Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seligmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Seliski Vrh-Seljestad(g)juvet
30
Lilybaeum (250 f. Kr.). Staden blef därefter aldrig
återuppbyggd. Om dess forna betydelse vittna ännu
ruinerna af 7, på två kullar belägna tempel, hvilka
äro de äldsta minnesmärkena (från omkr. 628-440
f. Kr.) af dorisk byggnadsstil. Ett af
Bjälklag å ett doriskt tempel i Selinus (rekonstr.).
dessa, enligt en inskrift helgadt Apollon, var
det största grekiska peripteraltemplet och mätte å
den ena sidan 113,2 m., å den andra 54 m. med 16,3
m. pelarhöjd. De i S. funna, numera i museet i Palermo
förvarade metoperna äro bland de yppersta alstren
af grekisk konst. Jämte templen har man blottat ett
halfrundt torn (kalladt Teatro), rester af propyléer,
altaren, en otalig mängd terrakottastatyetter
m. m. i stadens båda nekro-poler. Jfr Hittorff
och Zanth, "Architecture an-tique de la Sicile"
(1870), Koldewey och Puchstein, "Die griechischen
tempel in Unteritalien und Sicilien" (2 bd, 1899).
(J. F. N.)
Seliski Vrh, bergstopp. Se K a p e l a.
Seliva’nov [-åff], K o n d r a t i j, rysk bonde,
stiftare af skoptsernas sekt, d. 1832, förkunnade sina
läror på 1760-talet och förklarades af sina anhängare
för "gudarnas gud" ; han fängslades och fördes till
Sibirien 1775, men lyckades fly och uppenbarade sig
på 1790-talet i Moskva, där han utgaf sig för att
vara tsar Petr Fedorovitj. Af Paul I inspärrades
han på dårhus, men sattes på fri fot 1802 och fick
en gynnare i f. d. polske kammarherren Jeljanski,
hvilken för Alexander I framlade ett vanvettigt
förslag om Rysslands förvandling till ett "skoptsiskt
fartyg" under tsarens ledning. Jeljanski inspärrades
i Suzdalska klostret, och S. aftvangs löftet att
ej göra propaganda för sina läror, hvilket han dock
snart bröt. När generalguvernören i Petersburg grefve
Miloradovitj 1819 erfor, att S. lockat till sig två
af hans egna brorsöner och värfvat anhängare i hären
och flottan, blef S. på lifstid inspärrad i Suzdalska
klostret. Äfven där fick han dock mottaga besök och
författade åtskilliga skrifter (tr. 1845 i Nadjezjdins
"Izsljedovanie o skoptjeskoj jeresi"). - Hans främste
medhjälpare var bonden A. I. S j i l o v från Tula,
som inspärrades i Schliisselburg (1797), där han dog
1799. Hans lik begrofs på Preo-brazjenska kullen
vid Neva, och där reste petersburgska köpmän 1829
en minnesvård, som blifvit en vallfartsort för
skoptserna. A-d J.
Selje. 1. Härad och socken kring udden Stad
i N. Bergenhus amt, Norge. 242,83 kvkm. 3,367
inv. (1910). - 2. Ö (fno. Selja), hörande till
ofvannämnda härad, i Sildegapet, 1,5 kvkm. S. var säte
för Gulathingslagens biskop, tills han omkr. 1150
flyttades till Bergen. - 3 Benediktinkloster på ön
S., stiftades senast i slutet af 1000-talet och var
helgadt åt S:t Albanus. Till dess förhistoria hör
legenden om S: ta Sunnivas och hennes följeslagares
olycksöde på ön. Denna legend har följande
innehåll. Irländska drottningen Sunniva hade för
sina hedniska landsmäns förföljelser måst lämna
sin fäderneö och landade efter långa irrfärder
på hafvet slutligen vid Selja, där hon slog sig
ned med sitt irländska följe. Efter en tid började
bönderna på ön, som togo främlingarna för vikingar,
att visa sig fientliga och samlade sig under sin
jarl samt angrepo irerna. Dessa togo sin tillflykt
till öns klipphålor, men blefvo vid ett fjällskred
afstängda från yttervärlden och omkommo. Efter hand
började järtecken och under visa sig på ön: efter
Haakon Jarls fall (1015) tedde sig ett underbart
sken öfver ön, och då Olof Tryggvesson landade där,
fann han drottningens väl bevarade kvar-lefvor i en
håla. Han lät på stället uppföra en kyrka, i hvilken
hennes ben inlades, förvarade i ett silfverskrin. 1170
öfverfördes dessa reliker till Bergens domkyrka. 8
juli blef Sunnivas och hennes följeslagares festdag,
under hela medeltiden firad i Norge under namnet
"Seljumanna messa" och ännu bevarad i den norska
allmogens sägner, liksom namnet Sunniva (Synnöve)
ännu fortlefver. I helgonets följe befann sig enligt
legenden hennes broder Albanus den helige, och till
hans ära, ej till Sunnivas, uppfördes klostret,
hvars ruiner ännu i dag bära vittne om dess förgångna
storhet. Hvarken stiftelseåret eller grundläggarens
namn äro kända, liksom dess historia är höljd i
dunkel. Detta senare beror dels på öns af-skilda
läge, dels därpå, att alla klostrets handlingar,
bref o. s. v. gått förlorade genom en eldsvåda. Ännu
vid midten af 1600-talet förvarades de emellertid i
Selje prästgård. Det är egentligen blott på grund
af Seljeklostrets nära förbindelse med Munkeliv i
Bergen, som man eger någon kunskap därom, särskildt
om abbotskiftena. Redan 1305 brann klostret ned,
men konventet fortlefde icke dess mindre. Med 1451
upphöra emellertid alla underrättelser, och klostrets
slutliga öde är icke kändt: tilläfventyrs fortlefde
det ända till reformationen. 1545 lades S. af konung
Kristian III under S:t Jörgens spetälskehospital i
Bergen. - Se Chr. Lange, "De norske klostres historie"
(2:a uppl. 1856), och L. D. Kliiwer, "Norske
mindesmaerker" (1823; rörande klostrets ruiner).
1-2. K. V. H. 3. R. G.
Se/ljestad(g)]uvet [-juve], en 1,034 m. ö. h. belägen
utsiktspunkt på högplatån mellan Röldal och Ödda,
S. Bergenhus amt, Norge. Liflig turisttrafik.
K. V. IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
