Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17
Sele-Selen
18
eller där man har att göra med hästar af växlande
storlekar, blir det för dyrbart att bestå hvarje
häst ett särskildt koller; man använder då med fördel
s. k. h a l f k o 11 e r, som från h e l k o 11-
Fig. 3. Par-helkollersele. A koller,
B stångkoppel.
r e t skiljer sig därigenom, att dess båda sidodelar
vid nedre ändan icke äro fast förenade med hvarandra,
utan där medelst en rem kunna spännas hårdare eller
lösare på samma sätt som lokan. Till arbetshästar
lämpar sig dock bäst en sele med s. k. p a t e
n t k o 11 e r, som har den fördelen att kunna
efter behof förlängas och förkortas, göras bredare
eller smalare och således lätt kan afpassas för
olika slags hästar. För den grofva och tunga
arbetshästen, som endast i långsam takt har att
draga tungt lass, används ofta loka eller koller
af betydligt större groflek och tyngd än till den
vanliga arbetshästens sele (se fig. 4). Stång-k o p p
l e t (se fig. 3) förekommer icke på enbets-sele; det
förbinder stånghiistens sele med fordonets stång (se
d. o.) och är antingen af läder eller metallkedja. Med
stångkopplen hålla hästarna igen
Fig. 4. Arbetssele med patentkoller.
och styra fordonet. D äckel n (B å fig. 1), den del
af selen, som hvilar på hästens rygg, göres till
enbetsselen vanligen större och starkare än till
parselen, enär den å den förra har att uppbära ej
blott skakelns vikt, utan äfven en del af lasten,
då tvåhjuligt fordon används. Hindertyg (se vidare
d. o.) kallas det remtyg, som löper rundt dragarens
bakdel (D å fig. 1). Svansremmen (C å fig. 1), som
begagnas allmänt till hvarje slags sele, bidrar att
hålla däckeln i dess rätta läge; behörigen stoppad
på den del, som ligger under hästens svans, kan den
äfven åstadkomma, att denna
bäres upp ordentligt, hvilket ock är af praktisk
betydelse, då hästen har ovanan att söka fånga
tömmarna med svansen. D r a g l i n o r n a (E å
fig. 1), medelst hvilka dragkraften fortplantas
från bröstan och lokan, äro vanligen af läder, men
göras ofta
Fig. 5. Rysk sele.
till arbetsselar äfven af rep eller järnkedja,
i hvilket fall de böra ha särskildt skyddsläder
på den del, som berör hästens sida för att skydda
densamma mot skafning. Till tvåhjuliga fordon användas
stundom inga linor; hästen drager då i stället lasset
enbart med skakeln. Ryska selen har en träbåge (se
fig. 5), som fastspännes mellan lokan eller kollret
och skaklarna samt åstadkommer en viss fjädring i
draget. Till hvarje sele hör betsel (se d. o.),
som vanligen har skygg-lappar och stundom äfven
stuptygel. B. C-m.
Sele, flod i italienska prov. Salerno, flyter först
i sydlig, sedan i sydvästlig riktning och upptar
därunder fr. v. Tanagro, fr. h. Calore. Den utfaller
i Salernobukten. Längd 75 km. Fordom kallad Silarus,
var den under romartiden gräns mellan Kampanien
och Lukanien. (J- F. N.)
Selebo, härad i Södermanlands län, ingår i
Lifgedingets domsaga och Åkers och S. härads
tingslag samt Gripsholms fögderi samt omfattar
socknarna Toresund, Öfverselö, Ytterselö, Aspö,
Kärnbo, Taxinge, Öfverenhörna, Ytterenhörna. 37,509
har. 7,204 inv. (1915).
Sele’cta (lat., "utvald", med underförstådt classis,
klass). Se Kadett, sp. 530.
Select vestry [sile’kt ve’stri], eng. Se Kommunernas
historia, sp. 670.
Selefke, stad i Mindre Asien, turkiska vilajetet
Adana, vid Gök-su. Omkr. 2,500 inv. Armeniskt
fäste. Ruiner af Seleukeia Trachea, med klippgrafvar
och inskrifter.
Selektion (lat. selefctio), urval. - Selektionsteorien
1. selektionsprincipen, läran om det naturliga
urvalet. Se D e s c e n-d e n s t e o r i, sp. 179.
Selektiv (af lat. seWgere, utvälja), fys.,
utväljande. Se Absorption, sp. 68. - Selektiv
strålning. Se Strålning.
Selen (af grek. seléne, måne: namnet gafs, emedan
selens kemiska egenskaper erinra om egenskaperna hos
tellur, hvars benämning härrör af lat. tellus, jord),
kem., ett af Berzelius 1817 upptäckt, icke-metalliskt
grundämne, som i naturen förekommer som väsentlig
beståndsdel i några få, sällsynta mineral och som
en ringa inblandning i kiser och andra naturliga
svafvelme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
