Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seleukos’ epok-Seligman
26
donien, under sitt välde, och han befann sig redan på
vägen dit, då han mördades af sin trolöse skyddsling
Ptolemaios Keraunos (280). Han efterträddes af
sin son Antiochos Soter, till hvilken han redan
under sin lifstid afträdt såväl rikets östra
provinser som sin unga gemål Stratonike, en dotter
af Demetrios Poliorketes. S. kan lika litet som de
öfrige diadocherna fritagas från hejdlöst maktbegär
och eröfringslystnad, men han utmärkte sig tillika
genom mifdt och rättrådigt sinnelag och prisas som
den kungligaste bland alla Alexander den stores
fältherrar. Han var stor äfven som statsman, och på
samma gång, som han nitälskade för helleniserandet af
sitt vidsträckta rike, visade han mycket undseende
för de olika folkens nationella egendomligheter,
särskildt deras religions-bruk. - S. II Kallinikos
("den segersälle"; 246-226 f. Kr.) råkade i strid
med Ptolemaios III (Euergetes) i Egypten. Han vann
till en början flera segrar, hvilka förvärfvade honom
hans tillnamn, men blef till slut slagen och måste
afstå en del af sina besittningar. Dessutom låg han
i fejd med sin broder Antiochos Hierax, som ville
åt sig upprätta ett eget välde i Mindre Asien. -
S. III Soter ("frälsaren"), äfven kallad K e r a u
n o’s ("blixten"), den förres son (226-223 f. Kr.),
blef mördad i sitt eget läger under ett fälttåg mot
konung Attalos i Pergamon. - S. IV med tillnamnet F i
l o-pator ("den faderälskande"; 187-176 f. Kr.) mottog
sitt rike i mycket förminskadt skick till följd
af faderns, Antiochos IILs, olyckliga krig mot
romarna. Han hade att kämpa äfven med inre svårigheter
och blef mördad af sin minister Heliodoros. - S. V
mördades kort efter sin tronbestigning (123) af
sin egen moder. - S. VI Epifanes ("den lysande")
kom på tronen år 97 f. Kr. och regerade några
år, hufvudsakligen upptagen af strider med andra
tronpretendenter. A. M. A.
SeléiTkos’ epok. Se Kronologi, sp. 43.
Selfaktor, eng. self-actor, periodisk spinnmaskin,
som själf åstadkommer öfvergångarna mellan de olika
spinnperioderna. Jfr Bomullsindustri, sp. 1060.
Selfgovernment [se’lfga’vonmont], eng., själfstyrelse
(se d. o. och Gneist, sp. 1362).
Selfmade [seafmcid], eng., själfgjord. -Selfmade man
[mä’n], en man, som genom egen kraft arbetat sig
upp i världen från en ringa ställning (är "sin egen
lyckas smed").
Selfoss, vattenfall i Kösaaen, Hemnes härad,
Nordlands amt, Norge, kommer från Eösvandet. Tills,
med närliggande forsar torde S. genom reglering kunna
lämna omkr. 100,000 hkr. S. tillhör norska staten.
K. V. H.
SeMgas y Carra’sco [i -ska], José de, spansk
författare, f. 1824 i Lorca (Murcia), d. 1882 i
Madrid, kabinettssekreterare under Martinez de Campos
och moderat politiker, uppsatte "El Padre Gobo", som
fick stort politiskt och litterärt inflytande, och
blef senare hufvudredaktör för "La Espana". S. var
fulländad verskonstnär, spontan och individuell,
af sin tid mycket öfverskattad, men har senare
blifvit orättvist underskattad. Stort bifall rönte
hans diktsamlingar La primavera och Estio (1850-59),
hvarefter följde Hoyas sueltas, viajes alrededor de
varios asuntos, Mås hoyas seultas (1861 o. 1866),
Delicias del nuevo paraiso,
Libro de memorias m. m. Han skref
därjämte ett stort antal romaner.
Ad. H-n.
Selichot [-chåt; plur.; sing. selicha], hebr.,
botpsalmer. Se Rabbinska språket och litteraturen,
sp. 818.
Seliciäner, sekt. Se Paulicianer, sp. 265.
Selicki [seli’tski], Johan Alexander. Se Kotosjichin,
G.
Se’ligenstadt, fordom Mutinheim, stad i
storhertigdömet Hessen, prov. Starkenburg,
vid Main och Hanau-Eberbach-banan. 4^911
inv. (1910). Realprogymnasium. Tobaks-,
kemisk o. a. industri; brunkolsgrufva. Där
fanns ett af Ein-hard (se d. o.), Karl
den stores biograf, 825 grundlagdt kloster
(sekulariseradt 1802), i hvars vackra kyrka
Einhard och hans gemål Imma ligga begrafna.
J- F. N.
Se’ligersjÖn 1. Ostasjkovsjön (ry. Seliger-ozero),
insjö på Valdaihöjden i ryska guv. Nov-gorod och
Tver, 205 m. ö. h. 222 kvkm Dess vatten föres genom
Selizjarovka till Volga. Ryska naturforskarsällskapet
har där en biologisk sötvat-tensstation. På en af
sjöns många öar, Stolbin (Sto-lobenski), ligger
Nilklostret, egnadt minnet af en eremit Nil på
1500-talet, ett af ryska kyrkans många helgon, och
en berömd vallfartsort. På en halfö ligger staden O
s t a s j k o v. (J. F. N.)
Seligman [se’ligmon], Edwin Robert Anderson,
amerikansk nationalekonom, f. 25 april 1861 i New
York, blef 1884 juris doktor och lärare samt 1891
ord. professor i nationalekonomi och finansvetenskap
vid Columbia universitet. Han var en bland stiftarna
af och 1902-04 ordf. i American economic association
samt har uppsatt tidskr. "Political science quarterly"
och är fortfarande en af dennas redaktörer,
hvarjämte han redigerar de af universitetets
statsvetenskapliga fakultet utgifna studierna,
mestadels gradualafhandlingar. Bland hans arbeten må
nämnas The continuity oj economic thought (1886),
Two chapters of the mediaval guilds oj England
(1887), The shifting and incidence of taxalion
(1892; 3:e uppl. 1910; öfv. till flera språk),
Progressive taxation in theory and praclice (1894; 2:a
uppl. 1908), Essays in taxation (1895; 8:e uppl. 1913;
öfv. till flera språk), The economic interpretation
of history (1902; 2:a uppl. 1907; öfv. till ry.,
jap. o. a. språk), Principles of economics (1905;
6:e uppl. 1913), The crisis of 1907 in the light
of history (1908), The income tax (1911) och den i
"Econ. journal" 1903 införda uppsatsen Some neglected
british eco-nomists. Som teoretisk nationalekonom
tillhör S. den psykologiska 1. gränsnytteskolan,
och han har i sin framställning bemödat sig att ge
värdeläran en central, allt behärskande ställning. I
sin mycket uppmärksammade skrift om den ekonomiska
historietolkningen modifierar han den marxistiska
historiematerialismen. Ifrågavarande tolkning
innebär, enl. S., att ekonomiska förhållanden
ingalunda uteslutande, men väl i öfvervägande
grad bestämma samhällslifvets utveckling. S. torde
kunna karakteriseras som en af samtidens främste
skatteteoretiker. Utgående från grundsatsen, att det
är lika mycket vår skyldighet att underhålla staten
som att underhålla oss själfva, haf dar han, att
hvarje individ skall beskattas i öfverensstämmelse
med sin förmåga att betala skatt. Denna bärkrafts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
