Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seddon [se'dn], Richard John - Sedebild - Sedekia - Sedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1407
Sedebild-Sedel
1408
hemorten, så i hela ifya Zeeland och till sist i hela
det brittiska riket. Jfr J. Drummond, "The life and
work of Kichard John S." (1907). V. S-g.
Sedebild, detsamma som genremålning. Se Genre.
SedekPa 1. Sidki;a (hebr. Sidkijjä/i,
"Jah, d. v. s. Jahveh 1. Jehovah, är min
rättfärdighet"). 1. Juda rikes siste konung, konung
Josias tredje son, som eg. hette M a 11 a n j a. Sedan
hans broder Jojakin efter en kort regering blifvit
afsatt af babyloniske konungen Nebukadnessar,
under hvars välde Juda rike då kommit, gjorde
Nebukadnessar Mattanja till konung under namnet
S. omkr. 597 f. Kr. Yid pass tio år därefter slöt
S., trots profeten Jeremias varningar, förbund med
Egypten och afföll från Nebukadnessar, hvilket hade
till följd Jerusalems förstöring 586 f. Kr., efter en
mer än ettårig belägring, och judafolkets bortförande
i den babyloniska fångenskapen. S. måste se på, huru
hans barn slaktades, hvarefter hans ögon utstuckos,
och han fördes
1 kopparfjättrar till Babel (2 Kon. 24: 17
och 25: 1-7; 2 Krön. 36: 10 f.). - 2. En falsk
profet under Israels konung Ahabs tid, som uppmuntrade
konungen till det krig mot Syrien, i hvilket
han fick sin bane (l Kon. 22: 11, 12;
2 Krön. 18: 10, 23).
J. P. Sedel, Banksedel (ty. bankzettel, banknote,
fr. bittet de banque, eng. bank-note), bankt.,
af bank utfärdad graverad eller tryckt räntelös
skuldförbindelse i form af revers, ställd på
innehafvaren, lydande på viss rund summa och
afsedd att inlösas vid anfordran. Sedlar utges
i vissa serier och numreras samt underskrifvas
af ett (för kontrollens skull) växlande antal af
bankens tjänstemän. Sedlar utges till olika valör,
i Sverige f. n. på 1,000, 100, 50, 10, 5 och l kr.,
och i olika format (1,000-kronsedlarna äro tre
gånger samt 100- och 50-kronsedlarna dubbelt så
stora som 10-, 5- och 1-kronsedlarna; se pl. I-II,
fig. l-6). I Sverige får numera endast Eiksbanken
utge sedlar (1830- 1903 utgåfvos sedlar äfven af ett
stort antal, slutligen 27, privatbanker; se därom
Enskild bank; jfr fig. 7). För sedeltillverkning
har Riksbanken eget pappersbruk, vid Tumba (se
d. o.), och sedlarna tryckas vid bankens eget
sedeltryckeri i Stockholm. (De enskilda bankernas
sedlar tillverkades vanligen utomlands.) För
att4 försvåra efterapning göres å papperet först
på typografisk eller litografisk väg eller genom
guillochering ett undertryck, som i pressen sedermera
öfvertryckes med skrift och teckningar, vanligen i
flera färger. Förfalskning af sedlar ("efterapning")
bestraffades i äldre tider med hängning, numera
med straffarbete (se S e d e 1-förfalskning). Se
f. ö. Pappersmynt, Sedelbank, Sedelstock och
Sedelutgif-nin g.
Ursprunget till de nuvarande sedlarna är att söka på
två olika håll. Det första permanenta sedelmyntet
uppstod i Storbritannien ur ett där sedan gammalt
förekommande kreditmedel, promis-sory notes. Dessa
hade formen af vanliga skuldförbindelser, voro ofta
betalbara vid anfordran och ställda på viss person
"or bearer", d. v. s. faktiskt på innehaf våren. När
vid 1600-talets slut banker började uppkomma,
låg det för dem nära til] hands att begagna sådana
förbindelser. "Pro-
missory notes" användes som verkliga sedlar först
af Bank of Scotland 1695; därmed hade världens
första bestående sedelmynt skapats. Äfven Bank of
England använde visserligen från början liknande
kreditdokument. De utfärdades dock först (före 1697)
på viss tid och löpte dessutom med ränta, säkert
t. o. m. 1706, men därefter äro de att betrakta
som verkliga sedlar. Formen var emellertid för
våra begrepp något egendomlig. Bank of Englands
äldsta bevarade sedel lyder i öfv. "Jag lofvar att
vid anfordran betala till Mr. John Wright eller
innehafvaren en summa af två hundra pund. London den
23 jan. 1699. För Bank of Englands direktör och bolag
Joseph" (tillnamnet oläsligt). De kursiverade orden
äro handskrifna, de andra tryckta. Dylika "promissory
notes" kommo att i stor utsträckning användas af den
mängd banker, som efter 1750 uppväxte öfver hela
Storbritannien. Sedlarnas karaktär af "promissory
notes" gjorde, att sedelutgifningen faktiskt blef
fullständigt fri och obunden af alla regler. Ingen
kunde förvägras att utge vid anfordran betalbara
skuldförbindelser, och bankerna utgåfvo obehindradt
dylika. Den ursprungliga formen förändrades under
1800-talet till den för en sedel vanliga. Från
Storbritannien spred sig sedelutgifningen
till kolonierna. Redan före 1830-talet funnos
sedelutgifvande banker i det brittiska världsrikets
alla delar samt i Förenta staterna, medan det på den
europeiska kontinenten fanns endast en eller annan
enstaka bank. Denna bankväsendets tidiga utveckling
i de angelsaxiska länderna beror med säkerhet just
på sedelutgif-ningen, som äfven under primitiva
ekonomiska förhållanden tillförsäkrade bankerna ett
tillräckligt och elastiskt rörelsemedel.
På den europeiska kontinenten utvecklade sig
förhållandena på ett helt annat sätt. Där
stod sedlarnas uppkomst i samband med
girobankerna (se Bank, sp. 862-864) och deras
kreditinstrument. Girobankerna voro i princip rena
förvaringsställen för pengar. De mottogo medel
till förvaring och lämnade i stället kvitton eller
depositionsbevis. Dessa kunde sedan ställas på
innehafvaren och gå ur hand i hand, men så länge
de icke kunde af banken fritt utges, voro de icke
att betrakta som sedlar. Och principiellt stodo
alla girobankerna, så länge de existerade, på
denna grund; afsteg från principen förekommo, men
de upphörde aldrig att betraktas som missbruk. Af
alla girobankerna var det blott en, som förmådde
utveckla sina depositionsbevis till verkliga sedlar,
nämligen Sveriges riksbank. Redan den af Palmstruch
1656 i Stockholm inrättade banken började 1661 utge
sedlar, de s. k. kreditivsedlarna, dels å dal. kmt
(fig. 8), dels å dal. smt, som anses ha varit det
första verkliga sedelmyntet i världen. Kreditivsedelns
likhet med senare tiders banksedlar visar sig dels
däri, att dess innehaf vare hade att fordra ett visst
belopp, hvilket, då tal ej är om, att någon tid skulle
förflyta mellan sedelns presenterande i banken och
dess inlösen, är liktydigt med, att våra nuvarande
sedlar vid anfordran inlösas med det åsatta beloppet,
dels däri att den lydde på jämna belopp (1,000, 100,
50 och 25 dal. kmt eller 100, 50, 25 och 10 dal. smt),
dels däri, att beloppet var tryckt på sedeln, och
slutligen däri, att hvarje sedel var numrerad samt
underskrifven af bankens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
