- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
141-142

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serbien ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgifter till 214,32 mill. dinarer, hvaraf för kult
och undervisning 14,5 mill. och för försvarsväsendet
54,3 mill. samt för statsskulden 45,98 mill. Af
inkomsterna härrörde 57,3 mill. dinarer från
direkta skatter, 15 mill. från tullar, 25,5
mill. från acciser, 57,7 mill. från monopol och
25,3 mill. från järnvägarna. Många inkomstposter
(tobaks-, salt-, petroleum-, tändsticks-,
cigarrett-, pappersmonopolen, tullar, stämpel- och
brännvinsskatter, afkastningen af fruktskatten) äro
undandragna statens fria förfogande och aflämnas
till den 1895 tillsatta monopolförvaltningen
(förvaltningsråd: 6 medlemmar, af hvilka 4
äro serbiska undersåtar, 2 hos finansministern
föreslagna obligationsinnehafvare), som använder
afkastningen till statsskuldens förräntande och
lämnar öfverskottet till statskassan. Statsskulden
utgjorde 1 jan. 1913 654,05 mill. dinarer.
J. F. N.

Försvarsväsendet hvilade ända till 1899 på en
milisartad organisation med ringa fredsstyrka
och stor ökning vid mobilisering. Genom 1899
års värnpliktslag och lag om arméns indelning
och styrelse har krigsmakten ställts på vanlig
europeisk ståndpunkt. Konungen innehar högsta befälet
öfver armén med biträde af krigsministern och
krigsministeriet. Kronprinsen innehar befattning
som generalinspektör för armén (tydligen icke
i krigstid). Armén utgjordes före krigsutbrottet
1912 af 5 armédivisioner, hvar och en uppsatt inom
ett särskildt område, och benämnda Morava, Drina,
Donau, Sumadija och Timok, 1 kavalleridivision samt
bergs- och haubitsartilleri. Hvarje armédivision
utgöres af 4 infanteriregementen på 3 bataljoner
och 1 kulspruteafdelning, 1 fältartilleriregemente
med 9 batterier (om 4 kanoner), 1 trängskvadron,
1 sanitetskompani m. m. Kavalleridivisionen
uppgår till 4 regementen (i 2 brigader)
om 4 skvadroner och 1 kulspruteafdelning,
1 ridande artilleriafd. med 2 batterier och 1
kavalleritelegrafafd. Fästningsartilleriet, som
tillhör Moravadivisionen, uppgår till 1 regemente med
2 bataljoner om 4 kompanier, de tekniska trupperna,
tilldelade samma division och Timokdivisionen, till
2 1/2 bataljoner med tills. 10 kompanier af olika
slag. Bergsartilleriet uppgår till 1 regemente med
9 batterier, haubitsartilleriet till 1 regemente med
6 batterier. Förutom ofvanstående trupper finnas 1
lifgardeskompani, 1 lifgardesskvadron, 4 kompanier
gränsvakt och 1 bataljon gendarmeri. Vid arméns
mobilisering 1912 fördubblades densamma därigenom, att
hvarje infanteri- och fältartilleriregemente uppsatte
ett reservregemente, och af dessa bildades divisioner
med samma namn som de ordinarie med tillägg af II
(Morava II o. s. v.). Hvarje nybildad division fick
dock endast tre infanteriregementen, hvilka liksom
de gamla regementena sattes på 4 bataljoner; några
öfvertaliga regementen bildades därjämte. För hvarje
division uppsattes 3 skvadroner. Alla dessa divisioner
kommo till stånd under kriget tillika med trupper (15
infanteriregementen m. m.) af tredje uppbådet. Efter
landvinningen 1913 indelades det nyförvärfvade landet
i 5 divisionsområden, af hvilka hvart och ett skulle
uppsätta en division efter samma grunder som i det
gamla landet. Divisionerna benämnas Ibar, Kosovo,
Vardar, Bregalnica och Bicolj. Huru mycket af dem
verkligen blifvit uppsatt, känner man icke; emellertid
torde tio fullständiga divisioner ha kommit till
användning under kriget med Österrike. Arméns
fredsstyrka upptogs 1912 till 2,300 officerare och
tjänstemän och omkr. 30,000 man (mindre vintertiden),
hvartill kommo omkr. 2,000 man gränsvakt och
gendarmer. Krigsstyrkan af första och andra uppbåden
upptogs till 180,000 stridande. Under kriget 1913
hade S. med tredje uppbådet och landstorm på benen
350,000 man (möjligen mera). – Rekryteringen hvilar
på allmän värnplikt fr. o. m. 21 t. o. m. 45 års
ålder. Tjänstetiden är 11 år i första uppbådet
med 2 års (vid infanteriet i verkligheten 1 1/2
års) verklig tjänstgöring, 6 år i andra och 8
år i tredje uppbåden. Dessutom tillhöra alla i
åldern 18–50 år, som icke ingå i något uppbåd,
landstormen, och i verkligheten har allt manfolk
tagits i anspråk för krigsmakten. Till krigstjänst
odugliga erlägga värnskatt. – Underofficerare
utbildas vid trupperna och ha efter 12 års tjänst
rätt till civil anställning. Officerare erhållas
dels af förtjänta underofficerare, dels af elever
vid officersskolan i Belgrad, hvars lägre kurs afser
officersbefordran, under det en högre kurs meddelar
högre militär bildning. Efter krigen rådde stor brist
på officerare. – Beväpningen utgöres af Mausergevär,
antagna 1899, och Maxim-Mauserkulsprutor, af fält-
och bergskanoner samt 12 och 15 cm. haubitser
från Schneider-Creuzot i Frankrike (tydligen
villkor för franskt lån). – Beklädnaden utgöres för
första uppbådet af grågrön mundering med kappa och
klädesmössa af österrikisk modell, för andra uppbådet
mörkblå mundering, för alla höga stöflar. Tredje
uppbådet saknar uniformspersedlar. – Arméns
budget för 1914 uppgick till 54,3 dinarer.
C. O. N.

