Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwan. 1. Hans Niklas S -- 2. Johan Gustaf S - Schwandorf - Schwaneck, slott. Se Grosshesselohe, sp. 359 - Schwanenflügel, Herman Heinrich Louis - Schwank - Schwann, Theodor·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrelsen öfver Stockholms stads undervisningsverk, som
medlem af ett stort antal kommittéer o. s. v. Vald
till led. af borgarståndet vid den riksdag, som
sammanträdde efter statshvälfningen 1809, utsågs
han af riksföreståndaren till ståndets talman
och insattes af sina ståndsbröder i det hemliga
utskott, som behandlade frågorna om tronföljden,
frederna och det afsätta konungahusets öde. Han
var borgarståndets talman äfven vid riksdagarna
1812, 1815 och 1823; vid den sistnämnda lät ståndet
prägla en minnespenning till hans ära. 1810-28 var
S. bankofullmäktig. En energisk och högt ansedd man,
kallades S. 1828 till medlem af konungens råd, den
första ofrälse person, som utnämnts till en sådan
post. S. å. blef han led. af Vet. akad. – 2. Johan
Gustaf S., den föregåendes son, köpman, politiker,
f. 30 juni 1802, d. genom olyckshändelse 23 jan. 1869
i Stockholm, blef 1816 student i Uppsala och efter
faderns död chef för ett af Stockholms största
handelshus. Efter några år fick han tillfälle
att betydligt öka den ärfda förmögenheten, då
han 1837 bildade ett bolag, som på särdeles goda
villkor åtog sig ombygggningen af Trollhätte
kanal. Medlem af Stockholms stads styrelse, erhöll
han snart ett inflytande, som motvägde Schar-taus
(se d. o. 2), hvars sparsamhetsgrundsatssr i den
kommunala hushållningen han icke hyllade. 1850,
och sedermera under alla ståndsriksdagarna, var
han led. af borgarståndet, var vice talman 1856 och
1859 samt talman 1862 och 1865. Från 1860 var han
bankofullmäktig. Som riksdagsman arbetade S. för
åtgärders vidtagande till Sveriges befrielse från
Öresundstullen, för anläggning af statsjärnvägar och
för frihandelssystemets genomförande. Mot slutet
af sin riksdagsmannabana slog han dock i åsikter
betydligt om och närmade sig protektionisterna. S. var
utan tvifvel en begaf vad och dugande man, men hans
karaktär var icke utan skuggsidor. Det inflytande,
som han länge utöfvade, var f. ö. mest af det
slag, "som vinnes genom gästfrihet och goda
middagar", och blef därför ej heller varaktigt,
hvilket bl. a. visas däraf, att han, som dock varit
borgarståndets talman vid den sista ståndsriksdagen,
erhöll blott några få röster vid valet till den
första riksdagen efter representationsförändringen.
1. (S. C.)
2. (Å. W:son M.)
Schwandorf, stad i bajerska reg.-omr. Oberpfalz, vid Naab. 7,406
inv. (1910). Stor lerkärlsfabrik, järngjuteri,
cementfabrik, ångsågar o. a. industri.
J. F. N.
Schwaneck, slott. Se Grosshesselohe, sp. 359.
Schwanenflügel, Herman Heinrich Louis, dansk
litteraturhistoriker, f. 17 maj 1844, blef 1864
student, tog 1874 magisterkonferens och 1891 filos.
doktorsgrad samt är sedan 1897 lärare i historia vid
krigsskolan. Han kände sig tidigt dragen till brandesianismen,
men stöttes senare tillbaka därifrån. 1876 utgaf han
sitt första litteraturhistoriska arbete, Henrik
Wergeland, vände sig sedan till kulturhistorien
och författade Oldtidens kulturhistorie (1880–84;
ofullb.) samt en serie lefnadsteckningar öfver
danska skriftställare: Ingemanns liv og digt-ning
(1886), P. A. Heiberg (1891), Carl Bernhard (1895),
J. P. Mynster, hans personlighed og for-fatterskab,
I, II (1900-01), H. C. Andersen. Et digterliv (1905)
och C. Bagger. Skitze af et digterliv (1907). I
sina historiska läroböcker, en större 1888-89,
en mindre 1894-1900 (3:e uppl. 1909), har han
sökt framhålla de kulturhistoriska förhållandena
mera, än förr var fallet i undervisningen.
E. Ebg
Schwank, ty., eg. lustigt infall, pojkstreck,
berättelse om dylikt; sedan medeltiden namn på vissa
muntra, kortare historier på vers eller prosa. En
schwank är ofta satirisk och innehåller gärna en
öfverraskande vändning af händelseförloppet, den
har icke en novells utförligare karaktärsteckning,
utan nöjer sig med schematism och framför i regel
någon otreflig personage. Stundom växer den ut till
humoresk. Dess form är antingen episk eller dramatisk
(närstående den s. k. posse), och en folklig stil
härskar vanligen i framställningen. Bland äldre
schwankförfattare kan nämnas Hans Sachs, bland yngre
J. P. Hebel och Rosegger. En mängd schwank-samlingar
såg dagen från 1400-talets slut till 1600-talets
midt. Se Goedeke, "Schwänke des 16. jahrhunderts"
(1879), Lam-bel, "Erzählungen und schwänke des
mittelalters" (2:a uppl. 1883), H. W. Fischer, "Alte
deutsche schwänke" (2 bd, 1907) och den stilkritiska
studien "Märchen und schwank" (1904) af L. F. Weber.
R–n B
Schwann, Theodor, tysk naturforskare, f. 7
dec. 1810 i Neuss vid Rhen, d. 11 jan. 1882
i Köln, blef 1834 med. doktor i Berlin, var
1834 -39 assistent hos fysiologen professor
Joh. Muller i Berlin samt antog 1839 en kallelse
till anatomiska professuren i Louvain och 1848 till
samma befattning i Liége, hvarest han 1858 tillika
öfvertog professuren i fysiologi. Sin största
betydelse har S. som grundläggare af cell-teorien,
genom verket Mikroskopische unter-suchungen uber die
ubereinstimmung in der struktur und dem wachs-thum der
tiere und der pflanzen (1839), hvarest han ådagalade,
att cellerna i djurkroppen såväl i morfologiskt som
i fysiologiskt hänseende äro likartade med cellerna
i växtkroppen samt att alla animaliska väfnader
dels uppstå ur celler, dels hela sitt lif utgöras af
sådana. Vidare upptäckte S. det verksamma enzymet
i magsaften, hvilket han kallade pepsin. öfver
jäsning och förruttnelse utförde han betydelsefulla
undersökningar, i hvilka han uppträdde mot läran om
uralstring och uppvisade betydelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
