Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 1449-1450 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segerstedt. 1. Albrekt Julius S 2. Albrekt Julius S 3. Torgny Karl S - Segersteen [-sten], Erik Hjalmar - Segersten. Se Stenkult - Segerstycken, metall. Se Friskning 2 och Segringsugn - Segersäll. Se Erik, svenska konungar 3 - Segesta - Segestes - Segesvár - Segeån - Seghers, Daniel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1449

Segersteen-Seghers

1450

dermanlands län, d. 25 juni 1894, aflade
mogenhetsexamen i Nyköping 1805, var 1865-68
elev vid konstakademien och blef 1868 adjunkt vid
Karlstads folkskollärarseminarium. Sedan 1890 var
han korresp. led. af Vitt. hist. o. ant. akad. Utom
läroböcker för folkskolan i aritmetik, geometri,
naturvetenskap, historia och geografi, af hvilka
somliga utgått i en mängd uppl , och en Praktisk
metodik (1878), skref S. utmärkta Sagor (1877;
2:a uppl. 1883, öfv. till finska 1878), Nya sagor
(1833), Taflor ur minnet (s. å.), Svenska folksagor
och äfventyr (1884) samt utgaf 1880-81 barntidskriften
"Linnea. Ny följd".

3. T or gn y K a r l S., den föregåendes son,
religionshistoriker, politisk skriftställare,
f. l nov. 1876 i Karlstad, blef 1894 student
vid Lunds universitet, där han 1901 aflade
(gamla) teol. kandidatexamen. Han disputerade
för docentur vid Uppsala universitet 1903, men
blef s. å. docent i religionshistorisk teologi
vid Lunds universitet och uppehöll där 1904-12
undervisning och examination i teol. preuotioner och
teol. encyklopedi. 1913 inrättades en professur i
dessa ämnen, som S. till en början upprätthöll och
sedermera sökte, men han tog sin ansökan tillbaka,
då han kallades till innehafvare af en nyupprättad
professur i allmän religionshistoria vid Stockholms
högskola. 1912 blef han teol. doktor. S. ser teologien
helt från religionshistorisk synpunkt, och hans
religionsfilosofiska ståndpunkt kan sammanfattas däri,
att han anser, att det religiösa enligt sin natur
icke kan teoretiskt uttryckas och att konsekvensen
däraf är att bestämma dess sanning som subjektivitet,
som stämningens innerlighet. Efter sin anställning
i Stockholm har S. mycket egnat sig åt politiskt
skriftställen och har redigerat den liberala
tidskr. "Forum" sedan dess början (1914). Hans
förnämsta religionshistoriska arbeten äro Till frågan
om poly-teismens uppkomst (1903), Ekguden iDodona
(1906) och Själavandringslärans ursprung (1909-10). Af
hans religionsfilosofiska hufvudarbeten äro de
viktigaste Det religiösa sanningsproblemet (1912)
och Gammal och ny religiositet (1915). 3. E. Rid.

Segersteen [-sten], Erik Hjalmar, konstsamlare,
f. 1819, d. 1901, var sedan 1869 bibliotekarie vid
läroverket och stiftsbiblioteket i Linköping. Hans
ganska omfattande och med mycken omsorg och
urskillning valda samling af svenska målningar,
äldre och nyare, från Ehrenstrahl till 1880-talet,
inköptes af fabriksidkaren Per Swartz och skänktes
till Norrköpings konstförening, som öfverlät den
i stadens ego. Den bildar nu stommen till stadens
konstmuseum. G-g N.

Segersten. Se Stenkult.

Segerstycken, metall. Se Friskning 2 och Segringsugn.

Segersäll. Se Erik, svenska konungar 3.

Segesta. 1. (Grek. Egesta) Fordom stad på västra
Sicilien, vid floden Skamander, var enligt sagan
anlagd af flyende trojaner. Efter att ha råkat i
strid med de grekiska kolonierna, särskildt Selinus,
sökte staden hjälp först hos atenarna och, efter deras
nederlag vid Syracusæ (413), hos kartagerna, hvilka i
S. inlade en besättning, som fördrefs af Agathokles,
tyrann i Syracusæ (317–289 f. Kr.). Sedan denne med
yttersta grymhet behandlat invånarna, föllo de åter
i kartagernas våld,
men befriade sig från dem under första puniska
kriget (264–241 f. Kr.). S. förklarades
därefter af romarna för en fri stad och nådde
hög blomstring. S. förstördes af sarasenerna
828. Ruinerna af S. ligga s. v. om staden Alcamo
och 3 km. n. om Calatafimi. Bland de grushögar,
som f. n. ange dess läge, höja sig ruinerna af en i
klippan uthuggen teater och ett ofulländadt doriskt
tempel

Ruiner af det doriska templet i Segesta.

(se fig.; från senare hälften af 500-talet f. Kr.). –
2. Romarnas namn på Sissek. 1. (J. F. N.)

Segestes, cheruskisk furste, romarnas vän, måste
undan Arminius, som bortfört hans dotter Thusnelda,
och sitt eget folk taga sin tillflykt till Germanicus
(16 e. Kr.) och erhöll af honom bostad i Gallien.

Segesvár [ʃe’geʃvār], ty. Schässburg, stad i
Siebenbürgen, komitatet Nagy-Küküllö, hvars
hufvudstad det är, vid Stora Kokel och
Grosswardein–Kronstadtbanan. 11,587 inv. (1910), tyskar,
rumäner, ungrare. Högre gymnasium. Bomulls- och
ylleindustri. Staden eger en vacker gotisk kyrka,
grundlagd 1429, och en med fästningsverk omgifven
borg från 1200-talet. 31 juli 1849 blefvo vid S. de
ungerske insurgenterna under Bem slagna af ryssarna
under Lüders. Skalden Petöfi stupade sannolikt
i drabbningen. Staty af honom i staden (1897).
(J. F. N.)

Segeån, vattendrag i Malmöhus län, utgör aflopp
för Fjällfotasjön (53 m. ö. h., 2,5 kvkm.) och
Börringesjön (50 m. ö. h., 3,9 kvkm.), bildar nedanför
den senare några km. gräns mellan Vemmenhögs och
Oxie härad och från Svedala socken till sitt utlopp
i Lommabukten gräns mellan Bara och Oxie härad och
upptar därunder fr. h. afloppet från sjön Yddingen
(45 m. ö. h., 2,7 kvkm.). Längden kan beräknas till
45 km., och nederbördsområdet uppges till 370 kvkm.

Seghers, Daniel, flamsk blomstermålare, f. 1590 i
Antwerpen, d. där 1661, var son till en sidenkrämare,
som bekände sig till katolska läran. Modern åter,
som var holländska och reformert, tog, blifven änka,
sonen med sig till Holland, där han uppfostrades
i hennes tro, men sedan S. satts i lära hos Jan
Drueghel d. ä. i Antwerpen, blef han af denne
åter omvänd till katolicismen, upptogs, efter att
1611 ha blifvit mästare i Antwerpens målargille,
af jesuitgeneralen Scribani till lekbroder i hans
orden och sändes efter hvart annat till Me-cheln,
Bruxelles och Rom, där han tillbragte ett år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>