- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1353-1354

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sclopis di Salerano [sklå- -nå], Federigo - Scogli dei Ciclopi [skå'lji - tjiklåpi; plur. af scoglio, skär]. Se Aci Reale - Scoglio Olivi - Scolex - Scolia, zool. Se Dolksteklar - Scolidæ, zool. Se Dolksteklar - Scolioplanes, zool. Se Geophilidæ - Scoliosis, med. Se Ryggradskrökning - Scolithus - Scolochloa - Scolopax, zool. Se Morkullsläktet - Scolopendra, zool. Se Scolopendridæ - Scolopendrella, zool. Se Symphyla - Scolopendirdæ - Scolopendrium - Scolymus - Scolytidæ, zool. Se Barkborrar - Scolytus, zool. Se Barkborrar - Scomber, zool. Se Makrillsläktet - Scombresocidæ - Scombresox saurus, zool. Se Makrillgäddan - Scombridæ, zool. Se Makrillfiskar - Scondia illustrata - Scone och Scone palace [skon päles]. Se Perth 2 - Sconto [skå'ntå], it., hand. Se Diskont - Scontro [skå'ntrå], it. hand. Se Reskontra - Scop - Scop. - Scopelidæ, zool. Se Prickfiskar - Scopelus, zool. Se Prickfiskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1353

Scogli dei Ciclopi-Scopelus

1354

president 1861-64, skref bl. a. Storia della
le-gislazione italiana (4 bd; 2:a uppl. 1863)
och andra historiska arbeten. S. var led. af
Franska institutet (1869) och af skiljedomstolen i
Alabamafrågan (1871).

Scogli dei Ciclopi [skå’lji - tjiklåpi; plur. af
scoglio, skär]. Se Aci R e a l e.

Scoglio Olivi [skå;ljå ålivi], ö i Polas hamn med
varf och dockor, tillhöriga krigshamnen.

Scolex, zool., benämnes en binnikemasks hufvud,
sedan det blifvit befriadt från den blåsa, som är
kännetecknande för det s. k. blåsmaskstadiet.

Scolia, zool. Se Dolksteklar.

Scoli’id3e, zool. Se Dolksteklar.

Scoljoplanes, zool. Se Geophilidse.

Scoliösis, med. Se Ryggradskrökning.

Scolithus, geol., kallas i sandsten förekommande
utfyllningar af rörformiga bildningar, som äfven
själfva bestå af sandsten, men vanligen genom
korn, färg e. d. skilja sig från den omgifvande
stenmassan. De mest typiska, för hvilka namnet helst
borde reserveras, äro cylindriska, i förhållande till
skiktytorna vertikalt stående och då ofta före-

Sandstensblock med Scolithus linearis, sedt från
sidan och uppifrån. (iJ2 nät. storl.)

kommande i stor mängd (S. linearis’, se fig.). Andra
"arter", som helst borde betecknas på annat sätt,
utgöras af utfyllningar af slingrande, mer eller
mindre horisontala gångar, och dessa äro säkerligen
spår af djur, som krupit i sanden. S. linearis
däremot, som är allmän i vissa kambriska sandstenar,
s. k. Scolithussandsten, såväl i Sverige som
i Nord-Amerika, är sannolikt att tolka som
utfyllningar af luftrör, som uppstått vid luftens
utdrifvande ur sanden genom i densamma vid hafvets
inbrott nedträngande vatten. Jfr A. G. Högbom, "Zur
deutung der Scolithussandsteine und ’Pipe-Rocks’"
(i "Bull. geol. inst.", Uppsala, 1915).
A. G. N.

Scolo’chloa Link, bot., ett till Fesiwcece-gruppen
hörande graminésläkte, af hvilket en art,
S. jestu-cacea (Fluminia 1. Graphephorum
arundinaceum), förekommer vid sjö- och åstränder i
Östergötland, där den är allmän kring Roxen, Dofvern
och Glan, men alldeles saknas i öfriga delar af
Skandinavien. Det är ett mycket storväxt, ända till
2 m. högt, bredbladigt gräs med mycket yfvig vippa
af ljusgröna småax, mest likt Glyceria altissima,
från hvilken det skiljes genom de öppna blad-slidorna.
G- L-m.

