- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1191-1192

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schröter, Corona Elisabeth Wilhelmine - Schröter (Schroeter), Joseph - Schröter, Karl Joseph - Schrötter, ritter von Kristelli. 1. Anton S 2. Leopold S - Schtip, Stip, Stiplje, namnformer för Istip (se d. o.) - Schtschedrin (Stjedrin), pseudonym för den ryske författaren M Saltykov (se denne) - Schu, kinesiskt rike. Se Kina, sp. 58 - Schubart [Jo-], Christian Friedrich Daniel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1191

Schröter-Schubart

1192

rollen i hans drama "Iphigenie", där Goethe själf
spelade Orest mot henne. Han var djupt intagen
af henne och tycks ha närt hoppet att få hemföra
henne som maka, men förmådde ej lösgöra sig från
förhållandet till fru v. Stein. Genom rik andlig
begåfning, mognad talang, ovanligt ståtligt och
behagfullt yttre samt fläckfri vandel var Coro’na
S. en ideal företeelse. Med tiden egnade hon sig
åt målning och komposition (2 häften sånger, 1786
och 1794; ny uppl. 1907). Jfr biogr, af Keil (1875)
och Stiimcke (1904). E. F-t.

Schröter (Sch ro et er), Joseph, tysk militärläkare
och mykolog, f. 14 mars 1837 i Patsch-kau, Schlesien,
d. 12 dec. 1894 i Breslau, blef med. doktor i Berlin
1859, öfverstabsläkare 1883, docent i mykologi
och bakteriologi 1886 och erhöll professors titel
1890. Från 1874 förskrifver sig hans ifriga arbete
att utforska Schlesiens svamp-flora. I mykologiskt
syfte företog han resor genom nästan hela Europa
och Mindre Asien. Hans skarpsynthet och grundlighet
inom denna vetenskapsgren blefvo allmänt erkända,
liksom det praktiska gagnet af hans forskningar öfver
växtsjukdo-marna. Utom ett 60-tal småskrifter utgaf
han Die pilze Schlesiens (från 1885), som åtföljdes
af ett exsickatverk med samma titel, och i Engler
och Prantls "Die nattirlichen pflanzenfamilien"
bearbetade han de stora grupperna lägre svampar.
C. Lmn. Schröter, Karl Joseph, schweizisk (tyskfödd)
botanist, f. 19 dec. 1855 i Esslingen vid Stuttgart,
blef filos, doktor i Berlin, assistent och docent
i officinell botanik vid tekniska högskolan i
Zürich och professor i speciell botanik där
1884. S. är eftersökt lärare och framstående
kännare af alpvärlden, hvars växtgeografiska och
biologiska förhållanden han Mildrat i en mängd
skrifter, t. ex. Die flora der eiszeit (1882), Die
alpenfutterpflanzen (1884), Beiträge zur kenntniss
der matten und weiden der Schweiz (1892,; tills,
med Stebler), Die schwebeflora der seen (1897)
samt det stora verket Das pfianzenleben der Alpen
(1908). Sedan 1904 har S. (jämte 0. v. Kirchner
och en tid jämte den nu aflidne E. Loew) utgett
Lebensgeschichte der bliitenpflanzen Mitteleuropas.
C. Lmn. Schrötter, ritter von Kristell i. 1. Anton S.,
österrikisk kemist, f. 1802 i Olmiitz, d. 1875, blef
1845 professor i kemi och fysik vid poly-teknikum
i Wien samt 1868 direktor för myntverket där. Han
var generalsekreterare från 1850 till sin död vid
vet. akad. i Wien, om hvars inrättande han inlagt
stor förtjänst. 1857 blef han adlad. S. är känd som
upptäckaren af den amorfa fosforn. Bland hans skrifter
må nämnas Die chemie nach ihrem gegenwärtigen zustande
(1847-49).

2. LeopoldS., den föregåendes son, läkare, f. 5
febr. 1837, d. 22 april 1908, blef 1861 med doktor
i Wien, 1869 docent, 1875 e. o. professor

i hals- och bröstsjukdomar och 1893 ord. professor i
invärtes medicin. Urspr, laryngolog, omfattade S. med
lifligt intresse också andra grenar af den invärtes
medicinen. Särskildt tilldrogo sig bröstsjukdomarna
hans uppmärksamhet, och redan 1883 uttalade han sina
idéer om sanatoriebehandling af lungsoten. Bland hans
skrifter märkas bearbetningen af hjärtsjukdomarna
i v. Ziemssens "Handbuch der inneren medizin",
Vorlesungen iiber die krankheiten des kehlkopfes,
der luftröhre, der nase und des rachens (1887-92;
2:a uppl. 1893) samt Erkrankungen des herzbeutels und
der gefässe (i Nothnagels "Pathologie und therapie",
1899- 1901). 1. S-
A-s. 2. R. T-dt.

Schtip, S ti p, Stiplje, namnformer för I §-ti p
(se d. o.).

Schtschedrin (Stjedrin), pseudonym för den ryske
författaren M. S a 11 y k o v (se denne).

Schu, kinesiskt rike. Se Kina, sp. 58.

Schubart [Jo-], Christian Friedrich Daniel,
tysk skald, tillhörande sturm-und-dräng-perioden,
f. 26 mars 1739 i schwabiska staden Sontheim, d. 10
okt. 1791 i Stuttgart, studerade teologi i Erlangen,
men måste med en genom ett tygellöst lefnadssätt
förstörd hälsa bege sig till föräldrahemmet,
i hvars omnejd han någon tid uppehöll sig som
hjälppräst och organist. Utnämnd till musikdirektör
i Lud-wigsburg 1768, blef han för sina utsväfnin-gar
och satiriska dikter satt i fängelse och sedan utvisad
ur Wiirt-temberg. 1774-77 utgaf han i Augsburg och
Ulm "Deutsche chro-nik", det första verkliga tyska
folkbladet, en tidskrift, som genom sin patriotism och
frisinthet vann stort bifall. S. lockades emellertid
1777 öfver på wiirttembergskt område enligt befallning
af hertig Karl Eugen, hölls i strängaste fängelse på
Hohen-asperg och vardt först 1787 frigifven, sedan
hans lidanden brutit hans hälsa. Han utnämndes
då af hertigen till hofskald och teaterchef i
Stuttgart. - I den folkliga tonen af sitt skaldskap
står S. nära Biirger; Die fiirstengrujt, en hat-
och hämndsång mot despoterna, Kaplied, som gisslar
de tyske furstarnas människohandel, och Schwäbische
bauernlieder ådagalägga en ursprunglig, om också på
improvisationens stadium kvarstannande begåfning. Hans
arbeten äro som hans lif ojämna och oharmoniska,
men ega kraft och individualitet. Som tidningsman var
han synnerligen lycklig. - S:s Zaubereien och Badekur
(1766) följa Wieland, Todesgesänge (1767) Klopstock;
Gedichte aus dem kerker (1785-86) vittna om fängelsets
nedtryckande makt öfver hans sinne, hvilket äfven
är fallet med den i häktet skrifna själfbiografien
(utg. 1791-93). Hans samlade skrifter utkommo i 8 bd
1839-40; hans Gedichte äro bäst utgifna af G. Hauff
1884. Ideen zur ästhetik der tonkunst (1806) och
Vermischte schriften (1812) utgåfvos af S:s son. Se
arbeten om S. af Hauff (1885), Nägele

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free