- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1023-1024

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scherzo - Scheschonk I, fornegyptisk konung. Se Egypten, sp. 1483 - Scheschuppe, flod. Se Szeszupa - Schetelig [Je'teli], Haakon - Scheuchzer [Jö'jchtser], schweiziska naturforskare - Scheuchezeria - Scheuchzeriaceæ - Scheuffelin [Jö'jf-]. Se Schäufelin - Scheurer-Kestner [Jörär-kestnär], Auguste - Scheutz [Jöjts], svensk släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1023

Scheschonk l-Scheutz

1024

redan under 1500-talet och på instrumentalstycken
under 1600-talet. Dessa "scherzi musicali" hade
dock föga eller intet gemensamt med det Haydns
scherzo, som utvecklade sig ur hans jovialiska och
folkliga behandling af menuetten, från hvilken det
knappt skilde sig genom annat än ett lifligare
tempo, tills det hos Beethoven antog en mera
storslagen, världsironisk humor, i förening med
väldigare proportioner samt större rytmisk och
harmonisk dristighet, utan att dock någonsin ens
i sin största anläggning (i 9:e symfonien) öfverge
menuettens formella grundplan. Efter Beethoven har
ingen verklig utveckling egt rum af det egentliga
scherzot, ehuru Schumann stundom utvidgade det genom
två trior, i st. f. en enda sådan, och Mendelssohn
skref scherzon utan trio. Väl har däremot formen
ofta förblandats med eller öfvergått i andra former
och namnet scherzo getts åt stycken, som hellre
borde heta rondo3 kapris eller etyd. Ej heller
har den beethovenska andan bibehållit sig i senare
tiders scherzon; universaliteten och den omedelbara
uppsluppenheten ha oftast fått vika för antingen
raffinerad reflexion, bisarrt effekt-sökeri,
spirituell salongsmässighet eller ock subjektiv
ensidighet, för mycken tyngd i lynnet. Detaljer
kunna dock förekomma af genialitet och nyhet, vare
sig harmonisk (Chopin), instrumental (Ber-lioz) eller
rytmisk (Raff). A. L.»

Scheschonk l, fornegyptisk konung. Se Egypten,
sp. 1483.

Scheschu’ppe, flod. Se Szeszupa,

Schetelig [je’teli], Ha ak o n, norsk arkeolog, f. 25
juni 1877 i Kristiania, blef 1901 föreståndare för
Bergens museums historisk-antikvariska afdelning,
1915 dessutom professor i arkeologi där. 1907 vann
S. doktorsgraden vid Kristiania universitet på
afh. The cruciform brooches of Norway (i Bergens
museums årsbok 1906). S. har lämnat en mängd bidrag
till Norges, särskildt Vestlandets, arkeologi och
historia, hvarjämte han företagit eller ledt många
undersökningar och utgräfningar. Bland hans skrifter
må nämnas Vestlandets celdste kulturhistorie. En
för er til Bergens museums old-samling (1909) och
Vestlandske gräver jra jernal-deren (1912). Han
förbereder, tills, med A. W. Brögger, utgifningen
af ett af norska staten be-kostadt verk om
Osebergsskeppet (se Drake, sp. 818-819). Sedan 1910
har S., tills, med riksantikvarien H. Fett, utgett
och redigerat tidskriften "Kunst og kultur". Han är
korresp. led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1915).
K. V. H.

Scheuchzer [jö’jchtser], schweiziska
naturforskare. 1. Johann Jacob S., f. 1672 i Zürich,
d. där 1733, var professor i fysik där och företog
årliga resor i Alperna, hvaröfver han publicerade
det hufvudsakligen botaniska arbetet Itinera per
Helvetim alpinas regiones facta annis 1702-11
(4 dlr, 1723). Han utgaf äfven Physica sacra (5
dlr, med 650 taflor, 1732-35), en framställning
af de i bibeln omtalade naturföremålen, särskildt
växterna. - 2. Johann S., den föregåendes broder,
f. 1684 i Zürich, d. där 1738, efterträdde brodern
som professor och blef grundläggaren af gräsens och
halfgräsens systematik genom arbetena Agrostographim
helveticce prodro-mus (1708) och Agrostographia,
sive Graminum, Juncorum, Cyperorum, Cyperoidum,
iisque affi-

nium historia (1719; ånyo
utg. af A. v. Haller 1775).
1-2. C.Lmn.

Scheuchze’ria [jöjchts-] L., löt., en
liten i djupa kärr växande ört, som hör till
fam. Scheuch-zeriacece. S. palustris, kallgräs, har
glatt stjälk, besatt med smala, halftrinda blad,
små och gröngula blommor med 6-bladigt hylle, som
kvar-sitter efter blomningen. Blomställningen
är en gles fåblommig klase. Frukten består
af oftast 3, nedtill förenade, nötlika
baljkapslar. O. T. S. (G. L-m.)

Scheuchzeriäceae [jöjchts-], Juncaginä-c e ae, bot.,
en liten växtfamilj af serien Helobice. Blommorna
äro en- eller tvåkönade med homoiokla-mydeiskt
hylle eller nakna, sittande i klase eller
ax. Ståndarna äro l-6, fruktbladen äro mer eller
mindre fria, frukten klyffrukt, baljkapslar
eller nöt. Hithörande växter äro sumpväxter med
smala blad och oansenliga blommor. I Sverige är
familjen representerad af släktena Scheuchzeria och
Triglochin, de båda öfriga släktena äro amerikanska.
G. L-m.

Scheuffelin [jö’jf-]. Se Schäufelin.

Scheurer-Kestner [jörär-kestnär], August e, fransk
politiker, f. 11 febr. 1833 i Miilhausen, d. 19
sept. 1899 i Bagnéres-de-Luchon (dep. Haute-Garonne),
studerade i Strassburg och Paris, i synnerhet kemi,
och blef snart ifrig motståndare till kejsardömet. På
grund af sin politiska agitation blef han dömd
till 3 månaders fängelse 1862 och egnade sig sedan
under några år åt trägna vetenskapliga forskningar,
välgörenhet och filantropiska experiment i halft
socialistisk anda. Vid krigsutbrottet 1870 sökte
han förgäfves organisera försvaret i Elsass,
slöt sig därefter till Gambetta och valdes 1871 i
dep. Haut-Rhin till medlem af nationalförsamlingen,
hvarifrån han dock utgick efter fredsslutet med
Tyskland, men omvaldes s. å. i Seinedepartementet. Han
var en af grundläg-garna af det politiska partiet
Union républicaine och senare af "opportunisternas"
parti. 1875 vald till lifstidssenator, bekämpade
han Mac Mahons reaktionära politik och senare
jämte sin svåger C. T. Floquet (se denne)
boulangismen. S. ifrade mycket för Algeriets ordnande
samt tull-, undervisnings-och finansfrågor. Mest
bekant blef han, när han som vicepresident i senaten
som den förste offentligen påyrkade en revision af
domen öfver Dreyfus (se Dreyfusprocessen), hvarför han
fick utstå mycken fiendskap. S. var 1879-84 ledare för
tidningen "République francaise" och skref ett stort
antal vetenskapliga uppsatser i franska vet. akad:s
"Comptes rendus" m. fl. publikationer. Ett minnesmärke
öfver S. (af Dalau och Becker) restes 1908 i Paris,
då äfven en samling tal och bref af S. utgafs.
E. A-t.

Scheutz [jöjts], svensk släkt, som på 1740-talet
inkom till Sverige från Tyskland (Hessen).

1. Per Georg S., publicist, öfversättare,

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free