- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1445-1446

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segelsällskap - Segelsömmare. Se Segelmakare - Segelsömnad - Segenskepp, skepsb. Se Sejdenskepp - Seger. Se Slag - Seger, Hans - Segerborg, Karl Hugo - Segerdahl, Gustaf Erisson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1445

Segelsömmare-Segerdahl

1446

enstaka fall två båtar, i afsikt att främja
båt-byggnadsverksamheten cch kanske ej
minst anslutningen till sällskapen. Till
båtbyggnadsverksamhetens främjande tjäna också
"nybyggnadspremier", hvilka utgått som direkt
understöd eller i form af kontanta extra pris "för
under året byggda båtar" vid kappseglingar. - Det
första segelsällskapet, Yorfc yacht club, bildades i
England 1720. I Amerika gjordes redan 1811 ett försök
att bilda en segelklubb, men det ledde till resultat
först 1820. Namnet på denna sammanslutning är icke
kändt, men den 1844 bildade New Torfc yacht club
har sitt ursprung ur densamma. I Tyskland bildades
den första segelklubben 1835, och i Frankrike
är 1858 årtalet för det första segelsällskapet.
E. B-11.

Segelsömmare. Se Segelmakar e.

Segelsömnad, sjöv. Då ett fartygssegel skall
tillverkas, erhållas dess dimensioner af
"segelritningen" eller genom direkt uppmätning af
rund-hulten m. m. Sedan dukarna blifvit tillskurna,
sammansys de på det sättet, att kanten af hvarje duk
lägges ungefär 2*/2 cm. in på den bredvid liggande,
med söm i hvarje kant (dubbelsöm). Detta slags söm
kallas slät- 1. platlsöm och får dessutom namn af
bredsöm, då den göres bredare, och spetssöm, då
den göres smalare, hvilket närmare seglets öfver-
och underkanter måste iakttagas, för att seglet skall
stå väl. För att stärka seglet fastsys rundt kanterna
tåg, s. k. lik (se d. o.); är liket klädt, märlas det
till seglet. På de ställen, där seglet blir utsatt
för nötning och frestning, påsys dubbel segelduk,
"förstärknings-dukar", hvilka, alltefter platsen och
ändamålet, få namn af sido- och underdukar, styrk- och
ref-band, buk-, gårdings- och ref stroppar samt buk-,
talje-, nock-, skot-, fall-, hals- och stotlappar
(midtför mars och salning). Den sneda af skärning,
som göres å dukarna, för att bilda seglets sneda
sidor, får namn af gelning 1. gilning, hvilken, då en
inskuren båge bildas, kallas uppskärning 1. ringning,
men en utskjutande däremot rund. Där block och
tåg skola fästas i liket, insplitsas s. k. lo
dr or (se Lödra). Hamp- och linnesegel sys med
tvåsträngt segelgarn, men bomullssegel med flertrådigt
bomullsgarn. De verktyg, som vid segelsömnad användas,
utgöras af segelnål, segelhandske (motsvarar
fingerborg), segelkrok, märlspik, mårlprim m. fl.
R. N.*

Segenskepp, skpsb. Se Sejdenskepp.

Seger. Se Slag.

Seger, Hans, tysk arkeolog, f. 1864, är professor
vid universitetet i Breslau och direktor
för Schlesisches museum fur kunstgewerbe und
alter-ttimer där. Han har utvecklat en betydelsefull
verksamhet som arkeologisk författare, särskildt i
tidskr. ’Schlesiens vorzeit". Hans arbeten behandla
väsentligen Schlesiens förhistoria. En öfversiktlig
framställning af denna har han publicerat under titeln
Schlesiens urgeschichte (i "Schlesi-sche landeskunde",
utg. af F. Kampers, Leipzig, 1913). S. är sedan 1909
en af redaktörerna för Tysklands främsta tidskrift
för förhistorisk arkeologi, "Praehistorische
zeitschrift". Sedan 1904 är han korresponderande
led. af Vitt. hist. o. ant. akad. och bevistade
1912 Baltiska arkeologkongressen i Stockholm,
T. J. A.

