Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1131-1132 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schmoll, Barthold Otto - Schmoller [Jmå'l-], Gustav von - Schmollis - Schmun, kopt. Se Hermupolis 2 - Schmuz-Baudiss [Jmots-], Theodor Hermann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dennes mönstringsresor samt utnämndes s. å. till
ingenjörkapten för infanteriofficerarnas i Sverige
information. Till ledning för denna undervisning
utgaf han En kort anledning till geometrien (1692)
och Architectura militaris eller fortifications
konstens korta manuductions och underwijsnings
första deel (1693; andra delen utkom ej). 1693–94
deltog han i de allierades kampanj i Nederländerna,
sändes 1695 till Finland för att undervisa därvarande
officerare, blef 1698 major vid Fortifikationen
och 1699 generalkvartermästarlöjtnant, men
transporterades 1700 som kommendant till Marstrand,
hvars försvarsverk han sedan förstärkte. 1711
blef han öfverste af infanteriet med bibehållande
af kommendantskapet, 1715 adlades han och var
1716–19 öfverste och kommendant i Göteborg.

^{L. W:son M.}

Schmoller [ʃmå’l-], Gustav von, tysk nationalekonom,
f. 24 juni 1838 i Heilbronn, blef professor i
statsvetenskap 1864 i Halle, 1872 i Strassburg
och 1882 (efter A. Held) i Berlin. Han utnämndes

1884 till led. af preussiska statsrådet och
valdes 1899 till sitt universitets representant
i preussiska herrehuset. 1908 upphöjdes han i
adligt stånd. Sedan 1878 utger han (från 1903 i
förening med M. Sering) skriftserien "Staats- und
sozialwissenschaftliche forschungen" (185 hftn till
år 1915, de flesta förf. af hans studenter) och sedan
1881 tidskr. "Jahrbuch für gesetzgebung, verwaltung
und volkswirtschaft im Deutschen reiche". Han är
därjämte medarbetare i det sedan 1892 af vet. akad. i
Berlin utg. källskrifts- och sammelverket
"Acta Borussica, denkmäler der preussischen
staatsverwaltung im 18. jahrhundert". S. betraktas
som den egentlige ledaren för den nya riktningen
af den historiska skolan inom nationalekonomien
– eller, m. a. o., för denna skola, sådan den
utvecklat sig efter det af Roscher, Br. Hildebrand
och Knies (se dessa ord) utförda banbrytande och
grundläggande arbetet (jfr Nationalekonomi,
sp. 514). Hans författarverksamhet har gällt i
synnerhet: ekonomisk-historiska och statistiska
specialundersökningar, socialpolitiska principfrågor
och metodologisk diskussion. Ett hufvudsyfte för
hans sträfvanden har han själf angett vara att h. o. h.
lösgöra den nationalekonomiska vetenskapen från den
engelsk-franska utilitetsfilosofiens dogmatik och
basera den på en annan, psykologiskt och historiskt
säkrare grundval. Bland arbeten i bokform märkas
Zur geschichte der deutschen kleingewerbe im 19. jahrhundert (1869),
Über einige grundfragen des rechts und der volkswirtschaft (öppet bref till H. v. Treitschke, 1875),
Die strassburger tuche- und weberzunft (1879),
Zur literaturgeschichte der staats- und sozialwissenschaften (1888),
Zur sozial- und gewerbepolitik der gegenwart (1890),

Umrisse und untersuchungen zur verfassungs-, verwaltungs- und wirtschaftsgeschichte besonders des preussischen staates im 17. und 18. jahrh. (1898),
Über einige grundfragen der sozialpolitik und volkswirtschaftslehre (1898; 2:a uppl. 1904),
Grundriss der allgemeinen volkswirthschaftslehre (d. I 1900, 10:e uppl. 1908; d. II 1904), hans yppersta verk, utfördt på utvecklingshistorisk
grundval, med genomgående relativistisk hållning och med
encyklopedisk omfattning inom vederbörande vetenskap,
Über das maschinenzeitalter (1903),
Fr. List als volkswirt (1909) och
Charakterbilder (1913).
Mycket belysande för S:s uppfattning af nationalekonomiens
karaktär, uppgift och metoder är afh.
Volkswirtschaft, volkswirtschaftslehre und -methode (i "Handwörterbuch der staatswissenschaften", 3:e uppl. 1911).
S. har under årtionden framstått
som den främste representanten för den etiskt
motiverade, positivt socialpolitiska riktning,
hvars verksamhet inleddes med den starka
oppositionen mot de s. k. manchestermännen, de
klassiske nationalekonomernas epigoner i olika
länder. Redan i sitt inledningstal vid den bekanta
kongressen i Eisenach (jfr Katedersocialister)
gjorde han gällande – och den ståndpunkten har han
blifvit trogen –, att de lägre klassernas ställning
måste genom reformatoriskt inskridande från en stark
statsmakts sida lyftas därhän, att de kunna harmoniskt
inordnas i samhällets och statens organism, åsikter,
som framkallade bifalls- och smädelsestormar mot
honom, af den tidens liberaler betecknad som "en
tempelskändare i det sociala riket" (citatet anfördt
af Treitschke i stridsskriften "Der socialismus und
seine gönner", 1875). Samtidigt framhåller han, att
centralisationens utveckling skall uppvägas af aktning
och intresse för individens frihet, för människans
moraliska och intellektuella framåtskridande. I
den med K. Menger förda metodologiska diskussionen
(särskildt i "Zur literaturgeschichte" etc.) kom han
att framträda som en skarpare motståndare till den
deduktiva metoden än han egentligen var; han har
sedermera förklarat induktion och deduktion ha en
jämbördig betydelse för tänkandet, liksom "höger och
vänster fot för gåendet". Till S:s 70-årsdag utgafs
en festskrift, "Die entwickelung der deutschen
volkswirtschaftslehre im 19. jahrhundert" (2 bd,
1908) med bidrag speciellt af hans lärjungar i
olika länder. – Litt.:
Art. S. i "Handwörterbuch der staatswissenschaften" (1911), och
Fridrichowicz, "Grundriss einer geschichte der volkswirtschaftslehre" (1912).

^{E. H. T.}

Schmollis (möjligen en förvrängning af lat. sis
mollis, "var mig huld", eller af fnlty. smullen,
supa), en i det tyska studentspråket sedan midten
af 1700-talet öflig hälsning, som motsvarar det
svenska skål! och särskildt förekommer vid drickande
af brorskål. Svaret är fiducit (af lat. fiducia sit,
lita på mig).

Schmun, kopt. Se Hermupolis 2.

Schmuz-Baudiss [ʃmots-], Theodor Hermann,
tysk keramiker, f. 1859 i Herrnhut, studerade
målning vid konstakademien i München, men egnade
sig tidigt åt keramik, blef 1902 anställd vid
k. porslinsmanufakturen i Berlin och 1908 dess
ledare. S. har utfört förträffliga arbeten af
keramisk konst.

^{G–g N.}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>