Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwengeln, Georg von - Schweninger-kuren, med. Se Diet, sp. 369--370, och Schweninger, E - Schwenningen - Schwerd - Schwerin, von, svenska adliga ätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1850 i Freistadt, öfre Pfalz, var docent i patologisk
anatomi och allmän patologi i Munchen, då han lyckades
återställa furst Bismarck från en ytterst svår sjukdom
och blef i anledning däraf e. o. professor i Berlin
1884. Hans patologisk-anatomiska, diagnostiska och
terapeutiska afhandlingar ha ut-getts samlade under
titeln Gesammelte arbeiten (1886). 1886 anlade han
i Heidelberg ett sanatorium, där sjukdomar af alla
slag behandlas enligt hans kurmetoder. Jfr D i e t,
sp. 369-370.
Schwe^inger-kuren, med. Se Diet, sp. 369 -370,
och Sch we n in ger, E.
Schwenningen, by i Schwarzwaldkretsen,
Württemberg, vid Neckars källa, 702 m. ö. h. 15,411
inv. (1910). Realskola, fackskola för elektrotekniker
och urmakare. Tillverkning af ur, skor, tändstickor;
afvel af kanariefåglar.
J. F. N.
Schwerd [J värt], Friedrich Magnus, tysk
fysiker, f. 1792, d. 1871, blef 1818 professor i
matematik vid lyceet i Speier. Han är mest bekant
genom sin förklaring af ljusfenomenen. Se D i f f
raktio n, sp. 389.
Schwerin. 1. Hufvudstad i storhertigdömet
Mecklenburg-Schwerin, kretsen Mecklenburg, vackert
belägen vid Schwerinsjön (64 kvkm.) och statsbanorna
Ludwigslust–Wismar, S.–Parchim och S.–Rehna. 42,519
inv. (1910). S:s utveckling beror uteslutande på
dess egenskap af residensstad; dess handel och
industri äro obetydliga (järngjuteri, mekanisk
verkstad, tillverkning af musikinstrument, bl. a. en
stor pianofabrik, etc.). Där finnas landgericht,
gymnasium, realgymnasium, prästseminarium, museum,
storhertigligt arkiv, bibliotek (250,000 bd). Det har
4 evangeliska kyrkor, hvaribland den 1335–1416 byggda
domen (i gotisk stil). – S. består af en äldre och
tre nyare stadsdelar. På en ö mellan Schwerinsjön
och Burgsjön ligger det ståtliga storhertigliga
residensslottet, byggdt 1845–58 efter ritningar af
Demmler med ändringar af Stüler i renässansstil,
omgifvet af präktiga trädgårdar. De västra och
södra delarna af slottet nedbrunno 14 dec. 1913,
hvarvid dyrbara konstskatter förstördes. – S. är
en gammal vendisk ort, som omnämnes först 1018 och
fick stadsrättigheter 1161 samt blef hufvudstad i
ett grefskap samt biskopssäte 1163. Biskopsstiftet
sekulariserades och gafs 1648 som världsligt
furstendöme åt Mecklenburg. – 2. (S. a.
Warthe) Kretsstad i preussiska reg.-omr. Posen, vid
Obras utlopp i Warthe. 6,713 inv. (1910). Realskola,
lärarseminarium. Tillverkning af cigarrer, stärkelse,
möbler, tegel m. m.
1–2. J. F. N.
Schwerin, von, svenska adliga ätter, som härstamma från pommerska
ätten v. S. (om denna se Gollmart samt grefvarna
W. och L. v. Schwerin, "Geschichte des geschlechts
von S.", 3. bd, 1878; tillägg 1889 och 1904), hvilken
under senare hälften af 1200-talet representerades
af de tre bröderna på ön Usedom, riddarna Gerhard,
Oldwig och Werner de Zwerin. En ättling af Werner,
Filip Bogislaus von S. (se S. 1), blef 1717 svensk
friherre (n:r 133) och är stamfader för den äldre
friherrliga ätten von S. Hans broder Otto Fredrik
von S. blef 1723 svensk adelsman (S. till Spantekow;
n:r 1775), och dennes ende öfverlefvande son, hof
jägmästaren Otto Julius von S. (f. 1740, d. 1780),
adopterades 1778 på
farbroderns n:r och är stamfader för den yngre
friherrliga ätten von S. På samma friherrliga ätt
hade 1720 adopterats Klaus Filip von S. (f. 1689,
general af infanteriet 1746, d. 1748), och dennes son
Jakob Filip von S. (se S. 2) blef 1766 grefve (n:r
94); på hans grefliga n:r adopterades 1776 hans måg,
kammarherren Werner Detlof von S. (f. 1746,
d. 1810). - En ättling af Oldwig de Zwerin erhöll
1720 svenskt adelskap (adopterad på S. till Spantekow,
n:r 1775), och hans ende son var den nyssnämnde Werner
Detlof von S. - Två ättlingar till Gerhard de Zwerin
blefvo 1727 svenska adelsmän (S. till Gr ellenberg,
n:r 1807); deras ätt utslocknade 1809. En schwerinsk
släktförening har bildats i Sverige.
1. Filip Bogislaus von S., friherre, krigare, f.
1687 i Pommern, d. 1733 i Ukraina, deltog i
Spanska tronföljdskriget mot fransmännen, sedan 1702
i preussisk och 1706-08, som brigadmajor, i
dansk tjänst, hvarefter han återvände till
Pommern. Han blef därifrån 1709 af Stanislaus
Leszczyriski skickad med bref till Karl XII i
Turkiet och gick 1710 i svensk tjänst, som
öfverste vid Bremiska dragonregementet. Vid Stades
kapitulation 1712 tillfångatogs han af
danskarna, men lösgafs 1713. Då de
svenska besittningarna i Tyskland s. å. hotades af
Preussens konung, af sade S. sig eganderätten till
de i Brandenburg belägna schwerinska länsgodsen och
stannade kvar i svensk tjänst. Under Stralsunds
belägring 1715 befordrad till generalmajor
af kavalleriet, föll han vid stadens öfvergång
ånyo i dansk fångenskap, men lyckades 1717
rymma, utnämndes s. å. till öfverste för
Smålands tre-och femmänningsregemente, upphöjdes i
friherrligt stånd samt deltog 1718 i norska fälttåget.
Sedermera blef han i rysk tjänst generallöjtnant och
i kejserlig-tysk tjänst fältmarskalklöjtnant.
2. Jakob Filip von S (se släktöfversik-ten),
grefve, riksråd, f. 8 maj 1719, d. 2 jan. 1779
i Stockholm, blef 1747 regeringsråd i Pommern,
1753 president i Wismarska tribunalet,
upphöjdes 1766 i grefligt stånd och inkallades vid
hattpartiets seger 1769 i rådet. Där fick
han sitta kvar äfven efter Gustaf III:s
revolution 1772. S. ärfde genom sin moder det stora
Buren-skiöldska fideikommisset (se Borkhult).
3. Kurt Filip von S., grefve, den
föregåendes son, krigare,
f. 1751 i Stockholm, d. 1828 på Husby vid
Söderköping, blef 1768 fänrik vid Kalmar regemente
och transporterades 1784, efter att i preussisk
tjänst ha deltagit i Bajerska successionskriget,
till öfverstelöjtnant vid Jönköpings regemente samt
blef 1785 öfverste för detta. S. är märklig särskildt
därigenom, att han l sept. 1789, under ryska kriget,
genom tapperhet och rådighet räddade svenska hären
vid återtåget från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