Historia. 1. Det serbiska riket under medeltiden. I
äldsta kända tider beboddes de trakter, som motsvara
det nuvarande S., af illyriska och traciska stammar
(bland de förra märkas dardanerna, bland de senare
triballerna), och längre fram inträngde där äfven
kelter (särskildt skordiskerna, hvilkas borg
Singidunum låg på samma plats som fästningen i det
nuv. Belgrad). Sedan romarna i 2:a årh. f. Kr. tagit
det macedoniska riket i besittning, råkade de i
ständiga strider med folken vid dess gränser och
eröfrade efter hand, definitivt på Augustus’ tid
(omkr. Kristi födelse), landet ända till Donau. Först
lagdt till den stora prov. Illyricum, tillhörde
området i fråga sedermera provinserna Moesia (efter
dess delning Moesia superior) och Dalmatia samt efter
nyindelningen under Diocletianus och Konstantin den
store (300-talet e. Kr.) olika provinser i prefekturen
Illyricum. Under folkvandringarna trängde det ena
folket efter det andra in öfver landet, där slutligen
slaverna, som på 500-talet börjat öfverskrida Donau,
under förra hälften af 600-talet definitivt satte
sig fast. De voro delade i flera stammar, af hvilka
serberna (namnet kändt från 800-talet, efter hand
utbredt äfven till grannstammarna) bebodde områdena
kring Lim, öfre Drina, Piva, Tara, Ibar och västra
Morava i dess öfre lopp. De voro organiserade i
klaner (sing. pleme), medan i territoriellt afseende
enheten utgjordes af den s. k. zjupa (ofta utgörande
en floddal), i spetsen för hvilken stod en zjupan;
politiskt framträdde de emellertid som en större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free