Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serbien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Serbokroatiska litteraturen
156
kavsk dialekt). I Kroatien användes nästan uteslutande
latinet i de få lärdomsskolorna, och före 1500-talet
spårades ingen litterär rörelse. Äfven till Kroatien
kom dock den nationella väckelsen från den tyska
reformationen genom slovenisk förmedling. Juraj
Zrinjski (1549-1603) anlade ett tryckeri på
sin egendom i Nedélisce 1570 och utgaf 1573 en
"Katekizam ili krscanski nauk". Mathija Frankovic
1. Flacius Illyricus (se Flacius) var en framstående,
oförfärad teolog med stor lärdom, och Ivan Pergosié
öfversatte 1574 till kroatiska den ungerska lagboken
("Uherski zakonik"). Äfven i Varazdin trycktes böcker
(dock blott på latin). Litteraturen förblef dock
ganska torftig. Grefvinnan Katarina Frankopana
(d. 1673), gift med Juraj Zrinjskis son Petar,
författade 1640 "Putni tovarus"; jesuiten Juraj
Habdelic (1609-78) utgaf en kroat.-latinsk ordbok,
Petar Petretic (1604-67), biskop i Agram, "Sveti
evangeliomi" (1651), och Juraj R a t k a j skref
"Memoria regum et banorum regnorum Dalmatise,
Croatise et Slavonise" (1652). Den märkligaste
författaren var grefve Petar Zrinjski (1621-71),
som från ungerska öfversatte sin broder Mikulas’
"Adrijanskoga mora Si-rena" (1660) och diktade
eposet "Obsida Sigetska" (Szigets belägring). Hans
svåger Franjo Krsto Frankopan efterlämnade i
handskrift vissamlingen "Gartlic za cas kratiti"
(tr. 1871). En mångsidig verksamhet utvecklade Pavao
Yite-zovié (1650-1713) med sina skrifter: "Lexicon
latino-illyricum", hjältedikten "Oddilenje siget-sko"
(1684), en s. k. världskrönika ("Spomen svega svieta
vikov", tr. 1774), det första kroatiska kalen-darium
(1695), "Stemmatopographia sive armorum illyricorum
delineatio, descriptio et restitutio" (1703) samt en
handskrifven hyllningsdikt till Peter den store. -
I Bosnien odlades den religiösa och pedagogiska
litteraturen af franciskanmunkar. I Slavonien,
där det först efter turkarnas fördrifvande kunde
bli tal om en litteratur, kom väckelsen med Matija
Antun R e l j k o v i c (se denne; 1732 -98),
och hans son Josip Stjepan R. (d. 1801) skref en
rimmad hushållningslära (kucnik). IV. Den illyriska
perioden och den nyaste vitterheten i Kroatien. Den
nya litterära väckelsen kom till sydslaverna från det
slaviska Böhmen dels genom den tyska romantiken, dels
genom de österrikiska upplysningssträfvandena, som
ock återverkade på ungrarna och slaverna. Redan 1810
stiftades i Graz Societas slovenica, och Wien blef
i början af 1800-talet en slavisk bildningshärd. Det
kroatiska tidningsväsendets skapare L j u d e v i t Ga
j (se denne; 1809-72), reformerade rättskrif-ningen
genom sin skrift "Kratka osnova hrvatsko-slavenskoga
pravopisana" (1830). Efter mönster af ungerska
akademien bildades i Agram en läse-förening:
(Narodna citaonica) under presidium af grefve
Janko D r a s k o v i c (1770-1856), hvilken utgaf
"Ein wort an Illyriens hochherzige töch-ter iiber
die ältere geschichte und neueste regeneration
des vaterlandes" (1838). I Sisek uppfördes 1839
det första kroatiska dramat "Juran i Sofia" (af
Kukuljevic); s. å. inrättades ett nationalmuseum,
