Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1319-1320 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schüttgelb - Schütz, Paul - Schütz, Adam. Se Fredenstierna - Schütz, Heinrich - Schütz, Christian Georg - Schützenberger, i Frankrike vanligen skrifvet Schutzenberger, Paul - Schützer, Salomon och Herman. Se Schützercrantz - Schützercrantz, svensk-finsk adlig ätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en till en liten hög formad gul färg), en gul, till
anstrykning använd lackfärg, som beredes därigenom,
att man kokar bären af Rhamnus tinctoria, kvercitron,
vau, ginst m. fl. gula färgstofter med alun samt
därefter sätter krita till dekokten. Den erhållna
gula bottensatsen tvättas, formas till små käglor
eller kulor och torkas.

^{P. T. C.}*

Schütz, Paul, kallad "Påvel byggemästare",
arkitekt, inkom till Sverige från Tyskland, var
1543–48 anställd vid Stockholms slott, där han
ledde ombyggnaden af Tre kronor m. m., hvarefter
han från 1550 ledde byggnadsarbetet vid Uppsala
slott. Han åtnjöt ganska stora förmåner, men
Gustaf Vasa omtalar honom i ett bref 1558 som föga
duglig. Hans planritning till slottet finns i behåll
(i Kammararkivet). 1568 deltog S. i anordningarna
vid konung Eriks bröllop i Stockholm, men försvinner
sedan ur handlingarna. Möjligen är han den "Paul
Schüz von Leiptzig", hvilken författat en tysk visa
om Varbergs eröfring af svenskarna 1565 (tr. efter
D. Hansson Hunds krönika i Fornskr. sällsk:s saml.,
h. 10, 1847).

^–rn.*

Schütz, Adam. Se Fredenstierna.


Schütz, Heinrich
(Henricus Sagittarius), Tysklands förnämste
tonsättare under 1600-talet och J. S. Bachs
föregångare, f. 8 okt. 1585 i byn Köstritz,
Reuss-Schleiz-Gera, d. 6 nov. 1672 i Dresden,
studerade vid gymnasiet i Kassel, där han samtidigt på
grund af sin vackra sopranröst fick anställning vid
hofkapellet, och idkade sedermera vid universitetet
i Marburg juridiska studier, men afbröt dem, när
landtgrefven af Hessen erbjöd honom ett stipendium för
utbildningen af sina musikaliska anlag. 1609–12 var
han i Venezia Giovanni Gabrielis lärjunge. Som frukt
af sina studier hemsände han till landtgrefven ett
antal 5-stämmiga madrigaler. Om S. hade Gabrieli att
tacka för sina grundliga insikter i komposition af
mångstämmig och flerkörig andlig musik, så erhöllo
hans anlag för dramatisk musik ny väckelse genom
Monteverdi. Dennes stora förtjänster om utvecklingen
af tidens musik, den friare användningen af
de dissonerande ackorden, recitativets delvis
försiggående utveckling till kantabel sång samt
instrumentationens förbättring, tillegnade S. sig
och gjorde fruktbärande i sitt hemland. Han blef
sålunda förmedlare mellan den äldre nederländska
skolan och den nya monodiska stilen. Efter att ett
år ha tjänstgjort som hoforganist i Kassel kallades
han 1614 till kurfursten af Sachsen, som sedan mot
landtgrefvens önskan behöll honom hos sig och 1617
utnämnde honom till hofkapellmästare i Dresden. Denna
tjänst innehade S. mera än ett halft årh. Han besökte
Italien ånyo 1628–29 och vistades i Köpenhamn
1633–35, då han där inrättade ett hofkapell, samt
åter 1637 och 1642–44. Bland S:s kompositioner
må nämnas
Daphne, den första tyska operan, till text af
Rinuccini, öfv. af Opitz, uppf. 1627 i Torgau. Tyvärr
finnes denna operas musik icke i behåll, lika litet
som hans musik till baletten Orpheus und Eurydice
(1638). Stort konsthistoriskt intresse ega hans
passioner, synnerligen 7 worte Jesu Christi am
kreuz (utg. af K. Riedel; introducerad i Stockholm
1891) och Die historie des leidens und sterbens
unsers Heylandes Jesu Christi (eg. 4 passioner
efter Matteus, Markus, Lukas och Johannes, hvaraf
Riedel 1870 sammanställde delar till 1 passion
och Arnold Mendelssohn 1887 utgaf Matteus- och
Johannespassionen i ny bearbetning). Ett juloratorium
af S. (tr. 1664) har trotts vara försvunnet så när som
på evangelistpartiet, tills A. Schering (se denne)
1908 upptäckte stämmornas manuskript i Uppsala
(utg. 1909). Flera bland S:s motetter ha en nästan
dramatisk eller oratorisk form. Dessutom skref han
ett stort antal flerstämmiga sånger för kyrkobruk,
såsom Symphoniæ sacræ (3–8-stämmiga), Musicalia
ad chorum sacrum, Psalmen Davids m. m. Genom
fantasistyrka och djup i känslan samt slående
natursanning i uttrycket framstår S. i dessa
verk som en af den andliga tonkonstens stormän, i
vissa afseenden ej öfverträffad. Utom hvad Riedel
offentliggjort finnas några af hans tonverk intagna
uti Winterfelds "Der evangelische kirchengesang",
Commers "Musica sacra", Reissmanns "Musikgeschichte"
m. fl. verk af senare tryck. Från Breitkopf &
Härtel utgafs 1885–94, redigerad af Ph. Spitta, en
samlingsupplaga af S:s kompositioner i 16 bd. Jfr
biografier öfver S. af Ph. Spitta (i "Allg. deutsche
biographie" och i "Musikgeschichtliche aufsätze",
1894) samt A. Pirro (fransk, 1913; tysk öfv. 1914).

(^{E. F–t.})

Schütz, Christian Georg, d. ä., tysk landskapsmålare,
f. 1718 i Frankfurt a. M., d. där 1791, målade
hufvudsakligen utsikter af Rhen och andra tyska
flodlandskap, i ett af Hermann Saftleven påverkadt
maner. Hans lärjunge och brorson var Christian
Georg S. d. y. (f. 1758, d. 1823). Bägges arbeten
förekomma ofta, äfven i svenska privatsamlingar.

^{O. G–g.}

Schützenberger, i Frankrike vanligen skrifvet
Schutzenberger, Paul, fransk kemist, f. 1827
i Strassburg, d. 1897 i Paris, studerade först
medicin i Strassburg, blef sedan professor vid
Conservatoire des arts et métiers i Paris, vid
den högre skolan i Mülhausen och 1876 professor
vid College de France. S. egnade sig hufvudsakligen
åt den organiska och den fysiologiska kemien, inom
hvilka han författat framstående arbeten. Följande
läro- och handböcker härröra från honom: Chimie
appliquée à la physiologie animale et au diagnostic
animal (1864), Traité des matières colorantes
(1866), Les fermentations (1875; 6:e uppl. 1896)
och Traité de chimie générale (7 bd, 1879–94),
hvaribland flera blifvit öfversatta till andra språk.

^{S. A–s.}

Schützer Salomon och Herman. Se Schützercrantz.

Schützercrantz, svensk-finsk adlig ätt, härstammande
från Österrike. Den inkom till Sverige med Salomon
Schützer (f. 1676 i Danzig), som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>