Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sei-to-tai-shogun [-Jågun], japansk ämbetstitel. Se Bd XII, sp. 1454 - Seitskär - Seitz [sa'jts], tyska målare - Seiyukai, jap. Se Ito, sp. 1109 - Sej, zool. Se Torsksläktet - Seja - Sejanus, Lucius Ælius - Sejd - Sejdel. Se Seidel - Sejdenskepp - Sejersted, Johannes Klingenberg - Sejhvalen, zool. Se Fenhvalar, sp. 30 - Sejjid - Sejlare - Sejm - Sejmik. Se Sejm - Sejnbref (af holl. sein, signal), sjöv. Se Signalbref - Sejnfall - Sejnfallknapp, sjöv. Se Knapp 4 - Sejny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1491
Sei-to-tai-shogun-Sejny
1492
Sei-to-tai-shogun [-Jågun], japansk ämbetstitel. Se
Bd XII, sp. 1454.
Seltskär (fi. Séi’skari), en omkr. 4 kvkm. stor utö
i Finska viken, 50 km. från fasta landet, lyder
under Björkö socken, Viborgs län, Finland. Finsk
fiskarbefolkning, 880 pers. (1914).
Seitz [sa/jts], tyska målare. 1. Alexander Maximilian
S., f. 1811 i München, d. 1888 i Rom, var elev af
Cornelius och slöt sig i Rom, dit han flyttade 1835,
till den nasarenska riktningen. Han målade religiösa
motiv, Madonna på tronen, helgonhistorier, De visa
och de fåvitska jungfrurna och Den förlorade sonens
återkomst (de sistnämnda fresker i S. Trinitä de’
monti i Rom). - 2. Ludwig S., den föregåendes son,
f. 1844 i Rom, d. 1908 i Albano, målade, påverkad
af 1400-talsmålare, fresker i katedralen i Freiburg
m. fl. kyrkor och i Vatikanen samt blef direktör för
de Vatikanska gallerierna. - 3. Rudolf S., brorson
till S. l, f. 1842 i München, d. där 1910, utförde
dekorativa målningar, genrer och illustrationer.
l-3. G-g N.
Seiyukai, jap. Se 11 o, sp. 1109.
Sej, zool. Se Torsksläktet.
Seja 1. D s j e j a, biflod till Amur, rinner
upp på Stanovojbergen, flytsr i sydöstlig
hufvudrikt-ning genom ryska Amurprovinsen och faller
vid Blagovjestjensk fr. v. ut i sin hufvudflod. Dess
viktigaste biflod är Giljui (fr. h.). S. har en längd
af 1,159 km. och är segelbar 693 km., från Giljuis
mynning. Dess flodområde beräknas till 222,745 kvkm.
(J. F. N.)
Sejänus, Lucius Julius, romersk pretorian-prefekt,
var son af en etrurisk riddare, L. Sejus Strabo,
men adopterades af en viss ^Elius Gallus, som var
befälhafvare för pretoriacgardet. Kort efter sin
tronbestigning ställde kejsar Tiberius honom vid
hans faders sida som pretorianernas chef, och några
år efteråt gaf han åt honom ensam kommandot öfver
den mäktiga lif vakten. S. lät ej allenast till Rom
sammandraga alla gardestrupperna, som under Augustus
blifvit delvis stationerade på olika platser utom
hufvudstaden, utan äfven med kejsarens begifvande år
23 e. Kr. för dem på Yiminalis upprätta ett starkt
förskansadt läger, som sedan intogs i Aurelianus’
mur. Stödd dels på dessa trupper, dels på kejsaren,
hvars oinskränkta förtroende han åtnjöt, var han
under någon tid den, som nästan ensam länkade Roms
öden. För att ytterligare stärka sin makt och bana sig
väg till tronen undanröjde han flera medlemmar af den
kejserliga familjen, bland dem kejsarens egen son,
Drusus (genom gift år 23), till hvars gemål, Livia
Julia, han stod i ett brottsligt kärleksförhållande;
likaså dödades Germanicus’ änka, Agrippina, och
söner, Nero och Drusus. Slutligen, år 26, förmådde
han kejsaren själf att för alltid lämna Rom och draga
sig tillbaka till ön Capri. Varnad, började Tiberius
genomskåda den allsmäktige gunstlingen samt lät år 31
öfverrumpla och afrätta honom. Skildringen af S:s fall
är ett af Tacitus’ stilistiska mästerstycken. Se
om S. bl. a. Jiilg, "Vita Lucii M\ii Sejani"
(1882), och Abraham, "Tiberius und S." (1884).
