Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Latinska myntkonventionen. Egna guldmynt
(20-francs-stycken) präglade S. först 1883. Den
1907 öppnade Nationalbanken har uteslutande
rätt att utge sedlar (7 april 1915: 127,76
mill. frcs). F. ö. funnos 1913 42 enskilda
banker med ett sammanlagdt aktiekapital af 244,75
mill. frcs. Ett på metersystemet hvilande mått- och
viktsystem infördes 1851 och ersattes 1877 med det
egentliga metersystemet.
Undervisningsväsendet. Ehuru en högskola funnits i
Basel sedan 1460 och särskildt efter reformationen
lärda skolor inrättats i flera städer, gjordes i de
flesta kantoner före 1800-talet obetydligt för den
egentliga folkskolan; först efter de politiska
stormarna i förra hälften af 1800-talet har
folkundervisningen blifvit omhuldad. Undervisningen
är nu obligatorisk i hela S., afgiftsfri och
konfessionslös (religionsundervisning, baserad på
en skolbibel, upptar en timme tre gånger i veckan;
särskild dogmatisk undervisning meddelas af pastor
utanför lärorummet och utom schemat) och står
under uppsikt af förbundet, hvilket årligen genom
rekryternas pröfning kontrollerar resultaten af
undervisningen. 1912 befunnos af 29,655 rekryter
endast 18 vara i saknad af all skolbildning och 9,507
ega högre skolbildning. Sedan 1902 eger förbundet att
i vissa fall bidraga äfven till primärundervisningen,
men kantonerna organisera densamma i de olika
skoldistrikten (1912: 3,392), som hvart och ett
har ett skolråd, hvars medlemmar utses kommunvis,
med pastor som själfskrifven ordf. Skolåldern
varierar inom 6–12 år (för yngre barn finnas
frivilliga småbarnsskolor). Lärarpersonalen väljes
af kommunalrådet efter förslag af skolrådet. Bäst
är folkbildningen i de nordöstra kantonerna, där
protestanterna utgöra flertalet af befolkningen. I
hvarje skoldistrikt finnas primärskolor, i hvilka
vetandets element jämte geografi och historia
inhämtas, samt i många kommuner sekundärskolor (högre
folkskolor, fr. écoles secondaires, it. scuole
elementari maggiori), med 2–4-årig kurs, afsedda för
de barn, som vilja öka sitt vetande utan att fortsätta
till högre läroverk eller förbereda sig till inträde
i mellanskolorna. Endast i Basel är besök i dem
obligatoriskt. Enskilda skolor äro medgifna, men de
stå liksom de offentliga under uppsikt af skolrådet
och kantonens skolinspektör, och deras lärare
måste ha samma kompetens som de offentligas. 1912
funnos 1,033 småbarnsskolor med 53,043 barn, 12,708
folkskoleafdelningar på 4,470 platser med 12,612
lärare och lärarinnor och 551,250 barn samt 683
sekundärskolor med 1,957 afdelningar, 2,204 lärare
och 58,530 lärjungar. Under den allmänna benämningen
"mittelschulen" l. "écoles moyennes" sammanfattas en
mångfald undervisningsanstalter, som kunna sammanföras
under två hufvudrubriker: a) tekniska skolor (i
Winterthur, Burgdorf, Biel, Fribourg, Le Locle,
Genève, Zürich m. fl.) och skolor för utbildning
i olika yrken (gewerbeschulen, handwerkerschulen:
i Zürich, Bern, Glarus, Aarau, Genève m. fl.,
eigentliche berufsschulen: för metallarbeten,
textilindustri, handelsskolor, landtbruksskolor,
hushållsskolor och skolor för kvinnlig slöjd m. fl.);
b) kollegier (collèges), gymnasier och kantonsskolor,
hvilka i vissa fall förbereda för akademiska studier,
i andra icke. Lärare och lärarinnor utbildas vid 35 offentliga
och 14 privata seminarier med (1912) resp. 3,100
och 800 lärjungar. Inalles voro "mittelschulen" af
olika slag besökta af 30,679 lärjungar. Kantonernas
utgifter för folkskolor och deras öfverbyggnader,
för sekundär- och mellanskolor stego 1912 till 38,13
mill. frcs. Därtill komma utgifterna för högskolorna,
omkr. 5 mill. frcs, samt för ny- och ombyggnader
m. m., 2,5 mill. frcs. De kommunala utgifterna
(gemeindeleistungen) för skolväsendet voro s. å. 45,3
mill. frcs och förbundets utgifter omkr. 7 mill.,
så att det schweiziska undervisningsväsendet kostar
nära 100 mill. frcs. Förbundsförfattningen bemyndigar
förbundet att grundlägga och understödja utom den
sedan 1855 existerande polytekniska högskolan i
Zürich (med 10 afdelningar) ett förbundsuniversitet
(som ej kommit till stånd) och andra anstalter för den
högre bildningen. Det har dock icke lämnat understöd
till universiteten, emedan kantonerna ej vilja afstå
från sina lokala högskolor. S. har 7 universitet:
Basel (1460), Zürich (1833), Bern (1834), Genève
(1873, som académie 1559), Fribourg (internationellt
katolskt, 1889), Lausanne (1890, académie 1537)
och Neuchâtel (1840–48, återupprättadt 1866 som
académie, universitet 1909). Högskolorna i Zürich
och Bern ha särskilda fakulteter för veterinärmedicin
och tandläkarkonst, de i Fribourg och Neuchâtel
sakna medicinsk fakultet. Högskolan i Fribourg har
katolsk-teologisk, den i Bern både protestantisk och
gammalkatolsk teologisk fakultet. Antalet studerande
vid dessa 7 högskolor var vintern 1912–13 11,779,
hvaraf 3,429 hospitanter, 2,587 kvinnor och 3,692
utlänningar. En fullständig redogörelse för S:s
undervisningsväsen lämnar den sedan 1883 utkommande
"Jahrbuch des unterrichtswesens in der S." af
A. Huber. I nämnda arbete upptas för 1912 296
privatskolor (pensioner), med tills. öfver 16,000
elever, företrädesvis flickor och unga damer från alla
världsdelar, som där erhålla sin bildning; vidare
37 räddnings-(förbättrings-) anstalter, 19 blind-
och döfstumanstalter, 28 anstalter för idiotiska och
andesvaga barn, 28 skolor för föräldralösa, 1 anstalt
för epileptiska, 3 (i Basel) för missionsändamål, 8
konservatorier, musikakademier och musikskolor. Konst
och vetenskap omhuldas visserligen icke så mycket af
staten, men desto mer på enskild väg af föreningar
och sällskap. De flesta större städer ha museer för
skön konst; dessutom gör den allmänna schweiziska
konstutställningen sin rund genom de större
städerna. S. kan uppvisa ett stort antal konstnärer,
såväl målare som bildhuggare, och bland vetenskaper ha
företrädesvis matematik och naturvetenskaper odlats,
och på dessa områden glänser S. med namnen Gesner,
Bauhin, Bernoulli, Euler, von Haller, de Saussure,
Bonnet, Senebier, Deluc, de Candolle, Studer, Escher
von der Linth, Desor, v. Tschudi, Heer och Pietet
m. fl. Af historieskrifvare äro Joh. v. Müller (hvars
schweiziska historia fortsatts af J. J. Hottinger,
Ch. Monnard och L. Vulliemin), J. Burckhardt och S. de
Sismondi samt bland yngre Al. Daguet och G. Meyer
von Knonau de mest bekante; som kyrkohistoriker är
särskildt Merle d’Aubigné mycket känd i Sverige och
som teolog A. Vinet. Bland filosofer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
