Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sekvesterlåda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sekvesterlåda-Selaginella
grek. tome, snitt), operativt
aflägsnande af en lös benbit.
2. J. Å.
Sekvesterlåda, kir. Se Sekvester 2.
Sekvestrotomi, kir. Se Sekvester 2.
Sekyon. Se Sikyon.
Sel, spakvattnet, lugnvattnet emellan forsarna i
en älf,
Sel, härad och socken i N. Gudbrandsdalen,
kring Ottas utlopp i Laagen, Kristians amt,
Norge. 444.45 kvkm. 2,287 inv. (1910). S. gränsar
i n. och n. ö. till Dovre och Rondane och är
själft en fjällbygd med branta dalsluttningar. Det
innesluter dock 5 km. n. om Otta järnvägsstation
den omkr. 9 km. långa och 1 km. breda platån
Sels-myrene, hvaraf blott en ringa del
är uppodlad. Förträffliga fjällbeten med stora
klungor af sätrar. Fordom idkades i S. bergsbruk
(S:s kopparverk anlades 1624, men förstördes
genom öfversvämning 1789; Aasaarens koppargrufva
återupptogs 1908). Täljstensbrotten vid Ulevolden, To,
Dale m. fl. st. ha de senare åren föranledt betydlig
drift. Järnvägssträckan Otta-Dombaas blef färdig 1915.
K. V. H.
Sel., vid djurnamn förkortning för tyske zoologen
E. Selenka (se denne).
Sela, ett i Davids psalmer och profeten Habakuks
bok förekommande ord, som anses beteckna en final
i det musikaliska föredraget, hvarvid sången
tystnade och endast musikinstrumentet ljöd eller
hvarvid musiken ljöd kraftigare. I hvilket fall som
helst betecknar ordet säkerligen ett musikaliskt
understrykande eller betonande af innehållet.
J. P.
Sela. 1. Stad. Se Edom, sp. 1371, och Petra. -
2. Namn på en del af floden Inn (se d. o.).
Se’lache, zool. Se Brygden.
Sela’chii, Hajfiskar, zool., bilda tillsammans
med rockorna (Batoidei) ordn. Plagiostomi
1. Chondropterygii, bredmunnar l. broskfiskar, bland
fiskarna. Plagiostomi, bland hvilka Selachii äro
de ursprungligaste, utmärkas därigenom, att munnen
på få undantag när ligger på undre kroppssidan,
att stjärtfenan är osymmetrisk, att skelettet
är broskigt, att de ega 5-7 par gälöppningar
och att tarmen är försedd med spiralklaff. Från
rockorna skiljas hajfiskarna bl. a. därigenom, att
gälöppningarna sitta på sidan och ej undertill såsom
hos dessa. Hajfiskarna ha lång, cylindrisk kropp,
vanligen försedd med mer eller mindre tillspetsad
nos samt baktill of ver gående till en stark, böjlig
stjärt, som med sin bladlika fena ger dem en ovanligt
stor simförmåga samt snabbhet i rörelserna. Många
arter, synnerligast de större, tillhöra öppna
hafvet och följa de vandrande fiskstimmen. Större
delen af de mindre arterna lefver däremot nära
stränderna. Talrikast förekomma hajfiskarna i hafven
mellan tropikerna och aftaga i antal mot polerna. De
flesta ha vidsträckt utbredning. Högst få gå ned
på djupt vatten och sannolikt ej under 900 m. De nu
lefvande arterna äro fördelade på 12 familjer. Hajarna
sakna h. o. h. fjäll, men ha i stället huden försedd
med kalkhaltiga taggar, till sin struktur lika med
tänderna. Hajskinn med mycket små och tätt sittande
dylika knölar kallas chagrin och användas till
polering. De smärre
hajarterna ätas i vissa länder, synnerligast i
Kina, Japan m. fl. trakter i östra Asien. I Kina
användas hajfenor dels till beredning af gelatin,
dels för bordet. Hajfiske drifves därför ifrigt
vid kinesiska kusten, men största delen hajfenor
införes till Kina från Malakkasundet, Australien,
Manila o. s. v. Hajfenorna sorteras i "hvita",
som uteslutande utgöras af ryggfenor och äro mest
värderade, samt "svarta", bestående af de öfriga
fenorna utom stjärtfenan, hvilken ej används. -
Om hajsläktet se d. o. R. L. (L-e).
Se’ladon. Se Celadon.
Se’ladon-porslin, kin. Lung-ts’iian-yao (efter
Lung-tsiian, i Tsche-kiang, där det först
tillverkades), utmärkes för fast och jämn massa
af stark järnhalt, hvarför den i bränningen blir
rostbrun. Godset är i allmänhet tjockt, formerna
tunga och i stora dimensioner. Glasyren går i olika
nyanser af grönt (blekt grågrönt, olivgrönt). Under
den kinesiska Sungdynastiens tid (960-1295) torde
denna tillverkning ha börjat; den bedrefs redan tidigt
i stor massa, och porslinet exporterades öfver snart
sagdt hela Orienten. Särskildt Persien var under
medeltiden en stark afnämare af Lung-ts’iian-porslinet,
hvilket där kallades Martabani (efter den forna
hamnstaden Martaban på östra indiska halfön). Under
Mingdynastiens tid (1368-1644) upptog den stora
kejserliga fabriken i Kin-te-tschen tillverkningen
af detta porslin, och det började exporteras äfven
till Europa. I Frankrike blef det under 1600-talet på
modet och erhöll där namnet Seladon-(Celadon-)porslin,
efter Celadon, hjälten i Honoré d’Urfés herderoman
"Astrée", hvilken uppträdde klädd i den för detta
porslin egendomliga färgen. Den största samlingen
af Lung-ts’iian-yao (öfver 1,000 nummer) finnes i
Seraljens skattkammare i Konstantinopel, dit det
säkerligen kommit som krigsbyte från de turkiske
sultanernas eröfringståg i västra Asien. I några
af de större europeiska museerna finnas ganska
betydande samlingar, bildade genom inköp direkt
från Kina i våra dagar. Vårt Nationalmuseum eger
visserligen endast 4 föremål, men de ha funnits i de
kungliga samlingarna redan under 1700-talet. Enstaka
pjäser finnas i enskilda svenska samlingar.
E. G. F.
Selagine’lla P. B., bot., ormbunksläkte, bildande
fam. Selaginellaceæ af serien Lycopodiales, som
kännetecknas därigenom, att det har två slags sporer
(mikrosporer och makrosporer). Sporangierna sitta
i bladveck i axlika ställningar. I axets öfre del
sitta många njurlika mikrosporangier, som innehålla en
stor mängd mycket små sporer, men i axets nedre del
finnas makrosporangier, som hvardera innehålla blott
4 stora sporer. Protal-lierna äro klorofyllfria och
starkt reducerade. De flesta arterna ha motsatta,
dimorfa blad på platta, dorsiventrala skott. De
flesta rötterna bildas på särskilda "rotbärare". Af
släktets öfver 700, till största delen tropiska arter
förekommer i Sverige endast S. ciliata, dvärglummer,
en liten, nedtill grenig, glatt, gulgrön växt,
som har upprätta, radiärt byggda grenar samt glest
tagg-sågade blad. Den förekommer på fuktiga ställen
och vid stränder i landets norra hälft. Bland de
öfriga arterna är särskildt den i Kalifornien, Texas
och Mexico växande S. lepidophylla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