(J. C.)
Sejd (isl. seiör), trolldom hos de fornnordiska
folken, hvilken skedde efter ett visst förfaringssätt,
hvarom föga annat är bekant än att troll-
karlen (isl. seiöwiaÖr) eller trollkvinnan
(isl. seitikona) oftast satt på en ställning
(isl. sei^hjallr) och att ssjden vanligen åtföljdes
af g a l d e r (se d. o.). Att utöfva sejd kallas
på isl. siöa, efla sezÖ, fremja sezÖ och afsåg att
utröna framtiden, bota sjukdom, skydda mot vapen och
gift, hjälpa i barnsnöd, dämpa eld och storm, vinna
kvinnors kärlek, besvärja döda och andar, men äfven
att åstadkomma storm och skeppsbrott, orsaka sjukdom,
vansinne och död, skada boskap, gröda, hus och hem
och förvandla människor till djur, särskildt vargar
och björnar. Utöfvare af skadlig sejd dödades ofta
genom att stenas. Ordet är släkt med lit. saitas,
teckentydning, och grek. 6iftos, (olycks-)öde.
B-e.
Sejdel. Se Seidel.
Sejdenskepp 1. Segenskepp (höll. seyden-schip
1. seynschip), ett slags grundgående, mindre fartyg,
brukliga under medeltiden och 1500-talet. Sådana
funnos i svenska flottan under Gustaf I:s tid.
Sejersted, Johannes Klingenberg, norsk
militär, f. 1761, d. 1823, major och
general-kvartermästarlöjtnant vid sunnanfjällska
generalkommandot 1807, deltog i notabelmötet på
Eids-vold 29 jan. 1814 och blef vid upprättandet
af den själfständiga norska generalstaben 22 maj
s. å. generalmajor och dennas förste chef. 1813 års
för-svarsplan, som låg till grund för fälttåget 1814
(tr. i D. Schnitlers "Blade af Norges krigshi-storie",
1895), var utarbetad af S. 1815 blef han kommenderande
general nordanfjälls, 1818 generallöjtnant. 1820 blef
han led. af sv. Krigsvet. akad.
- S:s brorson Fredrik Kristian S., f. 1833, d.
1882, blef 1878 öfverstelöjtnant och chef för
Norges geografiske opmaaling samt utarbetade en
grundläggande "Forestilling" (1880) ang. kartornas
utgifning. - Hans broder Johannes S., f. 1842,
generalmajor i Kristiansandska brigaden
1899-1910 och sedan 1911 krigskommissarie i
Horten, framlade 1882 "Forslag til oprettelse af et
ökonomisk kartverk . . . över kongeriget Norge".
- Fredrik Kristians son Nils Johannes S., f.
1865, är sedan 1913 öfverste och direktör för Norges
geografiske opmaaling. K. V. H.
Sejhvalen, zool. Se Fen h v al ar, sp. 30.
Se’jjid (arab., "herre"), ättling af
Muhammed. Oberoende af sin samhällsställning
åtnjuta sejji-derna i alla muhammedanska
länder mycket stort anseende. Titeln
usurperas dock ibland äfven af personer, som
icke härstamma från profeten. Jfr Scherif.
K. V. Z.
Seglare (ty. seller, af seil, rep), repslagare (se
R ep s l a ger i).
Sejm, den forna polska riksdagen. - S e j-m i k,
provinslandtdag i det forna Polen.
Sejm, flod i mellersta Ryssland, biflod
(fr. v.) till Desna, upprinner i guv. Kursk
och har västlig hufvudriktning. 660 km.
J- F. N.
Sejmik. Se Sejm.
Sejnbref (af höll. sein, signal), sjöv. Se S i g-n
a l b r ef.
Sejnfall (af höll. sein, signal), Flagglina, sjöv.,
lina, hvarmed flaggor och flaggsignaler upphissas på
en mast- eller stångtopp, gaffel eller signalrå. Jfr
Flagga och Knapp, sjöv. R. N.*
Sejnfailsknapp, sjöv. Se Knapp 4,
Sejny (lit. Seinai), stad i rysk-polska
guv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