Scölopax, zool. Se Morkullsläktet.

8colope7ndra, zool. Se Scolopendridse.

Scolopendrella, zool. Se S y m p h y l a.

Scolopendridse, zool., familj af enkelfotingarnas
ordning bland myriopoderna. Till kroppsformen

ganska mycket erinrande om våra vanligaste
enkel-fotingar (Lithobius), äro hithörande arter dock
vida mera långsträckta och ha flera benpar (minst
21) och kroppsleder. Antennerna äro mycket kortare
än kroppen, och punktögonen äro högst 4 på hvar-dera
sidan, men kunna också saknas. Liksom enkel-fotingarna
i allmänhet äro skolopendrerna ljusskygga djur, som om
dagen dölja sig under stenar. I södra Europa finnas
arter af släktet Scolopendra, som dock i storlek
vida öfverträffas af släktets enligt uppgift ända
till bortåt V2 m- långa representanter i tropiska
länder. - Inom Sverige har af denna familj blott
en enda art anträffats, nämligen den i gödselhögar
oftast vistande 15-25 mm. långa, blinda Cryptops
hortensis, nordligast anträffad vid Uppsala.
G. A-z.

Scolope7ndrium Sm., löt., ett till fam. Polypo-diacece
hörande ormbunkssläkte, med enkla, hela och jämbreda,
vid basen h j ärtlika, öfvervintrande stamblad,
på hvilkas baksida de svepetäckta, aflångt
jämbreda sporplättarna sitta något aflägsnade
från kanten. S. vulgäre, hjorttunga, förekommer i
bergsklyftor och klippspringor sällsynt på Karlsöarna,
på Gottland och på ett ställe i Halland; i Skåne är
den utdöd. O. T. S. (G. L-m.)

Sco^ymus L., bot., örtsläkte af fam. Compo-sitce,
bildande en egen grupp inom afd. Liguli-florce,
utmärkt af torniga blad och holkfjäll. Korgarna
äro tämligen stora, gulblommiga; frukterna äro
omslutna af blomfästets vingade fjäll. Bladen
äro tistelartade. S. hispanicus, guldtistel,
gullrot, inhemsk i Medelhafsområdet, odlas för sina
ätliga rötters skull, som smaka som svartrötter.
G. L-m.

Scoly^idae, zool. Se Barkborrar.

Scoly’tus, zool. Se Barkborrar.

Scomber, zool. Se Makrillsläktet.

Scpmbresöcidae, zool, familj tillhörande Tele-ostei
bland fiskarna. Kroppen är fjällbeklädd. Å hvardera
sidan nära bukkanten finnes en rad kölade fjäll. De
undre svalgbenen äro sammanvuxna. Ryggfenan står
rakt öfver analfenan. Familjen omfattar 5 släkten,
bland dem näbbgäddan (se N ä b b g ä d d s l ä k t
e t). L-e.

Scombre^ox säiiYus, zool. Se Makrillgäddan.

Sco;mbridae, zool. Se Makrillfiskar.

Sco’ndia illusträta, ett historiskt verk af
Joh. Messenius (se d. o., sp. 226).

Scone och Scone palace [skörn pä’10s]. Se Perth 2.

Sconto [skå’ntå], it., hand. Se Diskont.

Scontro [skå’nträ], it., hand. SeReskontra.

Scop [skåp; mask.; plur. med svensk böjning således
scop-er-na, icke, såsom i art. Bard, sp. 909,
scop-eri], fneng. (angls.), betecknade i den
fornengelska tiden diktare (skald) eller sångare
(äfven recitator; med ackompanjemang af något
musikinstrument), mycket ofta en man, som var både det
ena och det andra. Ordet förekommer ännu någon gång
i den äldsta medelengelska poesien. I fnhty. finnes
det motsvarande skof (mask.) i samma betydelse.
A. E.

Scop., vid växtnamn förkortning för österrikiske
botanisten G. A. Scopoli (se d. o.).

Scopelidae, zool. Se Prickfiskar.

Scopelus, zool. Se Prickfiskar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:01 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free