Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1283
Schweiz (Historia.)
1284
ledningen inom förbundet till de folkrikaste
kantonerna, Zürich och Bern, ville han ge detta
en enhetligare prägel och därmed också större
själfständighet utåt. Så alstrades en på samma
gång religiös och politisk motsättning inom S. Med
Syd-Tysklands protestanter trädde de reformerte i
täta förbindelser, som måhända skulle ha fört till
vidtgående följder, om ej försöken att förena
de båda huvudriktningarna inom reformationen
(Luthers i Tyskland, Zwinglis i S.) hade
misslyckats (religionssamtalet i Marburg 1529);
den konfessionella splittringen bidrog att göra
den politiska (från 1499) definitiv. Å andra sidan
förbundo sig de katolska "orterna" med Österrike
(1529). Ett inbördeskrig hotade, och en evangelisk
här hade redan ryckt an mot Zug, då det lyckades att
på grundvalen af religiös likställighet återvinna
freden (s. å.). Men snart begynte ånyo fientligheter;
genom bristande sammanhållning å de evangeliskes sida
blefvo dessa slagna (vid Kappel 1531); Zwingli själf
stupade. Freden (s. å.) befäste för alltid tvedräkten
i bekännelse; fredsbestämmelserna voro sådana, att
katolicismen under den följande tiden (1531-36)
kunde återvinna mycket af hvad den förlorat. På
förbundsdagarna räknade man därefter 7 katolska röster
(Luzern, Uri, Schwyz, Unterwalden, Zug, Fribourg
och Solo-thurn) mot 4 evangeliska (Zürich, Bern,
Basel och Schaffhausen). Glarus var "paritetiskt",
Appen-zell splittrades i de evangeliska "äussere
Rho-den" och de katolska "innere Rhoden".
Tvedräkten i bekännelse satte under 1500-, 1600-
och 1700-talen h. o. h. sin prägel på S:s historia, i
all synnerhet sedan den ytterligare skärpts genom den
katolska reaktionen (se Motreformationen), i det denna
ledde till bildandet af en särskild sammanslutning
mellan de katolska "orterna" (1586). Den ©afbrutna
spänningen, som framför allt förorsakades af tvister
rörande de gemensamma besittningarna, urladdades
två gånger (1656 och 1712) i väpnade konflikter. -
Hand i hand med den konfessionella splittringen gick
den politiska. Zwinglis planer på en förbundsreform
blefvo ej förverkligade. Kantonernas rivalitet
och ömtåliga själfständighetsbegär förhindrade
uppkomsten af en central myndighet med någon
auktoritet. Förbundsdagen, som sammanträdde i den
lilla staden Baden, förlorade all betydelse. - De
sociala förhållandena bidrogo att försvaga den forna
samhörigheten. Klasskillnaden blef alltmer utpräglad,
och den politiska makten råkade (i större och mindre
utsträckning i de olika kantonerna) i händerna på
en privilegierad of verklass, inom hvilken ämbetena
ofta gingo i arf. Befolkningens ställning blef
sådan, att den föga skilde sig från undersåtarnas i
samtidens absolutistiskt styrda stater; upprorsförsök
(bland hvilka märkes bondekriget 1653) nedslogos med
hänsynslöshet. - De inre förhållandena återverkade
på utrikespolitiken. Den krigiska andan gick ej
förlorad, och alltjämt kämpade schweiziska soldenärer
i stor mängd i främmande härar. Men den krigs- och
eröfrings-politik, som edsförbundet förut fört, blef
ej vidare återupptagen. "Hjältetiden" (van Muyden)
var förbi. Den inre splittringen gjorde en målmedveten
utrikespolitik allt omöjligare att genomföra. Därför
blef också under Trettioåriga kriget (1618
-48) neutraliteten en bjudande plikt för S. Så
af bo j des t. ex. Gustaf II Adolfs förslag om
bunds-förvantskap (genom Chr. L. Rasch 1631). Äfven
sedan Frankrike ingripit i kriget, lyckades man hålla
S. utom detsamma. Ett undantag bildar likväl det med
edsförbundet förbundna Graubiin-den. De där belägna,
strategiskt betydelsefulla alppassen gjorde under
lång tid Graubiinden till en tummelplats för makternas
intriger och härar. Westfaliska freden (1648) medförde
S:s formliga frigörelse från Tyska riket. Sin neutrala
hållning behöll S. äfven i krigen under 1600-talets
senare hälft och 1700-talet. Neutraliteten blef den
schweiziska utrikespolitikens ledande princip. I
allt större utsträckning funno under 1600-talet
religiöst förföljda (särskildt franska hugenot-ter)
skydd inom det neutrala S. - Neutralitetspolitiken
uteslöt emellertid icke intima förbindelser med
Frankrike. "S. och Frankrike voro hänvisade till
hvarandra för utbyte af sina varor, människokrafter
och pengar" (Dierauer). Förbindelsen hade grundlagts
genom ett subsidiefördrag af 1521, som i händelse af
krig tillförsäkrade Frankrike schweiziska hjälptrupper
och rätt till genomtåg öfver schweiziskt område. Den
hade sedermera befästs (under strid med de särskildt i
de katolska kantonerna starka spanska och österrikiska
inflytelserna) genom nya fördrag 1602 och 1663, hvilka
medförde ett alltjämt ökadt beroende af Frankrike. Den
utmynnade slutligen i en traktat 1777, hvarigenom
S. nära nog ställdes under franskt protektorat.
Hvad det franska konungadömet påbörjat, fullföljdes
af revolutionen. Till en början förspordes
dennas verkan däri, att den gaf näring åt det
sedan länge jäsande missnöjet öfver de sociala
och politiska missförhållandena (hvilket hade
sin medelpunkt i det 1762 bildade "helvetiska
sällskapet"). Uppmuntrad af "helvetiska klubben"
i Paris, reste sig t. ex. befolkningen i Vaud mot
Berns förtryck. Då regeringarna hårdhändt in-grepo
mot upprorsrörelserna och obevekligt afvi-sade
alla reformförslag, vaknade hos det demokratiska
partiets ledare (bland hvilka märkas F. C. Laharpe
i Vaud, P. Ochs i Basel) tanken att för sina syftens
vinnande söka fransk hjälp. Dels under trycket af sina
ekonomiska svårigheter (ryktet talade om oerhörda
rikedomar, som samlats i statskassan i Bern), dels
påverkad af Bona-parte, som ansåg S:s ockupation
erforderlig för kriget mot Österrike, kom franska
regeringen ("direktoriet") dem till mötes. En fransk
armé under general Brune inryckte på våren 1798
i S. Förbundsdagen upplöstes i full panik. Endast
Bern gjorde allvarligt motstånd. Sedan dess trupper
blifvit slagna och fransmännen inryckt i staden, var
S. faktiskt i deras händer. En nationalförsamling
i Aarau antog s. å. under trycket af de franska
vapnen en af Ochs efter franskt mönster utarbetad
författning för Helvetiska republiken. Författningen,
som gaf uttryck åt den franska revolutionens ledande
grundsatser, af skaffade en mängd missförhållanden på
det politiska och sociala området. I st. f. den forna
decentralisationen infördes sträng centralisation
och likformighet. Alla skillnader i rättigheter
mellan de 13 "orterna", "zugewandte orten" och
"gemeine herrschaften"
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
