- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1199-1200

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schulenburg [Jo-), Von der, tysk, från Altmark härstammande adlig släkt - Schulhoff [Jol-], Julius - Schuli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1199

Schulhoff-Schuli

1200

sedan 1200-talet och tog sig namn efter en borg
i Hannover. Skilda grenar upphöjdes i riksgrefligt
stånd 1728, 1734, 1775, 1786, 1790, andra fingo 1753,
1786, 1798 och 1816 preussisk greflig värdighet och
en 1741 dansk. Se G. Schmidt, "Das geschlecht von
der S." (I, 1908, II, 1899, III 1897). - Matthias
Johann von der S., riksgrefve, tysk militär, f. 8
aug. 1661 på släktgodset Emden, n. v. omMagdeburg,
d. 14 mars 1747 i Verona, vistades 1680-83 vid
högskolan i Saumur i Frankrike, fick där böjelse för
krigaryrket j samt var 1687-88 med l som volontär i
fälttågen i Ungern. Vid hemkomsten blef han kapten i
braunschweigsk tjänst, deltog i flera af fälttågen i
Pfalz-iska arfföljdskriget och utmärkte sig bl. a. vid
Namur 1695. Han utförde äfven åtskilliga diplomatiska
värf, framför allt till motverkande af den nionde
kurvärdighetens förlänande åt Hannover. Efter krigets
slut gick han i savojisk tjänst, blef generalmajor
och medverkade vid kufvandet af oroligheter i de
s. k. valdenserdalarna. I Spanska tronföljdskriget
blef han sårad vid Chiari 1701, lämnade savojiska
tjänsten, enär han ej ville tjäna mot Tyskland, och
blef generallöjtnant i sachsiska armén. I slaget vid
Klissov 1702 kommenderade han närmast infanteriet;
i nederlaget förlorade han sitt bagage med alla sina
militära handskrifter. 1703 förde han en sachsisk
hjälpkår i kejserlig tjänst, deltog bl. a. i
(första) slaget vid Höchstädt och utmärkte sig
vid den påföljande reträtten. 1704 återförde han
hjälpkåren till Sachsen och fick ett kommando på
polska krigsskådeplatsen; han kämpade därunder först
vid Posen mot svenske generalen Meijerfeldt, kallades
i sept. till Weich-selområdet, ledde sachsiska
hären på dess reträtt västerut och blef af Karl XII
slagen vid Punitz. S. hade sedermera under sitt befäl
den armé, som i början af 1706 skulle från Sachsen
infalla i Polen, samtidigt med att konung August och
ryssarna österifrån ryckte mot svenskarna. S:s armé
blef emellertid slagen och fullständigt upprifven
af Eehn-skölds armé vid Fraustadt i febr. S. sökte
sedan organisera en härstyrka i Sachsen, men
detta lyckades ej på något mera effektivt sätt,
och vid Karl XILs infall i Sachsen måste han föra
sina trupper öfver Thiiringerwald till Fulda. Efter
freden i Altranstädt (1706) begaf han sig till August
II i Polen och blef bl. a. använd i diplomatiska
värf, medföljde den sachsiska truppkontingenten i
neder-renska fälttåget 1707, var närvarande i slaget
vid Oudenaarde och vid eröfringen af Lille och hade
sedermera befälet öfver den sachsiska kontingenten;
under hans öfverinseende gjorde nu August II:s son,
den senare berömde marskalken af Sachsen, sina första
krigiska lärospån. I slaget vid Malpla*. quet (1709)
kommenderade S. under Eugen af Savojen infanteriet
på högra flygeln. Då fältmarskalken Flemming 1710
fick befälet öfver sachsiska

armén, utträdde S. ur sachsisk tjänst. Han var
därefter i flera år utan tjänst, men var dock verksam
på det diplomatiska området, särskildt rörande den
protestantiska tronföljden i England. 1715 upphöjdes
han af kejsaren i grefligt stånd. S. å. trädde han i
veneziansk tjänst och förde befälet mot turkarna; han
vann stor berömmelse genom det utmärkta försvaret af
Korfu mot en kraftig belägring med häftig stormning
under kapudan-paschas eget befäl. Belägringens
upphäfvande skaffade S. namn som en af tidens mest
framstående krigare. Han tog sedermera fästningarna
Butrinto, Prévez och Vönitsa på fastlandskusten
och var öfver hufvud målsmannen för den kraftiga
offensivens system, men då man ändtligen gick mot
Albanien, kom fredsslutet i Posjarevats, och kriget
upphörde. S. stannade kvar i veneziansk tjänst och var
ifrig och verksam i att genom fasta organisationer
af hären och starka befästningsarbeten öka och
stärka republikens stridskrafter. Såväl under
Polska som under österrikiska tronföljdskriget
kommenderade S. - från 1734 som fältmarskalk -
venezianska observationskårer med högkvarter i
Verona. Oaktadt S. fick anbud att träda i preussisk
tjänst, stannade han kvar i veneziansk. Jfr
Fr. Albr. Graf v. d. Schulenburg-Closterroda,
"Leben und denkwiirdigkeiten J. M. reichsgrafen
von der S. Aus originalquellen bearbeitet"
(Leipzig, 1834), och Ferrari, "Delle notizie
storiche della lega trä Timperatore Carlo
VI e la Republica di Venezia etc." (1723). _
A. S.

Schulhoff [Jöl-], Julius, österrikisk pianist
och tonsättare, f. 1825 i Prag, d. 1898 i Berlin,
studerade pianospelet för Kisch och Tedesco och
komposition för Tomaschek, flyttade till Paris,
där Chopin särskildt gynnade honom, konserterade
sedan i åtskilliga länder, vistades därefter några
år som pianolärare i Paris och flyttade 1870 till
Dresden, senare till Berlin, där han 1897 blef
k. professor. Hans kompositioner, uteslutande för
piano, röja godt formsinne, klinga fulltonigt och
briljant och räknas till det bästa, som efter Chopin
skrifvits i dennes anda.

Schuli (S juli), negerstam kring öfre Nilen, n. om
Albertsjön, bebor äfven under namn af sche-f a l
a båda stränderna af Somersetnilen i Unyoro. Såväl
i språk som seder öfverensstämma de nära med sina
grannar madi liksom ock med schilluk. De äro ett
fredligt, jordbruks- och jaktidkande folk. Deras
kroppslängd är stor; de äro muskulöst byggda och ha
ganska ljus hudfärg (se fig. 18 å färgpl. Afrikanska
folk, vid art. Afrika). Männen gå ofta nakna, bära
understundom ett leopard- eller getskinn. De gifta
kvinnorna bära en lädergördel med skört och en
smal fransgördel, de ogifta endast pärlsmycke. På
hufvudet bäres en egendomlig hätta af grof
bast-flätning. Tatuering förekommer undantagsvis. De
mellersta tänderna i underkäken brytas ut vid
puberteten eller senare, i underläppen bäres en pinne
af kvarts, och hals, armar och ben prydas af tunga
järnringar. Med undantag af hufvudhåret aflägsnas
allt hår å hela kroppen. De tillverka redskap af
lera, fläta korgar och mattor m. m. samt förfärdiga
mandoliner, flöjter och horn. Kvinnans ställning är
bättre än hos de flesta negerfolk; hon har rättighet
att yttra sin mening vid val af make.

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:00:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcd/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free