Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1429-1430 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seeliger [sel-]. 1. Hugo Hans von S 2. Gerhard S - Seeliger [sel-], Ewald Gerhard Hartmund - Seelig-Sandgren [sel-], Lotten Jenny Anne-Marie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Seeliger [ṡel-]. 1. Hugo Hans von S., tysk astronom,
f. 23 sept. 1849 i Biala vid Bielitz i österrikiska
Schlesien, blef efter studier i Heidelberg och Leipzig
1873 observatör vid observatoriet i Bonn, 1878 docent
i astronomi i Leipzig, 1881 direktor för observatoriet
i Gotha samt 1882 professor vid universitetet

och direktor för observatoriet i München. S:s
förnämsta arbeten tillhöra den celesta mekaniken, den
teoretiska fotometrien och stellarastronomien. Han
har i åtskilliga af dessa arbeten behandlat flera af
astronomiens fundamentala problem. I afh. Ueber das
Newtonsche gravitationsgesetz (1896) och Über die
sogenannte absolute bewegung (1906) m. fl. arbeten
har han bidragit till utredandet af frågan om den
Newtonska gravitationslagens universella giltighet
och de mekaniska grundförutsättningarna för teorierna
för himlakropparnas rörelser. I ett flertal afh. har
han på teoretisk väg undersökt konstitutionen och
belysningsförhållandena hos kosmiska stoftmassor
samt bl. a. tillämpat dessa undersökningar på
Saturnusringarna och zodiakalljuset. Beträffande
Saturnusringarna har han i Zur theorie der beleuchtung
der grossen planeten, insbesondere des Saturn (1887)
och Theorie der beleuchtung staubförmiger kosmischer
massen, insbesondere des Saturnringes (1893) framlagt
en utförlig teori för deras belysningsförhållanden,
som i förbindelse med de af G. Müller (se d. o.,
sp. 33) utförda fotometriska mätningarna lämnat
afgörande bevis för riktigheten af uppfattningen
af dessa ringar såsom massor af små satelliter,
som omkretsa planeten (se Saturnus). Det förra af
de båda nämnda arbetena innehåller äfven andra för
den teoretiska fotometrien mycket betydelsefulla
undersökningar. Zodiakalljuset är af S. behandladt
i afh. Ueber kosmische staubmassen und das
zodiacallicht (1901) och Das zodiacallicht und
die empirischen glieder in der bewegung der inneren
planeten (1906). I den senare af dessa visar
han, att vissa hittills ytterst svårförklarliga
störingar i de inre planeternas rörelser med
största sannolikhet ha sitt upphof i en solen
omgifvande tunn stoftmassa, som kan identifieras
med zodiakalljuset. (Se Intramerkuriella planeter
och Zodiakalljuset.) Viktiga undersökningar
öfver teorien för förmörkelser innehåller Die
vergrösserung des erdschattens bei mondfinsternissen
(1896). S:s kanske mest betydelsefulla arbeten ligga
inom fixstjärnastronomien. I en serie afh. har han
behandlat de intressanta rörelseförhållandena inom
det bekanta stjärnsystemet ζ Cancri och andra tre-
och flerfaldiga stjärnor. Till förklaringen af de
s. k. nya stjärnorna framställde och utbildade han
en teori, enligt hvilken dessa företeelser antagas
uppkomma genom inträdandet af en stjärna i ett
gas- eller stoftartadt "kosmiskt moln". Denna teori

erhöll ett viktigt stöd genom upptäckten af
vidsträckta tunna nebulosmassor omkring den nya
stjärnan i Perseus 1901. De utan tvifvel viktigaste
af S:s stellarastronomiska arbeten äro emellertid
hans omfattande undersökningar öfver stjärnornas
fördelning och de slutsatser han därur dragit ang.
universums allmänna byggnad och struktur. Dessa
arbeten äro nedlagda i en rad stora afh., af hvilka
de mest betydelsefulla äro
Vertheilung der in beiden Bonner durchmusterungen enthaltenen sterne am himmel (1888),
Betrachtungen über die räumliche verteilung der fixsterne (I, 1898; II, 1909),
Über die räumliche verteilung der sterne im schematischen sternsystem (1911) och
Über die räumliche und scheinbare verteilung der sterne (1912).
Hufvudresultatet af
alla dessa S:s arbeten öfver stjärnornas fördelning
torde kunna i korthet sammanfattas såsom ett icke
på spekulationer, utan på en strängt matematisk
behandling af det befintliga observationsmaterialet
grundadt fastställande af det faktum, att öfver
hufvud alla för oss som enstaka punkter synbara
stjärnor tillsammans bilda ett enhetligt, bestämdt
afgränsadt system, som har sin största utsträckning
i Vintergatans plan och som på alla sidor omges
af en stjärntom rymd. Detta är ett resultat af
grundläggande betydelse för alla vidare forskningar
öfver universums byggnad. – S. kan betecknas som
Tysklands förnämste nu lefvande astronom. Han är sedan
många år ordf. i det internationella Astronomiska
sällskapet. Han blef 1900 led. af Fysiogr. sällsk. i
Lund och 1909 af Vet. soc. i Uppsala.

2. Gerhard S., den föregåendes broder, historiker,
f. 1860, sedan 1895 professor i Leipzig, har
författat bl. a. Erzkanzler und reichskanzleien
(1889) och andra arbeten rörande företrädesvis
tyska medeltidens författning och förvaltning samt
har utgett 1896–97 den af Quidde uppsatta "Deutsche
zeitschrift für geschichtswissenschaft" och sedan 1898
dess fortsättning "Historische vierteljahrsschrift".

1. ^B–d.

Seeliger [ṡel-], Ewald Gerhard Hartmund, tysk
författare, f. 11 okt. 1877 i Rathau vid Brieg,
var först folkskollärare, har sedan egnat sig
åt författarskap och deltar f. n. i världskriget
som marinflygare i Norderney. S. är en alsterrik
författare af förströelseläsning
(Der stürmer, 1904,
Nordnordwest, 1905, 13:e uppl. 1913,
Das paradies der verbrecher 1913; 5:e uppl. 1914; "Milliontjuven", s. å.,
Der gelbe séedieb, 1915; "Den gula sjörövaren", s. å., m. m.),
bäst som skildrare af sjöfolk, hafs- och
kustlif (Top, 3:e uppl. 1910, m. fl.).

Seelig-Sandgren [sel-], Lotten Jenny Anne-Marie,
skådespelerska, född Seelig, f. 31 juli 1867 i
Stockholm, var elev vid k. teatern 1884–86 och fäste
då stor uppmärksamhet vid sig som den fjortonåriga
Hedvig i "Vildanden". Hon var anställd där 1886–87,
vid Svenska teatern i Helsingfors 1887–89, hos
Aug. Lindberg 1889–90, vid Svenska teatern i Stockholm
1890–91, Dramatiska teatern 1891–98 (premiäraktris
1892) och vid E. van der Ostens sällskap 1898–1902,
förde eget sällskap i landsorten 1904–08, hade
anställning vid A. Ranfts teatrar 1908–12, vid Intima
teatern 1914–15 samt fästes 1916 vid Ranfts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>