Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filologer o. s. v. märkas Rousseau, Lavater,
Pestalozzi, Zimmermann, Hirzel och H. F. Amiel
samt bland skönlitterära författare i nyare tid
Toepffer, E. Rambert, V. Cherbuliez, É. Rod, Marc
Monnier (franska), Bitzius, Bodmer, Breitinger,
Gessner, G. Keller, Konrad F. Meyer, F. Schmid,
E. Zahn, M. Lienert, A. Ott, K. Spitteler, A. Frey
(tyska). Det romanska S:s förnämsta litterära organ
är "Bibliothéque universelle". Se J. Bæchtold,
"Geschichte der deutschen litteratur in der Schweiz"
(1902); Y. Rossel, "Histoire littéraire de la Suisse
romande" (1889–91); Godet, "Histoire littéraire
de la Suisse française" (1890). Om rätoromanska
litteraturen se Rätoromanska språket. Offentliga
bibliotek funnos 1911 till ett antal af 5,798
med tills. 9,38 mill. bd. Utomordentligt stort är
antalet föreningar och sällskap för vetenskapliga,
allmännyttiga, religiösa, politiska och sällskapliga
ändamål; många sträcka sig öfver hela landet och
växla samlingsplats hvarje år.
Religiösa förhållanden (jfr sp. 1262). Protestanterna
(zwinglianer i de tysktalande, kalvinister i
de fransktalande kantonerna) äro öfvervägande i
slättlandskantonerna i n. och v., katolikerna i de
högre alpkantonerna. Nästan rent protestantiska äro
Bern, Vaud och Neuchâtel (82–85 proc.), nästan rent
katolska äro Nidwalden, Obwalden, Luzern, Valais,
Ticino, Zug, Uri, Schwyz och Fribourg (86–98
proc.), medan i 9 andra kantoner protestanterna,
i 4 katolikerna utgöra flertalet. Någon schweizisk
af förbundsförfattningen erkänd statskyrka finnes
icke, men det finns en eller flera landskyrkor
(landeskirchen, églises nationales) i hvarje
kanton, hvars prästerskap aflönas af kantonen, utom
i Genève, där 1907 beslöts kyrkans skiljande från
staten (från 1 juni 1909). Men jämte landskyrkor
finnas inom Vaud och Neuchâtel frikyrkor och i
andra kantoner friförsamlingar, som uppstått på
grund af önskan att vara oberoende af staten och
skarpare kunna fixera sin läromening. Den reformerta
kyrkans författning och prästerskapets ställning
äro olika i de särskilda kantonerna. Öfverallt är
synoden den beslutande myndigheten i rent kyrkliga
ärenden. Den katolska kyrkan har 5 biskopsstift: Chur
(Zürich, Uri, Schwyz, Ob- och Nidwalden, Glarus,
Graubünden), Basel (Basel-Stadt och -Land, Bern,
Luzern, Zug, Solothurn, Schaffhausen, Aargau,
Thurgau), S:t Gallen (S:t Gallen, Appenzell),
Genève-Lausanne (Fribourg, Neuchâtel, Vaud, Genève)
och Sion (Valais). Kantonen Ticino lyder från 1888
nominellt under biskopen i Basel, men förvaltas
af en suffraganbiskop (apostolisk administratör)
i Lugano, som utnämnes af påfven i samförstånd med
biskopen i Basel. Den gammal- l. kristkatolska
kyrkan, för hvilken 1874 en särskild teol. fakultet
upprättades vid universitetet i Bern, valde 1876
genom sitt synodalråd en biskop, som residerar i
Bern och räknade 1906 38 församlingar med 20–30
tusen medlemmar, spridda i flera kantoner. Antalet
kloster, som redan vid reformationen och sedermera
flera gånger minskats genom sekulariseringar, var
1904 77, hvaraf 32 munkkloster. De mest bekanta af
dessa äro benediktinklostren Disentis, Einsiedeln
och Engelsberg samt augustinklostret S:t Maurice,
till hvilket äfven hospitiet på Stora S:t Bernhard
hör. Jesuitorden och affilierade sällskap få ej finnas
i någon del af S., och medlemmar af dem få icke ta
någon befattning med kyrka eller skola; äfven hvarje
annan religiös orden, hvars verksamhet synes farlig
för staten eller stör lugnet, kan förbjudas. Inga
nya kloster få anläggas eller redan upphäfda
återställas. Inrättandet af nya biskopsstift kräfver
förbundsstyrelsens samtycke. F. ö. stadgar 1874 års
författning fullständig och absolut samvets- och
trosfrihet och fri utöfning af gudstjänsthandlingar
inom sedlighetens och ordningens gränser. Ingen
behöfver erlägga afgifter till ett religionssamfund,
som han ej tillhör. Barnens religiösa uppfostran
intill 16 års ålder bestämmes af fadern eller
förmyndaren.
