- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1135-1136

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schneckenburger. 1. Matthias S 2. Max S - Schneeberg - Schneeberg - Schneekopf - Schneekoppe - Schnéevoigt [Jne'fåjkt]. 1. Georg Lennart S 2. Sigrid Ingeborg S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åskådningen, hvilket erbjöd ett särskildt intresse för
honom, som, själf lutheran, genom deltagandet i
Berns praktiskt kyrkliga lif lärt sig uppskatta den
reformerta fromhetens egenart, för eftervärlden är
han ock i främsta rummet bekant genom det postumt
utgifna, utomordentligt skarpsinniga och ännu i sitt
slag oöfverträffade arbetet Vergleichende darstellung
des lutherischen und des reformierten lehrbegriffs

(2 bd, 1855).

2. Max S., den föregåendes broder, lyrisk poet,
författare af Tysklands nationalsång, f. 17 febr. 1819
i Thalheim, Württemberg, d. 3 maj 1849 som egare af
ett järngjuteri i Burgdorf, kantonen Bern, utbildade
sig för köpmansyrket, innehade därefter några år
anställning vid ett apotek i Bern, och det var
där han 1840 diktade sin allbekanta nationalhymn
Die wacht am Rhein. Ingifvelsen därtill mottog
han under intrycket af den antityska och krigiska
stämning i Frankrike, som litterärt utlöste sig i
bl. a. Alfred de Mussets dikt "Nous l’avons eu votre
Rhin allemand". S:s sång blef aldrig under hans egen
lifstid bekant i vidare kretsar. Men efter hans död
nådde "Die wacht am Rhein" sin ryktbarhet, sedan den
tonsatts af musikdirektören Karl Wilhelm (d. 1873)
och första gången sjungits 1854 vid firandet af
dåv. kronprinsens af Preussen (sedermera kejsar
Vilhelm I:s) silfverbröllop. Först vid den stora
sångarförbundsfesten i Dresden 1865 slog den igenom,
och under 1870–71 års krig fick den sin – under det
stora världskriget 1914 ff. ytterligare befästa –
rang af tysk nationalsång. Originalhandskriften till
dikten skänktes af författaren till en vän i Bern och
förvaras nu i därvarande historiska museum. Skaldens
stoft öfverfördes 1886 från Burgdorf till hans
födelseort, där en minnesvård upprests. Åt hans
änka och barn, liksom åt kompositören, beviljades
statspension. S. författade äfven ett antal andra
lyriska dikter, samlade och utg. af K. Gerok under
titeln Deutsche lieder (1870).
Litt.: W. Lang, "Von und aus Schwaben" (1890).

1. E. Bg. 2. E. N. S–g.

Schneeberg [ʃneb-], flera höga bergstoppar i
Tyskland och Österrike. 1. (Wiener-S.) Bergstock
i österrikiska alperna n. om Semmering. 2,075 m.
10 km. lång kuggstångsbana enligt Abts system från
Puchberg upp på S. – 2. (Krainer S.) Högsta
berget i Krain, 1,796 m. – 3. (Grosser S.) Bergstopp
i Sudeterna, den högsta i Glatzbergen. 1,422
m. – 4. Högsta toppen på Fichtelgebirge,
1,051 m. – 5. (Hoher S.) Högsta toppen bland
Elbes sandstensberg, vid Tetschen, 723 m.

1–5. J. F. N.

Schneeberg [ʃneb-], bergsstad i sachsiska kretsen
Zwickau, i Erzgebirge. 9,382 inv. (1910). Vacker
kyrka med altartafla af L. Cranach, gymnasium och
lärarseminarium. Maskinstickning samt tillverkning af
spetsar, tyll, dockor m. m. Grundlagdt omkr. 1471,
blef S. tidigt betydande genom den kringliggande
traktens rikedom på silfver-, kobolt- och
vismutmalmer.

(J. F. N.)

Schneekopf [ʃnek-], bergstopp i Thüringerwald,
belägen i södra delen af hertigdömet Sachsen-Koburg
och Gotha. Höjd 978 m. S. krönes af ett 21 m. högt
utsiktstorn.

