- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1401-1402

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Secrétan [sekretã'], Charles - Secretarius - Secretary of state - Sectio - Section hors rang [seksiå' år rã], fr., krigsv. Se Sektion - Secuaolja. Se Fevillea, sp. 141 - Secunda. Se Sekunda - Secundæ mensæ, lat. Se Måltid - Secunderabad [sikanderaba'd]. Se Sekandarabad - Secundra [sika'nde]. Se Sikandra - Secundum artem - Secundus, Publius Pomponius - Secundus, Johannes (Johan Everts) - Securidaca - Securitas - Secutor - Sed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1401

Secretarius-Sed

1402

några år anställd vid akademien i Neuchåtel. Men
1862 återvände han till sin födelsestad. Det
centrala begreppet i S:s filosofi är friheten. I
öfverensstämmelse med kristendomen fattar han alltings
yttersta grund som en personlig Gud. Som sin egen
grund är denne till sitt väsen fri. Af fri vilja har
människan genom syndafallet skilt sig från Gud, men
genom sin viljas frihet kan hon ock återvända till den
gudomliga ordningen. Den kristna kyrkans dogmer fattar
S. etiskt, och han söker formulera dem så, att de
icke strida mot den kritiska vetenskapen. Människornas
solidaritet i Kristus är enligt hans åsikt det sista
svaret på de politiska och sociala frågorna. Hans
hufvudarbeten äro La philosophie de la liberté (2 bd,
1849; 2:a uppl. 1866-72; 3:e uppl. af bd I 1879),
Le principe de la morale (1883) och La civilisation
et la croyance (1887; 3:e uppl. 1893), hvarjämte
han utgaf flera skrifter i sociala frågor, bl. a. Le
droit de la femme (1887; 4:e uppl. 1888) och Études
sociales (1889). - Jfr F. Pillon, "La philosophie de
S." (1898), och Duproix, "Ch. S. und seine beziehungen
zur kantischen philosophie" (Kantstudien, 1902). S-e.

Secretärius, lat., sekreterare.

Secretary of state [se^retori ev stéYt], eng.,
polit., statssekreterare, af gammalt benämning
på några bland den engelske konungens förnämsta
ministrar. Kedan vid midten af 1200-talet omtalas en
konungens statssekreterare; från 1400-talet och fram
till 1794 torde i regel två statssekreterarposter
ha förekommit. 1794 tillkom statssekreteraren
för krigsärenden (som 1801 fick hand äfven
om koloniärenden), 1854 statssekreteraren
för kolonierna och 1858 statssekreteraren
för Indien. Antalet är således f. n. fem
(se om dessa Storbritannien. Författning). -
I Nord-Amerikas förenta stater (se d. o.,
sp. 1206) innehar utrikesministern främsta
platsen bland presidentens rådgifvare och bär i
öfverensstämmelse därmed titeln secretary of state.
V. S-g.

8e7ctio, lat. (af secäre, skära), snitt; afdelning.

- S. a’lta, kir., stensnitt (se d. o.).
- S. älifrea, mat., gyllene snittet (se d. o.).

- S. cwsa’rea, kir., kejsarsnitt (se d.
o.). Section hors rang [seksiå7 år ra’], fr., krigsv.

Se Sektion.

Secuaolja. Se Fevillea, sp. 141.

Secirnda. Se S e k u n d a.

S?curndae me’nsaB, lat. Se Måltid.

Secunderabad [sikanderäbäM]. Se Si kand a-r a b a d.

Secundra [sik^ndo], by. Se Sik an d ra.

8ecurndum aktern (förk. s. a.), lat., enligt konstens
regler, konstmässigt.

Seci^ndus, Publius Pomponius, romersk fältherre
och tragiker, lefde under Tiberius’, Cali-gulas och
Claudius’ tid. Hans vän Plinius d. ä. skref en nu
förlorad biografi öfver honom, och Tacitus framställer
honom som en högt begaf vad och förfinad man. Han
undgick med knapp nöd att invecklas i Sejanus’ fall
och måste hålla sig undan; sin lediga tid använde han
att skrifva sorgespel, bland dem Aeneas, som uppfördes
under Claudius. Chatterna (se d. o.) besegrade S. 50
e Kr. och fick därför triumfatorsinsignierna.

Några fragment af S:s arbeten finnas i "Tragi-corum
romanorum fragmenta" (1897). J-c-

SeciTndllS, Johannes (Johan Everts), nederländsk
humanist, f. 1511, d. 1536, af förnäm släkt,
tog juridisk grad i Bourges, men egnade sin tid
hufvudsakligen åt latinsk poesi och de sköna
konsterna. Han begaf sig till Spanien 1533 och
blef sekreterare hos kardinalärkebiskopen af
Toledo. Under denna tid författade han sina ryktbara
kärlekssånger, Basia, modellerade på Ca-tullus’
dikter. 1534 följde han Karl V till Tunis. Efter
en anställning hos biskopen af Utrecht hade han
förvärfvat så stort anseende, att han kallades till
latinsk privatsekreterare hos kejsaren, som då *
var i Italien. På vägen dit dog han i S:t Arnaud
nära Tournay. J. C.

Securidaca L., bot., växtsläkte af fam. Poly-galacece
med omkr. 30 arter i tropiska länder. De flesta
äro lianer med strödda, oftast fasta blad och
blommor i klasar eller vippor. Frukten är en en
vingad vingfrukt. Bastfibrerna af den i tropiska
Afrika utbredda S. longepedunculata användas där
öfverallt till framställning af tåg och rep, af dess
frö pressas en olja, och af bladen beredes i Sierra
Leone och vid Sambesi ett läkemedel mot ormbett.
G. L-m.

Securitas, en romersk gudinna tillhörande
"begreppsgudarnas" klass. Ordet betyder "säkerhet",
hvilket begrepp personifieras till en gudinna. vakande
öfver statens trygghet. Hon dyrkades ock som
beskyddarinna af de dödes ro i graf ven. S. afbildas
som en mogen kvinna, med hufvudet stödt mot armen.

Secutor (lat., "förföljare"), ett slags gladiator
(se d. o., sp. 1251).

Sed. 1. Det genom vana utbildade handlingssättet
hos större eller mindre grupper af människor, raser,
folk, invånarna inom vissa bestämda mindre områden,
anhängarna af särskilda religioner o. s. v. Seden
hos en sådan grupp af människor beror på deras
naturliga anlag, naturom-gifningarna och den
historiska utvecklingen, och den kan ej i större
utsträckning förändras utan mer eller mindre
djupgående omgestaltningar af dessa faktorer. Man
sammanställer ofta "seder och bruk"; därvid
är att med sederna förstå det i det invanda
handlingssättet, som står i närmare samband med
det inre, personliga lifvet och därför har en
djupare betydelse, under det att "bruket" gäller
mera det rent yttre i handlingssättet. Folkseden
har ofta sitt ursprung i religiösa kulthand-lingar,
hvilkas betydelse som sådana under utvecklingen gått
förlorad för det allmänna medvetandet. I samband
med detta ursprung fattas seden som något rätt och
riktigt, så mycket mer som folket i den finner ett
uttryck för sitt eget lynne. Seden omges ock af det
ärfdas helgd och påtvingas den enskilde genom de
andras exempel. Afvikelser från seden väcka därför
ofta allmänt ogillande. Ur seden har därför såväl
sedligheten som rätten utvecklats, den senare såsom
sedvane-

Romerskt mynt med bild af Securitas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free