Finanser. Förbundets inkomster härröra af tullar,
mynt- och krutregalet, alkoholmonopolet, som står
under särskild förvaltning och hvars afkastning (1915:
7,8 mill. frcs) delas mellan kantonerna (hvilka måste
använda 1/10 af det mottagna beloppet på bekämpande
af dryckenskapslasten i dess orsaker och följder),
post- och telegrafförvaltningen, förbundsförmögenheten,
förbundets järnvägar och banksedelutgifningen samt
kantonernas bidrag (hälften af värnskatten samt
utomordentliga skatter). De ökades under årtiondet
1891–1900 från 69 till 101 mill. frcs och utgjorde
för 1914 78,3 mill., hvaraf 5,7 mill. inkomst af
förmögenhet (fast egendom och kapital), 5 mill. i
värnskatt och 65 mill. af tullar. Utgifterna för
s. å. uppgingo till 100,84 mill., hvaraf till räntor
och amortering af statsskulden omkr. 11 mill., till
krigsväsendet 36,8, jordbruk och industri 13,6 samt
till post och järnvägar 6,7 mill., hvadan ett deficit
uppstod af 22,5 mill. För 1915 voro inkomster och
utgifter resp. 76,5 och 100 mill. För att täcka de
ökade utgifterna, hufvudsakligen för mobilisering
under det pågående världskriget, föreslog regeringen
en särskild krigsskatt på inkomst, som beräknades
lämna omkr. 50 mill. frcs, hvarjämte den föreslog
andra åtgärder såväl för att öka inkomsterna som
för att minska utgifterna. Förbundets tillgångar
upptogos vid 1915 års början till 602,77 mill. frcs
och dess skulder till 524,22 mill., hvaraf 280,8
mill. statslån. – De särskilda kantonerna ha sin
egen budget och äfven skulder. Deras inkomster
härröra till en del från direkta skatter på inkomst
och förmögenhet, till en större del från indirekta
skatter, såsom accis, stämpelskatt o. s. v. De flesta
kommuner ha ganska dryga kommunalutgifter.
Författning. Förbundsstaten består af 22 smårepubliker
(kantoner), hvilka själfständigt sköta sina inre
angelägenheter; 3 af dem (Unterwalden, Basel
och Appenzell) äro delade i 2 halfkantoner med
samma själfständighet som helkantonerna, så att de
själfständiga staternas antal är 25.
| Kantoner | Areal i kvkm. | Inv. 1910 | Proc. improduktivt land |
| Zürich | 1,729,10 | 503,915 | 9,3 |
| Bern | 6,883,52 | 645,877 | 18,9 |
| Luzern | 1,492,29 | 167,223 | 8,9 |
| Uri | 1,074,38 | 22,113 | 47,4 |
| Schwyz | 907,99 | 58,428 | 21,3 |
| Obwalden | 492,90 | 17,161 | 14,1 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