(J. F. N.)

Schneekoppe [ʃnek-], Riesenkoppe, Riesengebirges
högsta topp, en stympad granitkägla,

med en höjd af 1,603 m. Schlesisk-bömiska gränsen
går fram öfver själfva spetsen.

(J. F. N.)

Schnéevoigt [ʃnefåjkt]. 1. Georg Lennart S.,
finländsk violoncellist och orkesterdirigent,
f. 8 nov. 1872 i Viborg, där fadern var
kapellmästare. De under faderns ledning begynta
musikstudierna fortsattes vid Orkesterskolan i
Helsingfors (violoncellspel för O. Hutschenreuter)
samt därefter vid konservatorierna i Sondershausen
(C. Schroeder), Leipzig och Bruxelles. S. studerade
kontrapunkt och fuga för Braunroth i Dresden och
Fuchs i Wien. I åtta år var S. solovioloncellist vid
Filharmoniska sällskapets orkester i Helsingfors,
samtidigt lärare vid Orkesterskolan och Helsingfors’
musikinstitut. Högt uppburen som cellist, har han
företagit framgångsrika konsertresor både i eget och
främmande länder. S. dirigerade 1901 symfoniorkestern
vid utställningen i Riga, var därefter t. o. m. 1913
dirigent i Riga under somrarna, utom 1910 och 1911,
då han dirigerade i Kiev. Sin stora ryktbarhet som
dirigent vann S. 1904–08, då han som F. Weingartners
efterträdare var förste dirigent vid Kaim-orkestern i
München. Med denna orkester företog han konsertturnéer
i Tyskland, Österrike, Schweiz, Belgien, Holland
och Italien, i sammanlagdt 125 olika städer. 1909
bildade S. Rigaer symphonie-orchester, som företog
turnéer i Ryssland, äfven till Helsingfors, samt 1912
Helsingfors’ symfoniorkester, som gjorde turnéer
till Stockholm och Petersburg. Sistnämnda år ledde
S. första utförandet af "Mästersångarna" och 1913
första utförandet af "Parsifal" i Petersburg. Då
Helsingfors’ stadsorkester 1914 bildades, blef
S. förste dirigent. S. å. dirigerade han vid
konsertföreningen i Stockholm, som 1915 kallade honom
till ord. förste dirigent, hvarjämte han dock kvarstod
vid Helsingfors’ stadsorkester. Sedan 1906 inbjuden
gästdirigent vid kejs. musiksällskapets konserter i
Petersburg, vid Santa Cäcilia i Rom samt vid orkestrar
i Warschau, Amsterdam, Haag m. fl., kan S. räknas
till samtidens mera framstående dirigenter. Helt
behärskande orkestern, eldar han denna till högsta
möjliga prestationsförmåga, utmejslar detaljerna väl,
men skänker icke mindre de stora linjerna plastisk
gestaltning. Han behärskar såväl den klassiska som
den moderna repertoaren. Ur den senare ha många
betydande verk första gången af honom framförts i
Nordens konsertsalar.

2. Sigrid Ingeborg S., född Sundgren, den föregåendes
hustru, pianist, f. 17 juni 1878 i Helsingfors,
utbildade sig vid Helsingfors’ musikinstitut
1886–94 under ledning af bl. a. William Dayas,
debuterade i Helsingfors 1894 och fortsatte
studierna hos F. B. Busoni i Berlin under tre år,
hvarefter en konsert gafs i denna stad. Hon ingick
1898 äktenskap med Georg S. och har därefter dels
ensam, dels med sin make företagit framgångsrika
konsertturnéer i Finland, Sverige, Danmark, Tyskland,
Ryssland och Östersjöprovinserna samt medverkat
vid symfonikonserter gifna af Kaim-orkestern i
München, sällskapet Santa Cäcilia i Rom, Helsingfors’
symfoniorkester i Helsingfors och Stockholm, Rigaer
symphonie-orchester och Helsingfors’ stadsorkester. I
besittning af glänsande teknik, lidelsefullt
temperament och sund musikalisk uppfattning, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free