och 1842 stiftades Matica ilirska, till hvilken äfven
furst Milos af Serbien lämnade bidrag (föreningen
ombildades 1874 till den ännu framgångsrikt exi-
sterande Matica hrvatska). Det kroatiska språket
infördes vid det andliga seminariet i Agram 1845. Den
"illyriska" benämningen aflöstes dock tämligen
snart af beteckningen "sydslavisk", och Kukuljevic
grundlade 1850 Historicko drustvo, som utgaf
"Arkiv za jugoslavensku povjestnicu". Gajs vittra
medhjälpare blefvo Dragutin Rakovac (1813 -54), Pavao
Stoos (1806-62) och L j u-devit FarkasVukotinovic
(1813-93). Framstående poeter voro Stanko Vraz (se
denne), Ivan Sakcinski Kukuljevic (se denne; 1816-89)
och Ivan Mazuranic (se denne; 1814-90), författaren af
"Smrt Smail-age" (sv. öfv. af A. Jensen i "Montenegros
ärekrans", 1913). Dimitrija Demeter (se denne;
1811-72) ledde den kroatiska nationalteatern. Mirko B
ögo vi 6 (1816-93) utgaf 1847 diktsamlingen "Smilje i
kovilje", skref i fängelset dramat "Stepan posljednji
kral bosanski" och 1859 "Mathija Gubec" (hans samlade
skrifter utgåfvos 1895). Ivan T msk i (se denne; 1819
-1910) var flitig lyriker, epiker och dramatiker. Den
ypperste lyrikern var Petar Prerado-v i 6 (se
denne 1818-72) med sin panslavistiska mystik. Bland
kroaterna i Bosnien märkas den folkepiske Fra Grga
M a r t i c (se denne; 1822 -1905), pseud. Ljubormir
Hercegovac samt i Dal-matien lyrikern M ed o Pucic (se
denne), och S i m e L j u b i 6 (se denne; 1822-96),
som utgaf arkeologiska och litteraturhistoriska
skrifter och grundlade det arkeologiska museet i
Agram. Litteraturforskningen främjades genom den
af Racki, Jagic och Torbar 1864 utgifna årsboken
"Knizev-nik", som upphörde efter stiftandet af
Sydslaviska akademien i Agram 1867. En genklang af den
"illyriska" poesien spåras hos den begafvade poeten
Luka Bot i 6 (se denne; 1830-63). En framstående
humorist och dramaturg var Janko Jurkovié (1827-89),
hvars samlade skrifter utgåfvos 1878-81. FranKurelac
(1810-74) utgaf den dalmatiska vissamlingen
"Runje i pahul-jice" (1868). Mycket populär var
romanförfattaren A. S en o a (se denne; 1838-81),
och på hans initiativ skapades 1870 den kroatiska
operan af kompositören Zajc (d. 1914). Ivan D e z-man
(1841-73) skref hjältedikten "Smrt grofa Josifa
Rabata", "Smiljan i Koviljka" och "Zrinjski", Josip
Eugen Tomic (1843-1906) skref omtyckta berättelser
(däribland "Zmaj od Bosne" och "Kapitanova kci") samt
komedier och tragedier ("Uriel Acosta"). En patriotisk
diktare var den framstående litteraturforskaren Franjo
Markovié (se denne; 1845-1914), med hjältedikten
"Kohan i Vlasta" och sorgespelet "Zvonimir". Josip
Freudenreich (se denne; 1827-81) gjorde lycka med
folklustspelet "Granicari", och Stepan M i l e-tic
(1868-1908), intendent vid nationalteatern, med
tragedien "Boleslav" (1894). En talangfull, men
något ojämn författare är Ivo V o j n o v i c (se
denne), som började med välskrifna novelletter, men
sedan öfvergick till dramatiken med den spirituella
salongskomedien "Psyche", ett folkskådespel från
Ragusa ("Ekvinoktium") och lyriska dialoger med ämnen
från Serbiens forntid. Antun Tresic-Pavicié (f. 1867)
har, förutom lyriska dikter, utgett tragedierna
"Ljutovid po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