Segerborg, Karl Hugo, teckningslärare,
läroboksförfattare, f. 4 mars 1864 i Karlstad,
aflade mogenhetsexamen där 1884 och examen vid
högre konstindustriafdelningen af Tekniska skolan
i Stockholm 1887, utnämndes till teckningslärare
1888 vid folkskoleseminariet i Karlstad, 1890
vid h. allm. läroverket där och 1911 vid Nya
elementarskolan i Stockholm samt blef öfverlärare i
geometrisk konstruktionsritning och föreståndare för
afdelningen för teckningslärares metodiska utbildning
vid Tekniska skolan i Stockholm 1912. S. har vid
flera tillfällen af Ecklesiastikdepartementet
och Läroverksöfverstyrelsen m. fl. tillkallats
som sakkunnig rörande teckningsundervisningens
organisation vid de allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna och folkskolorna samt
var 1906 led. af en kommitté för afgifvande
af förslag till nytt reglemente för lärarnas
vid elementarläroverken änke- och pupillkassa
och är från 1912 led. af Lärarlönenämnden. Med
statsbidrag har S. företagit flera utländska
studieresor och vid två internationella tecknings-
och konstundervisningskon-gresser varit Sveriges
ombud. Hans insats för teckningsundervisningens
utveckling i vårt land har varit erkändt stor. Inom
sitt fack har han utöfvat en omfattande och i flera
afseenden banbrytande författarverksamhet. Bland
hans till omkr. ett 30-tal utgifna arbeten, af
hvilka åtskilliga utgått i flera upplagor, må nämnas
Handbok i linearritning för seminarier och högre
folkundervisningsanstalter (1893; flera uppl.), De
allmänna läroverkens linearritning skurser (I-II,
1896; 2:a uppl. 1905), En rolig rit- och bilderbok
(1903), Frihandsperspektiv, skuggning och skisse-ring
(I-II, 1908), Åskådningsteckning i hvitt och i
färger på svarta täflan (1910), Modellering (I-
II, 1911), De tre första skolårens arbetsöjningar i
samband med undervisningen i hembygdskunskap (I-II,
1914) och Teckningsundervisning i folkskolan (l-IV,
1915). Under pseudonymen C. G. K. Borg utgaf han När
ödet leker (1911). R.N-n.

Segerdahl, Gustaf Eriksson, forstman, f. 23 maj
1803 i Hasle församling, Skaraborgs län, d. 23
jan. 1891 i Uppsala, blef student i Uppsala
1821, var 1823-27 i militärtjänst (vid flottan
och Värmlands f alt jägarkår), inträdde 1829 i
jägeri-staten och landtmäterikåren samt blef 1839
öfver-jägmästare i Älfsborgs län samt i Göteborgs
och Bohus län och kommissionslandtmätare i Skaraborgs
län. Samtidigt undervisade han i skogshushållning vid
bergsskolorna i Falun och Filipstad samt Degebergs
landtbruksinstitut. Med kungligt tillstånd vistades
han en tid i Finland samt undervisade då vid
Mustiala landtbruksinstitut och uppgjorde planer
för en ordnad skogsstyrelse och skogsskötsel,
hvilka följdes vid finska forststyrelsens
organisation. 1855-59 Var S. t. f. chef för
Skogsinstitutet och skogsstaten och hade som sådan
stor betydelse för skogshushållningens ordnande i
vårt land. Han var led. af bl. a. Landtbruksakad. och
Finska hushållningssällskapet. Af hans skrifter må
nämnas Handledning för skogars indelning, af verkning
och återsådd (1843), Lärokurs uti skogshushållningen
(1852), Anvisningar och formulärer vid skogstjen-ste
förvaltning en etc. (1860), Erinringar uti
skogs-taxationsläran (1861; ny uppl. 1868), Forstliga
iakttagelser under en resa i Danmark och Nordtysk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free