Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Šenoa [ʃe’nåa], August, kroatisk författare, f. 1838
i Agram, d. 1881, studerade vid universitetet i Prag,
hvarifrån han 1862 sände till en kroatisk tidskrift
bref, Dopise iz Zlatnoga Praga, som gåfvo uppslag
till den vittra journalistiken i Kroatien. Sin
skönlitterära verksamhet begynte han i Wien 1864 med
den satiriska novellen Vječni žid u Zagrebu (Den
vandrande juden i Agram). 1867 flyttade han till
Agram, där han blef stadsnotarie, sedan senator,
dramaturg vid nationalteatern och redaktör af
den 1869 uppsatta tidskriften "Vienac". 1872
utkom hans populära historisk-romantiska roman
Zlatarovo zlato (Guldsmedens guld) med lokalt
ämne från 1500-talet. Bland hans många romaner
och noveller, som behandla uteslutande patriotiska
ämnen från olika tidsåldrar, märkas Seljačka buna
(Bondeupproret; 1877), bondenovellen Prosjak Luka
(Tiggaren Luka; 1879) och Kletva (Förbannelsen;
fullb. af J. E. Tomić). Gripen af den "illyriska"
rörelsen, skref han ock patriotisk lyrik, som i
urval utgafs af Franjo Marković 1882. Hans samlade
berättelser på prosa publicerades i 8 dlr 1883–1900
af litteratursällskapet "Matica Hrvatska" i Agram.
A-d J.
Senon, Senonetagen, fr. Sénonien (efter senonernas
hufvudstad Sens), geol., den emellan turon
och danien liggande etagen af kritsystemet;
senon bildar de äldsta i Sverige förekommande
kritaflagringarna. Se Kritsystemet, sp. 1476–77.
A. Hng.
Senoner, ett forngalliskt folk, bosatt i det område,
som upptas af dep. Seine-et-Marne, Loiret och
Yonne. Deras hufvudstad var Agedincum (oriktigt
Agendicum, nuv. staden Sens). En del senoner
utvandrade 400 f. Kr. till Italien, slog sig ned i
Umbrien och deltog i de italiska folkens strider
med Rom, tills de år 283 f. Kr. fullständigt
underkufvades af konsuln Publius Cornelius
Dolabella. På deras område anlades den romerska
kolonien Sena Gallica (nuv. Senigallia) i det
land, som efter dem kallades ager gallicus (mellan
Ariminium och Ancona). Kolonien fick tillnamnet
"Gallica" för att skiljas från Sena Julia (Siena).
J. C.
Senones [sənå’n], stad i franska dep. Vosges vid
lokalbanan Etival–S. 4,151 inv. (1901). Fordom
berömdt kloster (grundlagdt omkr. 660) och ett
gammalt slott, som förr egdes af furstarna af Salm,
men nu liksom klosterbyggnaden är bomullsspinneri.
J. F. N.
Senonetagen [-āʃen], geol. Se Senon.
Se non è vero, è ben trovato [se nån e ve’rå, e
ben tråvātå], it., "om det icke är sant, så är det
åtminstone bra påhittadt", ett ordstäf, hämtadt från
Giordano Brunos dialoger "Gli eroici furori" (1585).
Señor [senjå’r, sp. (af lat. se’nior), titel för män,
herre. Under det att Don brukas endast vid förnamn,
används Señor antingen framför efternamnet eller
också tillsammans med Don, då både för- och efternamn
utsättas, t. ex. Señor Don Eugenio Sellés. – Señōra,
titel för gifta kvinnor, fru. – Señori’to,
titel för yngre män. – Señori’ta, titel för
ogifta kvinnor, fröken. Jfr Senhor, Seigneur och
Signore. – Om señor hidalgo se Hidalgo. Ad. H-n.
Senoren, större bebodd ö i Blekinge skärgård,
vid Karlskrona, mellan Sturkö och fastlandet,
tillhörande Ramdala socken.
Senreflexer. Se Lateralskleros och Reflex 1.
Senrenässans. Se Renässans, sp. 1419.
Senromansk stil. Se Romansk stil, sp. 710.
Sens [sã’s], arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Yonne (Champagne), vid floden Yonne samt Lyon-
och Östbanan, 113 km. s. ö. från Paris. 13,516
inv. (1911; i hela kommunen 15,034). Staden är säte
för en ärkebiskop och en handelsdomstol samt har
en vacker, gotisk katedral (helgad åt S:t Stefan,
påbörjad 1140, men fullb.
 |
| Katedralen i Sens. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
