Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segelfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råsegel, hofven- l. skufblindan (se Blindrå). Bofvenblindmasten var försedd med salning och en smäcker stång, tjänande som flaggspel. Stor- och fockmasterna bestodo i början af 1600-talet af ända till 4 delar, af hvilka undermasten och svåra stången voro försedda med märsar, bramstången med salning. På öfverbramstången fördes ännu intet segel, utan denna, som var helt smäcker, användes blott som flaggstång. På mesanmasten, som hade 2 stänger (den öfversta flaggstång), fördes ofvanför mesan 1 råsegel. Bogsprötet, som från början varit i ett stycke, delades i början af 1700-talet i 2 delar, bogspröt och klyfvarbom; bofvenblindmasten ersattes då af ett flaggspel (den s. k. gösstaken), hvarvid skufblindrån nedflyttades under klyfvarbommen. Vid samma tid började stagsegel införas, i första hand på bogspröt och klyfvarbom, hvarjämte mesan ändrades från spri- till gaffelsegel. – Fartygens rigg växte alltmera i höjd, och klyfvarbomraen förlängdes å större fartyg med en jagarbom, för att segelarean
skulle kunna ökas med nya rå- och stagsegel; dessutom infördes s. k. ledsegel (se d. o.), hufvudsakligen på fock- och stormasterna. – Åtskilliga på den tiden använda segel förekomma icke numera. Redan i början af 1800-talet upphörde man att använda de på bog-sprötet förda blindorna samt af ledseglen de å mesangaffen och mesanbommen förda drifvaren och vattendrifvaren; senare borttogs det å stora fartyg under underledsegelsspiran (vaterbommen)
förda vaterledseglet, och på sista tiden ha äfven de återstående ledseglen försvunnit, i samband med att råseglens bredd ökats. – Med gaffelseglens användande uppkommo skonert- och barkskeppsrigg m. fl. variationer, kännetecknade af, att råsegel å en eller flera master ersatts med snedsegel. Härigenom möjliggjordes, att fartygen kunde manövreras med mindre besättningsstyrka.
Början af 1800-talet betecknar slutet af segelfartygens allenavälde till sjöss; dess mäktigaste
representanter voro de 3-däckade, fregattacklade linjeskeppen (se d. o. med fig.). Ångfartygen,
som nu började lämna försöksstadiet, visade snart därefter sin inverkan på sjöfarten, och efter ångans allmännare införande som drifkraft å fartyg under 1800-talets förra hälft måste segelfartygen förbättras för att kunna uthärda konkurrensen. Detta skedde dels genom ökade dimensioner, framför allt längd, hvarigenom lastdrygheten ökades - en förändring, som möjliggjordes genom öfvergång från trä- till järn- och senare stålfartyg -, dels genom finare linjer
å fartygsskrofvet, t. ex. klipperskepp (se d. o.), och större segelarea (flera och högre master, längre rår), hvarigenom farten ökades, dels genom anordningar i syfte att minska besättnings-styrkan, t. ex. införandet af dubbla märs- och bram-segel, hvarigenom dessa segel blefvo mera lättmanövrerliga, samt af ång- eller motorvinschar för utförande af vissa tunga arbeten, såsom ankarlättning och förhalning. Mycket stora segelfartyg förses stundom med en liten propellermaskin, afsedd att underlätta in- och utlöpandet i hamn samt passagen öfver stiltjebälten. – De moderna, stora stålskeppen uppges kunna för segel göra ända till 17 knops fart. Som exempel på ett dylikt fartyg, tillika ett af de största f. n. (1916) existerande segelfartygen, må anföras franska 5-mastade barkskeppet "La France", bygdt 1913, hvars dimensioner äro: längd 131 m., bredd 17 m., djupgående 8 m., segelarea 6,350 kvm. och bruttotonnage 6,255 ton. Fartyget kan lasta 6,500 ton malm, dess deplacement med full last uppgår till 10,730 ton. Det har 2 Schneider-Carels motorer, hvardera drifvande en propeller, och kan barlastadt för maskin göra en fart af 10 knop. – På grund af billig drift och stor lastförmåga synas segelfartyg ännu kunna såsom handelsfartyg i många fall uthärda konkurrensen med ångfartyg. Såsom skolfartyg förekomma de äfven inom örlogsmarinerna. Antalet segelfartyg aftar dock årligen, ej blott relativt, vid jämförelse med ångfartygen, utan äfven absolut, såsom framgår af följande, ur Lloyds register hämtade uppgifter från jordens samtliga sjöfarande nationer för de senaste 25 åren. (Registerboken upptar ej fartyg på Kaspiska hafvet, träfartyg på de nordamerikanska sjöarna och japanska segelfartyg.)
| År | Segelfartygens netto- tonnage | Minskning i segelfar- tygens nettotonnage under 5-års perioden | ||
| antal ton | i proc. af ångfarty- gens brutto- tonnage | antal ton | i proc. af tonnaget vid periodens början | |
| 1890 | 9,166,279 | 70,6 | ||
| 1895 | 8,219,661 | 48,7 | 946,618 | 10,3 |
| 1900 | 6,674,370 | 29,8 | 1,545,291 | 18,8 |
| 1905 | 6,037,501 | 20,1 | 636,869 | 9,5 |
| 1910 | 4,624,070 | 12,4 | 1,413,431 | 23,4 |
| 1915 | 3,532,561 | 7,7 | 1,091,509 | 23,6 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
