Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sedelbank - Sedelbankpolitik. Se Bankpolitik - Sedelförfalskning - Sedelreserv, bankt. Se Sedelutgifning - Sedelstock - Sedeltäckning, bankt. Se Sedelutgifning - Sedelutgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1413
Sedelbankpolitik-Sedelutgifning
1414
denten; staten har äfven en betydande andel i
vinsten. Styrelsen, conseil general, består utom
guvernörerna af 18 medlemmar, af hvilka 3 (cen-seurs)
ha kontrollerande myndighet; de återstående 15 kallas
régents. Några bestämmelser rörande sedeltäckning
finnas icke, men sedelstocken får ej öfverskrida 6,s
milliarder frcs. Den utelöpande sedelstocken uppgick
1913 i medeltal till 5,667 mill. frcs. Metallkassan
är likaså den största i världen; 1913 var den 3,972
mill. frcs., hvaraf 3,344 mill. utgjordes af guld
och 628 mill. af silfver. Utlåningen består till
stor del af rediskon-tering för affärsbankerna. -
3. Tyskland. Den tyska riksbanken, Die reichsbank,
inrättades 1875. Dess närmaste föregångare var
den 1765 stiftade Preussische bank. Regeringen
har afgörande inflytande på dess ledning. Den
tillsätter såväl direktören (präsident) som styrelsen
(direklorium). Aktieegarna välja det af 15 medlemmar
bestående centralutskottet, som dock blott har
en nästan enbart rådgifvande ställning. Staten
tar äfven en synnerligen stor del af vinsten. Om
sedelutgif-ningen gäller följande. 1) Sedlar få
fritt utges till ett belopp af 550 mill. mk (vid
kvartals-skiften 750 mill.) utöfver guldkassan. 2)
Detta belopp får öfverskridas mot en afgift till
staten af 5 proc. på det öfverskjutande beloppet. 3)
Af sedelstocken skall dock städse minst en tredjedel
vara täckt af metallisk kassa, i hvilken utom guld
inräknas äfven Reichskassenscheine (af staten utgifna
småsedlar) och gångbart tyskt mynt. Sedelstocken
uppgick 1913 till 1,350 mill. mk, hvaraf 1,067
mk i guld. Utlåningen sker alldeles öfvervägande
genom växeldiskontering, hvilken till stor del
utgöres af rediskontering för affärsbankerna. En
särskild gren bildar riksbankens girorörelse (se
Giro). Utom riksbanken finnas sedel-utgifvande
centralbanker i Bajern, Sachsen, Wiirt-temberg och
Baden. Deras sammanlagda sedel-utgifning utgjorde
149 mill. mk 1913. - 4. Österrike-Ungerns riksbank
härstammar från 1816. Sedelutgifningen är ordnad
efter samma principer som i Tyskland. Den skattefria
sedelkontingenten är 600 mill. krönen, och minst
40 proc. af sedlarna måste städse vara täckta. 1913
var sedelstocken 2,350 mill. krönen och guldkassan
1,216, hvartill komma 253 mill. i silfver och 60
mill. i utländska växlar, hvilka saker äfven få
tjäna som sedeltäckning. Riksbanken är icke skyldig
att inlösa sedlarna. - 5. Ryska riksbanken, som
inrättades så sent som 1860, eges af staten och
står under finansministerns ledning. Sedlar få
utges till ett belopp af 300 mill. rubel utöfver
guldkassan, i hvilken utländska tillgodohafvanden
inräknas. Sedelstocken var 1913 1,548 mill. rubel
och metallkassan 1,687 mill., hvaraf 1,417 mill. i
guld. Ryska riksbanken har sålunda näst den franska
den största guldkassan i världen. Dess rörelse
utmärkes däraf, att den i stor utsträckning ger
kredit åt industri och jordbruk på lång tid och på
villkor, som vanligen anses ligga utom en centralbanks
område. - 6. Nederländska riksbanken härstammar från
1814. Sedlar och öfriga a vista förbindelser skola
till 40 proc. vara täckta af guld eller silfver. 1913
var sedelstocken 313 mill. floriner. Guldförrådet
utgjorde vid årets slut 151Y2 mill. och silfret 9
mill. floriner. - 7.
