Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sekt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sekundpendel-Sekvester
geni tur). Särskildt har sekundogenitur användts
som beteckning för furstendömen, hvilka gått i arf
efter dessa grundsatser, t. ex. Toscana i huset
Habsburg-Lothringen. Jfr Tronföljd.
Sekundpendel, fys. Se Pendel, sp. 390.
Sekundvisare, urvisare, som utmärker sekunder.
Sekundär (fr. secondaire, af lat. secu’ndus, den
andre i ordningen), som kommer i andra rummet,
i motsats till primär, som kommer i första rummet;
som kommer efter; underordnad.
Sekundära interjektioner. Se Interjektioner.
Sekundära kvaliteter, filos. Se Locke, sp. 946,
och Primär 1.
Sekundära märgstrålar, bot. Se Märgstrålar.
Sekundära papillom [-åm]. Se Papillom.
Sekundära strålar, fys. Se Katodstrålar, sp. 1301,
Norrsken, sp. 6, Radioaktivitet, sp. 870, och
Röntgenstrålar, sp. 184.
Sekundär automatrsm, psyk. Se Automatiska rörelser.
Sekundärbana. Se Järnväg, sp. 423.
Sekundär bark, bot. Se Bark, sp. 928.
Sekundärelement, fys. Se Galvaniskt element, sp. 662.
Sekundärfunktion. Se Idéassociation.
Sekundärgenerator, elektrot., föråldrad benämning
på transformator; i Sverige obruklig benämning på
omformare. Jfr E l e k t r i s k a maskiner, sp. 290.
Sekundär infektion, med. Se Bakteriologi, sp. 713.
Sekundärt meristem, bot. Se Meristem.
Sekundärt spektrum, fys. Se Akromatism.
Sekundär undervisning, pedag., en något sväf-vande
benämning för en högre skolundervisning än den
primära (se Primär 2). I svensk pedagogisk litteratur
används vanligen primärundervisning som beteckning
för hvad som motsvarar vår folkskoleundervisning,
och sekundärundervisning för hvad som motsvarar
undervisningen vid våra allmänna läroverk och högre
flickskolor. Där bottenskoleidén icke slagit igenom,
gå den primära och den sekundära undervisningen delvis
parallellt med hvarandra. I sådant fall plägar ofta
förekomsten af främmande språk på undervisningsplanen
utgöra ett framträdande kännemärke för den sekundära
undervisningen. Där folkskolan utgör det gemensamma
bildningsunderlaget, plägar gränsen mellan den
primära undervisningen, äfven kallad den lägre, och
den sekundära undervisningen, äfven kallad den högre,
infalla vid 12-13-års-åldern. Som typiskt exempel
kan från vårt land anföras förhållandet mellan
folkskolan och den kommunala mellanskolan, hvilken
senare räknas till den sekundära undervisningen. De
för meddelande af dessa olika slag af undervisning
afsedda skolorna pläga stundom benämnas primärskolor,
resp. sekundärskolor. I några länder användas
motsvarande uttryck som skoladministrativa termer.
P- E. L-m.
Sekuritet (fr. sécurité, af lat. seciirus, säker),
säkerhet, trygghet, tillförsikt.
Sekvaner, en gallisk (keltisk) folkstam, bosatt i
Transalpinska Gallien, mellan Jura och Saône, i de
nuv. landskapen Franche-Comté och Bourgogne.
Hufvudstad var Vesontio (Besançon). Sekvanerna,
hvilka voro ett själfständigt folk, styrdt af egna
konungar, lågo i strid med æduerna och nödgades
omkr. 70 f. Kr. till sin hjälp inkalla svever och
andra germaner under Ariovistus. Själfva kufvade
af dessa, blefvo de liksom öfriga galler lagda
under romarväldet af Cæsar år 52. Jfr Galler,
sp. 620. Se bl. a. Holmes, "Conquest of Gaul" (1911).
(J. C.)
Sekvens ("följdsång", af lat. se’quens,
följande), mus. 1. Ett slags hymn i den gamla
kyrkosången. Sekvensen uppkom i S:t Gallen i
Schweiz under senare hälften af 800-talet och hade
sitt ursprung i de s. k. "jubilationerna", ett slags
utdragna vokaliser på sista stafvelsen af "Halleluja",
hvilka småningom afsöndrades som särskilda melodier
och underlades egen text. Sekvensen kallades
äfven prosa (af pro sā, förkortning af mlat. pro
sequentia). Notker Balbulus var en af de äldste och
flitigaste sekvenskompositörerna. Flera sekvenser ha
blifvit berömda dels genom sin sköna text, dels genom
de härliga större kompositioner, som åtskilliga senare
mästare satt till dem; så t. ex. "Stabat mater",
författad af Jacoponus (se Benedictis), och "Dies
iræ", af Tomas af Celano (d. 1255). Pius V afskaffade
sekvenserna 1568, så när som på fem, som ännu användas
i katolska kyrkan, näml. Victimæ paschali laudes
vid påsken, Veni Sancte Spiritus vid pingsten, Lauda
Sion salvatorem vid Kristi lekamens fest, Stabat
mater vid firandet af "jungfru Marias sju smärtor"
samt Dies iræ vid själamässan. En stor mängd
nordiska sekvenser från 1400-talet finns i det 1490
tryckta Graduale (se Ghotan) i K. biblioteket,
Stockholm. Om de norska se Reiss, "To sekvenser for
S:t Olav" (1910) och "Musiken ved den middelalderlige
Olavsdyrkelse i Norden" (1912); om de danska se
A. Hammerich, "Musik-mindesmærker fra middelalderen"
(1913), om de svenska birgittinordenssekvenserna
se T. Norlind, "Vadstena klosters veckoritual" (i
"Samlaren", 1907). Se ock Bartsch, "Die lateinischen
sequenzen des mittelalters in musikalischer und
rhythmischer beziehung" (1868), Kehrein, "Lateinische
sequenzen des mittelalters" (1873; hufvudkällan
för sekvenstexterna), Dreves, "Analecta hymnica"
(1886–1904), och Blume, "Sequentiæ ineditæ", 4 bd
(1900). – 2. I kompositionsläran betyder sekvens
hvarje upprepad förskjutning i högre eller lägre
tonlägen af ett motiv eller en ackordföljd. Vanligast
äro sekvenser af septimackord, modulatoriska sekvenser
samt melodiska sekvenser, äfven kallade rosalier.
Genom sin logiska regelmässighet gör sekvensen
ett angenämt intryck och är ett viktigt medel i
kompositörens hand, men alltför flitigt anlitad,
får den lätt något torrt och mekaniskt. Jfr
Ergo, "Verhandeling over de sequensen" (1898).
1–2. A. L. (E. F-t.)
Sekvester (fr. séquestre,
lat. seque’strum). 1. (Stundom arrest.) Jur.,
kvarstad (se d. o.). – Sekvestrera, belägga med
kvarstad. – 2. Kir., lös benbit, mer eller mindre
omsluten af bendelar samt oftast uppkommen genom
benröta. – Sekvesterlåda, det skal af bevaradt eller
nybidadt ben, som omsluter det bortdöda benstycket. –
Sekvestrotomi (af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
