Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scherr, Johannes - Scherry. Se Spanska viner - Schersmin, bot. Se Philadelphus 2 - Scherstén, Otto Edvard - Schertlin (Schärtlin von Burtenbach), Sebastian - Scherzando - Scherzer [Je'rtser], Karl von - Scherzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
Scherry-Scherzo
1022
romaner och andra berättelser: Schiller (1856;
6:e uppl. 1909), Michel (1858; 13:e uppl. 1909)
m. fl. (ett urval utkom med titeln Novellenbuch
1873 -77, flera uppl.) äfvensom åtskilliga
humoristiska skrifter författade S. en mängd kultur-
och litteraturhistoriska arbeten. S var en ifrig
partiman, hvars politiska intolerans kom honom att
bruka historiska företeelser till angrepp på allehanda
af honom hatade stånd och institutioner och förryckte
uppfattningen af personer och förlopp. Hans stil var
full af egendomligheter: arkaismer, nybildningar,
sökta liknelser i Carlyles och Das junge Deutschlands
maner och kryddades af burlesker och grofheter i
rikt antal. Hänsynslöst, hänfördt stred han för
frihet och bildning, med ett muntligt föredrag
och en litterär framställning, hvars originella
och utomordentligt lefvande kraft var starkt
tilldragande. Af hans verk må nämnas Deutsche kultur-
und sittengeschichte (1852-53), Schiller und seine
zeit (1859, många uppl.), Ge-scltichte der deutschen
frauenwelt (1860), Blucher, seine zeit und sein leben
(1862; 8:e uppl. 1914), Allgemeine geschichte der
literatur (1851, många uppl.; i svensk omarbetning af
A. Ahnfelt, "Verldsliteraturens historia", 1874-76),
S:sobjektivaste verk, Bildersaal der weltliteratur
(1848; 3:e uppl. 1884-85), Geschichte der deutschen
literatur (1850; 2:a uppl. 1854), Geschichte der
englischen literatur (1854; 3:e uppl. 1883) och
Dichterkönige (1855; 2:a uppl. 1861). Hans historiska
och litterära essayer ha utgetts samlade under titeln
Menschliche tragikomödie (1874; senaste uppl. 1911;
ett par öfv. till sv. 1889). Ett stort antal af
S:s arbeten finns i moderna uppl. på Hesses förlag.
(R-n B.)
Scherry. Se Spanska viner.
Schersmin, löt. SePhiladelphus2.
Scherstén, Otto Edvard, militär, gymnast, f. 7
mars 1852 i Ukna socken, Kalmar län, blef 1874
underlöjtnant vid Gottlands nationalbeväring (nu
Gottlands infanteriregemente), där han avancerade
till öfverstelöjtnant (1903). Utnämnd till
öfverste i armén 1909, erhöll han 1910 afsked från
militärtjänsten. 1876-78 genomgick S. Gymnastiska
centralinstitutet och kom sedan att vid sidan af
sin militära tjänst egna sina bästa krafter inom
olika tjänsteställningar åt såväl skolungdomens och
de värnpliktiges fysiska uppfostran som äfven åt
dö frivilliga kroppsöfningarna. Han var instruktör
vid Stockholms gymnastik- och fäktklubb 1878 -89
och tjänstgjorde dessutom som gymnastiklärare vid
flera af hufvudstadens skolor samt vid institutet
för blinda å Tomteboda 1888-95, där han förstod att
på ett utmärkt sätt ordna metodiken för de blinde
och därigenom visade den Lingska gymnastikens stora
anpassningsförmåga. För arméns kroppsöfningar
blef S. i viss mån banbrytande. Han var 1885-89
andre och 1889-95 förste lärare i gymnastik och
vapenföring vid Krigsskolan å Karlberg, där han bragte
särskildt fäktningen till hög ståndpunkt och införde
idrotts-öfningar, hvilka genom de utgående officerarna
vidare spredos till armén. Han blef därigenom
grundläggare för den militära idrottsrörelsen, hvilken
han äfven befordrade som en af stiftarna af den hela
armén omfattande Föreningen för militär idrott. Han
var dessutom med om att
stifta Centralföreningen för idrottens främjande,
föreningarna för fäktkonstens och skidlöpningens
främjande m. m. och erhöll som erkännande af sin stora
förtjänst om idrottsrörelsen idrottsföreningarnas
riksförbunds förtjänsttecken. S:s öfverlägsna
färdighet i fäktning, förkofrad bl. a. genom
studiebesök vid franska arméns fäktskola vid
Join-ville le Pont, föranledde hans anställning som
biträdande (1880-87) och ord. (1895-1904) lärare
i fäktning vid Gymnastiska centralinstitutet, där
han införde vissa förbättringar och förenklingar i
denna undervisning. Efter afskedet ur krigstjänsten
har han verkat som gymnastiklärare vid Djursholms
samskola och förestått den kommunala simskolan
i Stockholm. Han har skrifvit bl. a. några
beaktade kapitel om gymnastik i "Illustrerad
idrottsbok" (utg. 1886-88 af V. G. Balck).
N. F. S.
Schertlin (Schärtlin von Burtenbach), Sebastian, tysk
krigare, f. 1496 i Wiirttem-berg, d. 1577, trädde
1530 som krigshöfvitsman i riksstaden Augsburgs
tjänst och erhöll 1546 ledningen af de sydtyska
städernas trupper i Schmalkaldiska kriget. Då staden
Augsburg hade måst underkasta sig kejsaren och han
själf uteslutits från amnestien, trädde han 1548 i
fransk krigstjänst, men efter att 1553 ha blifvit
benådad af kejsaren återvände han till Augsburg och
lefde sedan på sitt gods Burtenbach. I Frankrike hade
han 1552 förmedlat det mellan konung Henrik II och
kurfursten Morits af Sachsen afslutade förbundet. På
sin ålderdom upptecknade S. sin lefnads-historia
(utg. af Schönhuth 1858). (N. H-tz.)
Scherzando [skertsa’ndå], it., mus., med lätt,
skämtsamt föredrag. Denna föredragsbeteckning nyttjas
mest i förbindelse med tempobeteckning: allegro,
allegretto scherzando.
Scherzer [je’rtser], Karl von, österrikisk resande
och geografisk-statistisk skriftställare, f. 1821
i Wien, d. 1903 i Görz, sedan 1872 österrikisk
generalkonsul efter hvartannat i Smyrna, London,
Leipzig och (1884-97) i Genua, deltog 1857-59
i Novara-expeditionen och medföljde 1869 den
österrikiska expeditionen till östra Asien och
Amerika. Utom viktiga bidrag till skildringen af
Novara-expeditionen (3 dlr, 1861-62; 5:e uppl. i 2 bd,
1877) utgaf han beskrifningar öfver resor i Amerika
(tills, med Wagner), en skildring af Smyrna (1873),
Die deutsche arbeit in jremden erdtheilen (1880),
Das wirthschaftliche leben der völker (1885) m. m.
Scherzo [ske;rtså], it. (eg. skämt, lustighet), TOMS.,
i allmänhet ett tonstycke af humoristiskt uppsluppen,
gäckande karaktär; särskildt den ur menuettformen
framgångna art däraf, som Haydn började använda
och Beethoven oftast använde i st. f. menuett, i
kvartetter, symfonier och sonater. Namnet scherzo
förekommer på världsliga sånger
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