Belgiska riksbanken bildades 1850. Minst 1/8 af sedlar
och a vista förbindelser skola vara täckta af guld
och silfver eller utländska växlar. Sedelstocken var
1913 i genomsnitt 986 mill. frcs och metallkassan
300. mill., hvartill komma 129 mill. i utländska
växlar. - 8. I Schweiz upprättades en riksbank
först 1907. Kantonerna och kantonalban-kerna ega
större delen af aktierna, och direktörerna och
styrelsens majoritet utses af förbundsrådet. Af
sedelstocken skola minst 40 proc. vara täckta af
guld. Vid 1913 års slut voro 314 mill. frcs sedlar
utelöpande. Metallkassan uppgick till 191 mill.,
hvaraf 170 mill. i guld. - 9. I Spanien grundlades
centralbanken (Banco de E sp an a) 1849. Sedlarna
äro oinlösliga, och sedelstocken hade genom lån
till staten växt till det väldiga beloppet af 1,924
mill. pesetas vid 1913 års slut. Maximibeloppet
är 2,000 mill. pesetas. Sedlarna äro starkt
deprecierade. Tid efter annan framkomna reformförslag
ha ej ledt till något resultat. Guldkassan uppgick
till 479 mill. och silfret till
719V2
pesetas. Metallkassan skall städse
utgöra minst 1/3 af sedelstocken. - 10. I Japan
upprättades en riksbank, N i p p o n ginko,
1882. En viss högsta summa utöfver guldkassan
är före-skrifven, men denna kan med regeringens
tillstånd obegränsadt öfverskridas mot en afgift af 5
proc. Yid 1913 års slut hade den en sedelstock på 426
mill. yen. Guldfonden uppgick till 225V2 mill. yen. -
För öfriga viktigare centralbanker se, hvad Sverige
beträffar, Riksbanken samt i fråga om Danmark,
Norge, Finland och Italien artiklarna rörande dessa
länder. Jfr äfven Sedel och Sedelutgifning.
Litt.: I. Hultman, "Europas centralbanker" (1909),
E. Sjöstrand, "Centralbankens väsentliga funktioner"
(1910), och A. Conant, "A history of modern banks of
issue" (5:e uppl. 1915). Sv. B- n.
Sedelbankpolitik. Se B a n k p o l i t i k.
Sedelförfalskning är belagd med straffarbete
fr. o. m. fyra t. o. m. tio år. För veterlig
utprångling af falska sedlar gäller samma straff.
Sedelrese’rv, bankt. Se Sedelutgifning.
Sedelstock, bankt., beloppet af en sedelbanks
utelöpande sedlar. Se Riksbanken, Sedel, Sedelbank
och Sedelutgifning.
Sedeltäckning, bankt. Se Sedelutgifning.
Sedelutgifning, bankt. Beträffande sedelutgif-ningen
är det företrädesvis två problem, som äro af
vikt, nämligen dels frågan om sedelmonopol för
centralbankerna, dels hur sedelutgifningen bör
regleras. 1. Frågan om sedelmonopol. När sedlarna
först uppkommo och spredos i de angel-saxiska
länderna, stod sedelutgifningen öppen för alla banker
med det enda undantaget, att i England sedelutgifvande
banker fingo ha högst sex delegare. Alla dessa länder
fylldes af sedelutgifvande affärsbanker. Detsamma var
urspr. fallet på kontinenten. Ända till 1800-talets
midt var det en allmän mening, att sedelutgifningen
var hvarje banks viktigaste rörelsemedel. "En bank
utan sedlar är som en armé utan ammunition", skrifver
en känd författare vid denna tid. De fåtaliga banker,
som före 1850-talet uppstodo i Frankrike, Belgien,
Schweiz, Tyskland och Sverige, voro också med enstaka
undantag sedelutgifvande. Emellertid var på den
europeiska kontinenten vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
