- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
91-92

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senegalebenholts ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

91

Seneskalk-Sengångare

92

vid äro dels ärfda egenskaper hos organismens
celler, dels individens lefnadsförhållanden (klimat,
lefnadssätt, sjukdomar m. m.) bestämmande faktorer. I
vårt land torde 70 år kunna betraktas som ett
genomsnittstal för ålderdomens inträdande med fullt
uttalade kännetecken, så att senescensen för enskilda
individer kan ligga öfver eller under denna ålder.
G- H.

Seneskalk (fr. sénéchal. af lat. sefnex, gammal,
och fnhty. scalc, tjänare), äldste tjänare, en af de
förnämste hofämbetsmännen hos flera germanska folk
(se Ministerialer) och, efter major-domusvärdighetens
försvinnande (se Major do-mus), i Frankrike den
kungliga förvaltningens chef, såsom sådan också
kallad grand sénéchal. Detta ämbete afskaffades
1191, men i stället öfver-vakades de lägre lokale
ämbetsmännen, les prévöls, från denna tid af högre
lokala ämbetsmän, kallade baillis (se d. o.). I södra
och västra Frankrike hade dock dessa titeln sénéchal,
och deras ämbetsområden kallas sénéchaussées. De
förre inne-hafvarna af de här belägna stora kronlänen
hade låtit öfvervaka förvaltningen i dessa genom
egna storseneskalkar, som vid länens indragning
bibe-höllos, men då såsom kungliga. Detta var
troligen orsaken till, att titeln sénéchal här
användes i st. f. titeln bailli. Se A. Esmain,
"Cours élémentaire cThistoire du droit francaise"
(1901). S. B.

Senfl, L u d w i g, schweizisk-tysk tonsättare,
f. omkr. 1492 i Zürich, d. omkr. 1555 i München,
elev af H. Isaak (se denne) i Wien, efterträdde honom
där som hof-kapellmästare och fick 1530 en liknande
syssla i München. S. var Tysklands förnämste
tonsättare under förra hälften af 1500-talet, ,
särskildt genom sina tyska visor, som äro behandlade
flerstäm-migt med kontrapunk-tik i den nederländska
skolans stil och ega en förvånande mångsidighet i
stämningar samt frisk och ofta innerlig melodik. Han
gjorde också sättningar af folkvisemelodier. I gamla
tryck finns ett 160-tal visor af S., i handskrift
många. Hans motetter och likaledes flerstämmiga hymner
värderades högt af Luther. Vidare skref S. musik till
Horatius; oden (1534 och, tills, med Hofhaimer, 1539)
samt mässor, magnificat och sekvenser. 8 magnificat
och 12 utvalda motetter af S. ha i nytryck utgetts
som del III: 2 af "Denkmäler der tonkunst in Bayern".
E. F-t.

Senftenberg. 1. Brandenburgsk stad i Nieder-Lausitz,
på högra stranden af Schwarze Elster. 8,051
inv. (1910). Brunkolsgrufvor och brikettfabrikation. -
2. (Tjech. Zamberk) Stad i östra Böhmen, vid Wilde
Adler. 3,425 inv. (1900).

Sengalla, vete*., galla i senorna. Se Galla, sp. 606.

Senger, flod. Se S en g u el. Sengilei, kretsstad
i ryska guv. Simbirsk, vid Volga. 6,247 inv.
(1900). Spannmålshandel.

Senglaciala tiden, geol. Se K v artärperioden,
sp. 384.

Sengning (ty. sengen, eng. singeing), svedning
af ylle- eller bomullstyg öfver gaslågor eller
upphettade metallplattor för att befria dem från
utstående fibrer. Stundom "sengas" (svedes) också
tvinnadt bomullsgarn. Se Appretera, sp. 1251 och^1253.
G. A.w.

Sengsvln (af ty. sengen, sveda), husdjurssk.,
svin, hvilkas hår afsvedas i st. f. att lossas
genom skåll-ning. Dessa svin, äfven kallade
slakteris v i n f exporteras i slaktadt tillstånd
hufvudsakligen till England och Tyskland;
de böra då ej väga mer än omkr. 90 kg. pr st.
H. F.

Senguel [senge’l] 1. Senger, biflod fr. h. till Chubut
i Argentina. Längd 800 km.

Sengångare, Bradypodidce, zool., en till
ordn. Edentata (trögdjur) och däggdjurens klass
hörande familj. Sengångarna utmärkas till det yttre
genom sitt i förhållande till kroppen mycket lilla,
rundade hufvud, genom sina långa, med starka,
skär-formigt böjda klor utrustade framben samt
genom sin långa och grofva hårbeklädnad; svansen
är rudimentär eller saknas. Tänderna äro enkla
och utan rötter, fem i öfver-, fyra i underkäken;
framtän-der saknas. Halskotornas antal, hvilket är
så konstant hos öfriga däggdjur, växlar inom denna
familj mellan sex och nio hos olika arter. Magen är
delad i tre afdelningar. Sengångarna äro fredliga,
föga intelligenta djur, som uppehålla sig i träden,
af hvilkas blad och grenar de lefva. Som de hänga
och röra sig i trädgrenarna med hufvud och rygg nedåt
vända, äro håren riktade

Ai (Bradypus tridactylus).

från buksidan mot ryggen. På marken röra de sig med
stor svårighet. De förekomma endast i centrala och
tropiska Syd-Amerikas skogar. Till familjen höra två
släkten: 1) A i, Bradypus (se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:27:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free