Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Macedonien, under sitt välde, och han befann sig redan
på vägen dit, då han mördades af sin trolöse
skyddsling Ptolemaios Keraunos (280). Han
efterträddes af sin son Antiochos Soter, till hvilken han
redan under sin lifstid afträdt såväl rikets östra
provinser som sin unga gemål Stratonike, en dotter
af Demetrios Poliorketes. S. kan lika litet som de
öfrige diadocherna fritagas från hejdlöst
maktbegär och eröfringslystnad, men han utmärkte sig
tillika genom mildt och rättrådigt sinnelag och
prisas som den kungligaste bland alla Alexander
den stores fältherrar. Han var stor äfven som
statsman, och på samma gång, som han nitälskade
för helleniserandet af sitt vidsträckta rike, visade
han mycket undseende för de olika folkens
nationella egendomligheter, särskildt deras
religionsbruk. — S. II Kallinikos (”den segersälle”;
246—226 f. Kr.) råkade i strid med Ptolemaios III
(Euergetes) i Egypten. Han vann till en början
flera segrar, hvilka förvärfvade honom hans
tillnamn, men blef till slut slagen och måste afstå en
del af sina besittningar. Dessutom låg han i fejd
med sin broder Antiochos Hierax, som ville åt sig
upprätta ett eget välde i Mindre Asien. — S. III
Soter (”frälsaren”), äfven kallad Keraunos
(”blixten”), den förres son (226—223 f. Kr.), blef
mördad i sitt eget läger under ett fälttåg mot konung
Attalos i Pergamon. — S. IV med tillnamnet
Filopator (”den faderälskande”; 187—176 f. Kr.)
mottog sitt rike i mycket förminskadt skick till följd
af faderns, Antiochos III:s, olyckliga krig mot
romarna. Han hade att kämpa äfven med inre
svårigheter och blef mördad af sin minister Heliodoros.
— S. V mördades kort efter sin tronbestigning
(123) af sin egen moder. - S. VI Epifanes
(”den lysande”) kom på tronen år 97 f. Kr. och
regerade några år, hufvudsakligen upptagen af
strider med andra tronpretendenter. A. M. A.
Selaukos’ epok. Se Kronologi, sp. 43.
Selfaktor, eng. self-actor, periodisk spinnmaskin,
som själf åstadkommer öfvergångarna mellan de
olika spinnperioderna. Jfr Bomullsindustri,
sp. 1060.
Selfgovernment [seˈlfgaˈvənmənt], eng.,
själfstyrelse (se d. o. och Gneist, sp. 1362).
Selfmade [seˈlfme͡id], eng., själfgjord. —
Selfmade man [mäˈn], en man, som genom egen kraft
arbetat sig upp i världen från en ringa ställning
(är ”sin egen lyckas smed”).
Selfoss, vattenfall i Rösaaen, Hemnes härad,
Nordlands amt, Norge, kommer från Rösvandet.
Tills. med närliggande forsar torde S. genom
reglering kunna lämna omkr. 100,000 hkr. S.
tillhör norska staten. K. V. H.
Selgas y Carrasco [i -skå], José de, spansk
författare, f. 1824 i Lorca (Murcia), d. 1882 i
Madrid, kabinettssekreterare under Martinez de
Campos och moderat politiker, uppsatte ”El Padre
Cobo”, som fick stort politiskt och litterärt
inflytande, och blef senare hufvudredaktör för ”La
Espana”. S. var fulländad verskonstnär, spontan
och individuell, af sin tid mycket öfverskattad,
men har senare blifvit orättvist underskattad. Stort
bifall rönte hans diktsamlingar La primavera och
Estío (1850-59), hvarefter följde Hoyas sueltas,
viajes alrededor de varios asuntos, Más hoyas
seultas (1861 o. 1866), Delicias del nuevo paraíso,
Libro de memorias m. m. Han skref
därjämte ett stort antal romaner.
Ad. H-n.
Selichot [-chåt; plur.; sing. selicha], hebr.,
botpsalmer. Se Rabbinska språket och litteraturen,
sp. 818.
Selicianer, sekt. Se Paulicianer, sp. 265.
Selicki [seli’tski], Johan Alexander. Se Kotosjichin,
G.
Seligenstadt, fordom Mutinheim, stad i
storhertigdömet Hessen, prov. Starkenburg,
vid Main och Hanau–Eberbach-banan. 4,911
inv. (1910). Realprogymnasium. Tobaks-,
kemisk o. a. industri; brunkolsgrufva. Där
fanns ett af Einhard (se d. o.), Karl
den stores biograf, 825 grundlagdt kloster
(sekulariseradt 1802), i hvars vackra kyrka
Einhard och hans gemål Imma ligga begrafna.
J. F. N.
Seligersjön l. Ostasjkovsjön (ry. Seliger-ozero),
insjö på Valdaihöjden i ryska guv. Novgorod och
Tver, 205 m. ö. h. 222 kvkm. Dess vatten föres genom
Selizjarovka till Volga. Ryska naturforskarsällskapet
har där en biologisk sötvattensstation. På en af
sjöns många öar, Stolbin (Stolobenski), ligger
Nilklostret, egnadt minnet af en eremit Nil på
1500-talet, ett af ryska kyrkans många helgon, och
en berömd vallfartsort. På en halfö ligger staden
Ostasjkov. (J. F. N.)
Seligman [se’ligmon], Edwin Robert Anderson,
amerikansk nationalekonom, f. 25 april 1861 i New
York, blef 1884 juris doktor och lärare samt 1891
ord. professor i nationalekonomi och finansvetenskap
vid Columbia universitet. Han var en bland stiftarna
af och 1902-04 ordf. i American economic association
samt har uppsatt tidskr. "Political science quarterly"
och är fortfarande en af dennas redaktörer,
hvarjämte han redigerar de af universitetets
statsvetenskapliga fakultet utgifna studierna,
mestadels gradualafhandlingar. Bland hans arbeten må
nämnas The continuity oj economic thought (1886),
Two chapters of the mediaval guilds oj England
(1887), The shifting and incidence of taxalion
(1892; 3:e uppl. 1910; öfv. till flera språk),
Progressive taxation in theory and praclice (1894; 2:a
uppl. 1908), Essays in taxation (1895; 8:e uppl. 1913;
öfv. till flera språk), The economic interpretation
of history (1902; 2:a uppl. 1907; öfv. till ry.,
jap. o. a. språk), Principles of economics (1905;
6:e uppl. 1913), The crisis of 1907 in the light
of history (1908), The income tax (1911) och den i
"Econ. journal" 1903 införda uppsatsen Some neglected
british eco-nomists. Som teoretisk nationalekonom
tillhör S. den psykologiska 1. gränsnytteskolan,
och han har i sin framställning bemödat sig att ge
värdeläran en central, allt behärskande ställning. I
sin mycket uppmärksammade skrift om den ekonomiska
historietolkningen modifierar han den marxistiska
historiematerialismen. Ifrågavarande tolkning
innebär, enl. S., att ekonomiska förhållanden
ingalunda uteslutande, men väl i öfvervägande
grad bestämma samhällslifvets utveckling. S. torde
kunna karakteriseras som en af samtidens främste
skatteteoretiker. Utgående från grundsatsen, att det
är lika mycket vår skyldighet att underhålla staten
som att underhålla oss själfva, haf dar han, att
hvarje individ skall beskattas i öfverensstämmelse
med sin förmåga att betala skatt. Denna bärkrafts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
