Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1263-1264 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

språk", så att debatter i förbundsförsamlingen kunna
föras på hvilket som helst af dem och förbundslagar,
kungörelser etc. publiceras på alla tre. Den romanska
dialekt, "romaunsch" eller "ladin" (se Rätoromanska
språket), som talas i Graubünden, är ej erkänd af
förbundet, men bevaras vid lif genom artificiella
medel i form af för ändamålet bildade sällskap och
har ej majoritet ens i nämnda kanton. Af de öfriga
24 kantonerna har tyskan majoritet i alla utom 5
(Fribourg, Vaud, Valais, Neuchâtel och Genève),
där franskan, och 1 (Ticino), där italienskan
är öfvervägande. 1910 hade 69,1 proc. tyska, 21,1
proc. franska, 8 proc. italienska till sitt modersmål
(jämte Ticino i de till Pos område hörande dalarna
af Graubünden); 40,122 pers. hade "romaunsch" och
23,031 annat språk till modersmål. Tyska språkområdet
omfattar mellersta, norra och östra S.: de fyra
skogskantonerna, Solothurn, Aargau, Basel, Zürich,
Thurgau, Schaffhausen, S:t Gallen, Appenzell,
Glarus, 5/6 af Bern, östra delen af Fribourg,
nordöstra Graubünden

Fig. 6. Schweizisk bondgård (kant. Bern).

samt flera språköar i de franska och italienska
områdena. Befolkningen är till följd af landets
beskaffenhet mycket ojämnt fördelad. I medeltal bo 91
pers. på hvarje kvkm. (i Genève 549, i Zürich 291,
i Graubünden 16). Tätast bebyggd är högslätten,
svagast högalperna, som 1900 hade endast 3 kommuner
(med 463 pers.) öfver 1,900 m. höjd. Hela antalet
kommuner var 1910 3,157.

Näringar. Jordbruk. Af arealen voro 1912 32,029,4
kvkm. (77,6 proc.) produktivt land, näml. 9,200
kvkm. (22,3 proc.) skog, 213,5 kvkm. (0,5
proc.) vinland och 22,616 kvkm. (54,7 proc.) åker,
äng och betesmarker, samt 9,269 kvkm. (22,4
proc.) improduktiv mark (1,312 kvkm. vatten, 7,957
kvkm. berg, glaciärer o. s. v.). Till följd af
ängskulturens utveckling på sädesodlingens bekostnad
är landet för brödsäd beroende af utlandet, enär den
egna produktionen anses räcka endast omkr. 150 dagar;
endast kant. Schaffhausen, Solothurn och Luzern
producera spannmål
utöfver det egna behofvet. De viktigaste odlade
växterna äro hvete, spält, hafre, råg, hvars odling
i Valais på sina ställen går upp till 2,100 m. höjd,
korn, potatis, baljväxter, tobak, sockerbetor, lin
och hampa, i varmare trakter äfven majs. Åt odlingen
af foderväxter egnas stor omsorg. Vingårdarna upptaga
213,5 kvkm., men arealen minskas oafbrutet till följd
af konkurrensen med billiga utländska viner. De
enda kantoner, som ha öfver 10 proc. vinland,
äro Vaud (18 proc.), Zürich (17) och Ticino (11
proc.). Bland de bästa schweiziska vinerna äro La
Côte, Lavaux och Yvorne (i Vaud) samt Muscat, Vin
du glacier och Feudant (i Valais); värderade äro
också de, som komma från trakten af Neuchâtel, norra
ändan af sjön Zürich, från Baden i Aargau och från
Rhenstranden. Afkastningen växlar högst betydligt, i
Zürich t. ex. från 74,000 hl. (värde 4,4 mill. frcs)
1911 till 18,200 hl. (värde 963,000 frcs) 1913. För
hela S. uppgafs den för 1914 till 368,100 hl. (värde
20,8 mill. frcs). – Boskapsskötseln i Alperna
utgör hufvudnäringen. 1911 räknade man i S. 144,000
hästar, 1,443,500 nötkreatur (hvaraf 797,000 kor),
570,000 svin, 161,400 får och 341,300 getter,
hvilket visar en stor tillbakagång för de båda sista
djurslagen, men ökning för öfriga sedan föregående
räkningar. Hufvudmålet för ladugårdsskötseln är
mjölkproduktion; under det smörtillverkningen
alltmer undantränges af osttillverkningen och ej
mer fyller landets eget behof af smör, utgör ost
(bäst Emmenthaler och Gruyère) en af dess viktigaste
exportartiklar jämte färsk och kondenserad mjölk
samt barnmjöl (tills. 1914 för 119,8 mill. frcs). Får
hållas mest i de högre alptrakterna i Valais, Bern,
Uri och Graubünden, där alpbetena till en del äro
utarrenderade åt italienska herdar, som om sommaren
föra dit stora hjordar af s. k. bergamaskfår. – Jakten
är obetydlig; på högslätten äro harar, här och där
rådjur och vildsvin, änder, snäppor och rapphöns de
enda jaktbara djuren. I Alperna förekomma gems och
murmeldjur, tjäder, orre, järpe och snöripa ännu
allmänt. Af rofdjur finnas räfven allmänt, vargen
(sällsynt) i Jura och Alperna, björnen i Engadin
och dess sidodalar, lodjuret här och där i Valais;
de skadligaste roffåglarna äro lammgamen (jfr
dock sp. 1262) och kungsörnen. – Fiske. Den forna
fiskrikedomen har betydligt minskats och först på
senare tiden blifvit något större genom fiskodling
(212 fiskodlingsanstalter 1914) och bättre uppsikt
öfver fisket. Sedan 1876 stå såväl fisket som
jakten i högalperna under förbundets uppsikt. – De
största skogarna ha Bern (1,580 kvkm.), Graubünden
(1,438 kvkm.), Vaud (835), Valais (795), Ticino
(730 kvkm.), men största procenten skogsmark i
förhållande till arealen ega Schaffhausen (40 proc.),
Solothurn (37), Aargau (32) och Neuchâtel (30). Af
hela skogsarealen (9,200 kvkm.) eger staten 396,
kommuner och korporationer 6,233 samt enskilda 2,571
kvkm. De stora flödena 1834, 1852 och 1868 fäste
uppmärksamheten vid den försummade vården af skogen
som skydd mot dylika olyckor; en skogsafdelning
inrättades vid polytekniska skolan i Zürich, när
denna öppnades 1855, och en 1876 utfärdad lag (med
skärpta bestämmelser 1897) ställde skogarna under
skydd och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>