluttning, samt s. om
bergen Han-kiang (se d. o.). Genom denna provins har
kinesiska folket en gång invandrat från Tarimbäckenet
till Kina, och genom Hwei-hodalen går ännu en stor
del af handeln med Turkestan. Hufvudstad är
Si-ngan (se d. o.).
J. F. N.
Scheel [-ål], hebr., hebréernas benämning på
dödsriket. Se H a de s 2.
Schepers [s-chep-], Willem Bastiaans z., vanligen
kallad endast Willem Bastiaans z., holländsk
sjömilitär, f. 1620 i Haarlem, d. 1704 i Rotterdam,
var en betydande redare och köpman där, liar han,
som förut ej egnat sig åt flottans tjänst, 1673
utnämndes till amirallöjtnant. 1676 höll han med 12
skepp Dunkerques sjöröfvare varma och sändes s. å. och
1677 med en stark eskader till Nordsjön för att hjälpa
danskarna mot svenskarna och utmärkte sig så, att
han belönades med danskt adelskap. Han inlade stor
förtjänst om sjöväsendets organisation. 1688 förde
han på sin fregatt "Den Briel" Vilhelm af Oranien
öfver till England.
Schepperus, Ericus Ola i, präst, f. 1555, d. 1620,
uppges ha blifvit komminister vid Storkyrkan
i Stockholm 1577 och utnämndes 1583 äfven till
skolmästare där. Ehuru uppfostrad i det ortodoxa
Rostock, började han i häftiga predikningar förorda
liturgien, men slog om och angrep den sedan lika
häftigt trots Johan IILs vrede. Slutligen sattes
han i fängelse och stannade där till Johans död
(1592). Efter att 1593 ha valts till kyrkoherde i
Storkyrkan for han en tid ut med stor våldsamhet mot
Sigismund och dennes katolska präster, men ändrade
ånyo ställning och började 1596 anfalla hertig Karl,
som skulle tillfogat honom orätt och öfvervåld,
medan han efter striden vid Stegeborg (1598) upphöjde
Sigismund. Efter slaget vid Stångebro (1598) försökte
han en ny omsvängning, men blef nu fängslad och hade
ännu i okt. 1601
ej ernått full frihet. Kort därefter lösgafs han dock
och erhöll 1602 Uppsala pastorat, men råkade åter ut
för Karls vrede och fängslades 1607. Åter lössläppt,
förflyttades han 1609 till Enköpings pastorat. Han var
omtyckt predikant, men en obehärskad och hållningslös
personlighet. Fr. W
Scher, turk. Se Scharc.
Scherbet, turk. Se S or be t.
Schereme’tiew, tysk transkription i st. f. S j e-r
e m e t i e v (se d. o.).
Schérer [jerär], Barthélemy Louis Joseph, fransk
militär, f. 18 dec. 1747 i Delle (dep. Haut-Rhin),
d. 19 aug. 1804 i Chauny (dep. Aisne), var
först i österrikisk krigstjänst, men återvände
1780 till Frankrike och blef s. å. kapten vid
ett artilleriregemente. Han var med vid Yalmy
och utmärkte sig som adjutant åt Beau-harnais i
fälttåget vid Rhen. Han blef divisionsgeneral 1793,
vann flera framgångar i spetsen för en kår af Sambre-
och Meusearmén och sändes 1794 som högste befälhafvare
till Alparmén, men återkallades snart för att öfverta
ledningen af armén i östra Pyrenéerna (1795), där han
med underlägsna och illa rustade trupper lyckades med
framgång bekämpa spanjorerna ända till fredsslutet
i Basel s. å. Strax därefter blef han Kellermanns
efterträdare som chef för italienska armén och
vann en lysande seger vid Loano (24 nov. 1795)
öfver de öfverlägsne österrikarna, hvarigenom
hela Milano kom i fransmännens våld. Sjukdom och
tvister med de underordnade befälhafvarna nödgade
honom att begära afsked och lämna öfverbefälet åt
Bonaparte. 1797 blef han krigsminister och visade
som sådan stor energi och rättrådighet. 1799 fick
han ånyo öfverbefälet öfver italienska armén, men
återkallades inom kort, sedan han med sina numeriskt
underlägsna krafter blifvit slagen af österrikarna
under Kray vid Magnano (5 april). S. drog sig då
tillbaka till privatlifvet. Till försvar för sin
förkättrade krigföring i Italien utgaf han Precis
des operations militaires de Varmée d’Italie depuis
le 21 ventöse jusqu’au 7 floréal de Van VII (1799).
E.A-t.
Schérer [jerär], Edmond, fransk teolog och
litteraturkritiker, f. 1815 i Paris, d. 1889,
gjorde sina studier i England (där han greps af
väckelserörelsen) och i Strassburg och blef 1847
professor i exegetik vid evangeliska högskolan i
Geneve. Till en början var han målsman för den vid
nämnda högskola härskande ortodoxien, med tillsats
af en inåtvänd mysticism; hans underbart innerliga
dikt Je suis å toi förblir en pärla i den franska
protestantismens psalmskatt. Under bibelstudiet kom
han dock bort från den stränga inspirations-läran,
och hans intellektualistiska tendenser upplöste all
positiv kristen tro. Den hegelska filosofien blef
en hvilopunkt på vägen, som mynnade ut i brytning
med teologien och i full skepsis (La cri-tique et
la foi, 1850). 1860 flyttade han öfver till Paris
och egnade sig åt litteraturkritik och politik i
den 1861 uppsatta "Le temps" (ett antal artiklar,
utgifna som Etudes critiques sur la littérature
contemporaine, 10 bd, 1863-89). 1871-75 var S. medlem
af nationalförsamlingen, och 1875 blef han senator
för lifstid. Se 0. Gréard, "E. S." (2:a uppl. 1891),
och W. Liittge, "Religion und dog-ma" (1913).
Hj. H-t.
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
