Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schörl (Skörl), miner. Se Turmalin - Schött, Harald Gerhard - Schöyen [skö'jen], Elisabeth - Sciablese [Jab-], it. Se Chablais - Sciacca - Sciadopitys - Sciæna [Ji-], zool. Se Hafsgössläktet - Sciænidæ [Ji-], zool. Se Hafsgössläktet - Sciamberi [Ja'-], it. Se Chambéry - Sciara [Ji'-], zool. Se Ormdrag och Svampmyggor - Scicli - Scientia - Scientifik. Se Scentia - Scientism. Se Scientia - Sciffi, Klara. Se Klara, den heliga - Scilicet - Scilla - Scilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Schörl-Scilla
1344
Schörl (Skörl), miner. Se T u r m a l i n.
Schött, Harald Gerhard, zoolog, f. 6 okt. 1861 i
Motala, blef student i Uppsala 1881, filos, licentiat
1891, filos, doktor 1893, adjunkt vid allm. läroverket
i Linköping 1896 samt lektor i naturalhistoria och
kemi där 1902. Hans vetenskapliga verksamhet har varit
egnad företrädesvis åt insektsgruppen Apterygogenea
(se Insekter, sp. 717), till hvars kännedom han i
in- och utländska facktidskrifter bidragit med ett
antal afhandlingar, af hvilka de viktigaste äro: Zur
systematik und verbreitung palcearctischer Gollembola
(1893), Beitråge zur kentniss der insektenfauna
von Kamerun (s. å.), Northamerican Apterygogenea
(1896), Apterygota von Neu-Guinea und den Sunda-inseln
(1901). Bland öfriga skrifter må framhållas det stora
arbetet Östergötlands läns hushållningssällskaps
historia (2 dlr, 1913-14). G. A-z.
Schöyen [sköten], Wilhelm Maribo, norsk entomolog,
f. 31 okt. 1844 i Grue, Solör, filos, kandidat
1863, var 1884-94 konservator vid universitetets
i Kristiania zoologiska museum och 1894 -1913
statsentomolog. Han är sedan 1881 led. af Kristiania
videnskapsselskap. Som Norges förste statsentomolog
har S. nedlagt stort och fruktbringande arbete
särskildt i striden mot växtsjukdo-marna, och
i lians årsredogörelser finnas många nyttiga
upplysningar om skadeinsekter och goda råd. S. har
utgett Zoologi for landbrugsskolen (1913). -
S:s äldre son, T h o r H i o r t h S., f. l maj
1885, var 1908-13 konservator vid universitetets
zoologiska museum och efterträdde 1913 sin fader
som statsentomolog. S:s yngre son, E o l f Hiorth
S., f. 24 sept. 1887 i Kristiania, student 1896,
har skrifvit diktsamlingar, noveller och dramatiska
arbeten. K. V. H.
Schöyen [skö’jen], Elisabeth, norsk författarinna,
f. 1852 i Kristiania, har efter 1875 mest vistats
utomlands, adopterades 1894 af hertiginnan
af Mantua, hvarefter hon kallat sig furstinna
Este-Gonzaga. Ragnvald eller folkehöiskole-Icereren
(1873) har följts af ett stort antal vittra arbeten:
novellerna Svanhild (1876), Et cegteskab (1878),
Livsbilleder (1884) och Men-neskehjerter (1892),
romanerna Den svenske nat-tergal (1890; "Den svenska
näktergalen", s. å.), Et löfte (1893), Gr ev Brahes
hus (1894), Hellig Olaf (1897) m. fl. ur Norges
historia och Messias (1908, en "romantisering" af
evangelierna). Hennes arbeten tillhöra den bättre
förströelselitteraturen. Till sv. öfversattes
1906 "Den hvita slafvin-nan" (5:e uppl. 1908).
K. V. H.
Sciablese [jab-], it. Se C h abl a is.
Sciacca [ja7kka], stad på Siciliens sydvästra kust, i
prov. Girgenti, på en tvärbrant höjd. 21,482 inv. i
hela kommunen (1911). Gymnasium, teknisk skola,
bibliotek. Sardellfiske, handel med spannmål
och olja. I omgifningarna finnas flera varma
svafvel- och saltkällor, af hvilka de vid Monte
San Calogero redan under forntiden användes för
ångbad (Thermce Selinuntince). Staden har gamla
torn och ringmurar samt en katedral, grundlagd
1090 af Eoger I:s dotter Julia. Under medeltiden
kalladt Jatium och Gaxa, var S. skådeplats för
släkterna Perollos och Lunas strider (1410- 1529).
(J. F. N.)
Seiado’pitys [jia-] S. et Z., bot., ett i Japan
förekommande barrträdssläkte af fam. Pinacece med l
art, S. verticillata, parasollgran 1. solfjäder s g
r a n. Det är ett 30-50 m. högt träd med utbredd
krona och kransställda dubbelbarr (bestående
af 2 med ena kanten sammanvuxna barr). Detta
vackra träd odlas allmänt i Japan och äfven
i andra länder med mildt klimat till prydnad.
G- L-m.
Sciäina [ji-], zool. Se Hafsgössläktet.
Sciäinidse [ji-], zool. Se Hafsgössläktet.
Sciamberi [{a7-], it. Se C ha m ber y.
Sciara [j i7-], zool. Se Ormdrag och Svamp-m y g g
o r.
Scicli [jikli], stad på Sicilien, i prov. Siracusa,
vid floden Scicli. 20,187 inv. i hela kommunen (1911).
Scientia [vanligt uttal: jie7n-*], lat., kunskap,
vetande, vetenskap. - S. media De i. Se Molin a, L. -
Scientifik, vetenskaplig. - S c i e n t i7s m och s
c i e n t i;s t e r, stundom benämning på Christian
science (se d. o.) och dess
Scientifik. Se Scientia.
Scienti7sm. Se Scientia.
Sciffi, Klara. Se Klara, den heliga.
SCil., förk. för lat. scilicet (se d. o.).
Scilicet [ji-], lat. (förkortadt se. 1. stil),
nämligen, underförstådt.
Scilla [ji7-], fordom Scyllceum, stad i italienska
prov. Reggio di Calabria, vid Messina-sundets norra
ända och nära klippan Scylla. 6,436 inv. i hela
kommunen (1911). Den af ett slott behärskade staden
blef 1783 och senast 1908 förstörd af jordbäfning.
Scilla [ji7-] L., Blåstjärna, bot., ett till
fam. Liliacece, underfam. Lilioidece hörande släkte
Scilla sibirica.
af lökstammiga örter, förekommande i Europas, Asiens
och Afrikas tempererade trakter. Mellan de från
löken uppstigande smala bladen uppskjuter en stängel,
som uppbär en större eller mindre sam-
* Enligt nyare filologer, hvilka betrakta som säkert,
att i klassiskt latin c alltid uttalades som fc, bor
se i latinska ord, äfven framför i, uttalas som sk:
således skie’ntia o. s. v.
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
