- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
163-164

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serbokroatiska litteraturen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i sin hållning än den senare samt friare i valet af
satser än den förra: endast marschen och menuetten
äro oftast obligatoriska. I början sammansatt af
blott träblåsinstrument jämte horn och afsedd för
musikunderhållning i det fria, fick den småningom
tillägg af stråkinstrument och vann insteg i
konsertsalen. – Serenata var på 1700-talet namn
äfven på ett slags dramatisk kantat med öfvervägande
pastoral prägel, omhuldad i synnerhet af hofvet i
Wien. Jfr Aubade, Divertissement och
Nocturne.
A. L. *

Serendib, arabiska namnet på Ceylon (se
d. o., där genom tryckfel står Selendib).

Serenrssimus (lat., superlativ af serenus,
klar, strålande), urspr, ett epitet om romerske
kejsaren, har i en nyare tids kanslispråk användts
som motsvarighet till ty. D u r c h l a u c h t
(se d. o.); i de tyska skämttidningarna används
uttrycket ofta om småfurstar, hvilkas begaf
ning är lika inskränkt som deras landområden.
J- C. Serénius, Jakob, biskop, statsman, f. 25 juli
1700 i Färentuna socken på Svartsjölandet, d. 4
sept. 1776 i Strängnäs, blef student i Uppsala 1714
och filos, magister 1722. Prästvigd sistnämnda år,
blef han vice pastor i sin hemort, men utnämndes
kort därefter till legationspredikant i London,
hvarest han nitiskt verkade för uppbyggandet af
en svensk kyrka, som 1728 invigdes. 1735 återkom
han till fäderneslandet som utnämnd kyrkoherde i
Nyköpings östra församling och blef prost 1736. Under
sin vistelse i England hade S. gjort sig förtrogen
med detta lands vetenskapliga och kyrkliga lif,
och hans sträfvan blef att närmare sammanknyta
den svenska och den engelska bildningen. Sålunda
utarbetade han redan i London ett Dictio-narium
anglosvetico-latinum3 hvars första del (tr. i Hamburg
1734 och ånyo i Nyköping 1757; andra delen utkom
1744) var åtföljd af en afh. om Sveo-göthers forna
närmare förhållande till anglerne. Efter hemkomsten
lät han sin kännedom om den inom engelska kyrkan
brukliga konfirmationen strax bära frukt genom att
i sin församling införa offentligt förhör med årets
nattvardsungdom. Sedan han 1763 blifvit biskop
i Strängnäs, föreskref han som gällande ordning
för sitt stift, att nattvardsbarnen "i fastlagen
skulle undervisas af prästerskapet och, när de
pröfvades giltige, förhöras i hela församlingens
närvaro söndagsmorgonen, innan skriftermålet
sker". Säkert var det detta S:s tillvägagående,
som gaf uppslaget till de snart följande åtgärder,
genom hvilka konfirmationen (se d. o.) blef tämligen
allmän i Sverige före 1700-talets slut. Både som
församlingsherde och som biskop var S. mycket nitisk,
men kom ofta genom sin egenmäktighet och härsklystnad
i delo med sina underhaf vande, särskildt medlemmarna
af hans domkapitel. I Nyköping lät han genom samlande
af frivilliga medel uppbygga fattighus

och trivialskolor, därmed gifvande ett exempel, som
fick efterföljd mångenstädes i riket. Skollärarna
förskaffade han ökade löner af allmänna tillgångar. En
stor vän af naturvetenskaperna, inrättade han för
egna medel och genom gåfva af en engelsk vän ett
lektorat i naturhistoria i Strängnäs; dessutom
kom ett medicinskt lektorat där till stånd på hans
föranstaltande. S. deltog med synnerlig ifver i det
politiska lifvet och var riksdagsman alla riksdagar
fr. o. m. 1738 t. o. m. 1772 utom riksdagen 1755-56,
då hans val förklarades ogiltigt af K. M:t på grund
af valstrider. Redan vid sin första riksdag framträdde
han som ifrig fiende till hattpartiet och förblef hela
sin politiska bana igenom en af mössornas ledande
män. Hans stora insikter icke minst i ekonomiska
ting, talar-förmåga och oförskräckthet gåfvo honom
en ofta dominerande ställning i prästeståndet
liksom i utskotten. Han kan dock ej frikännas från
partisinne, hämndlystnad och hänsynslöshet och
drefs under partikampen till närmare förbindelser
med ryske ministern än som kan försvaras. På samma
gång häfdade han laga former i rättegångsväsendet,
talade mot tjänstetillsättningar genom ständerna
och öfver hufvud för tukt och ordning. Den svenska
kyrkan hade i honom en af sina yppersta målsmän och
försvarare mot det inbrytande fritän-keriet. Han
ifrade sålunda, utom för konfirmationen, för en
förbättrad bibelöversättning, och hans sträfvanden
härför bidrogo till tillsättande af bibelkommissionen
1773. Han föreslog äfven Gustaf III att inrätta en
anstalt för teol. föreläsningar i hufvudstaden till
bekämpande af fritänkeriet och moraliskt fördärf,
men förslaget afböjdes af konungen. 1764 var S. på
förslag till ärkebiskops-posten, men hans utpräglade
partiställning föranledde, att han förbigicks. -
Se K. G. Lundqvist, "Biskop J. S. och arbetet på
en förbättrad bibel-öfversättning under Adolf
Fredrik och Gustaf III" (i "Kyrkl. tidskr.",
1898), och L. A. Cederbom, "J. S. i opposition
mot hattpartiet 1738-6ö" (akad. afh., Lund, 1904).
A. U. B. (L. S.)

Serénos (grek. JSV^ro?) från Antiokia, grekisk
matematiker, som förr med orätt ansågs vara från
Antissa, lefde på en tid, som ligger emellan 150 och
470 e. Kr., sannolikt mellan de berömde matematikerna
Pappos (se d. o.) och Theon från Alexandria. Han skref
arbeten om de koniska och de cylindriska sektionerna
och dessutom skolier till Apollonios (se A p o 11
o n i o s, sp. 1217). Emellertid har S. åstadkommit
föga nytt, då de flesta af hans satser kunna påvisas
som redan förut bekanta. Hans skrifter äro utgifna
af J. L. Heiberg (Leipzig 1898).

Serénus Sammönicus. Se Sammonicus S e r e n us.

Serer, invånarna i landet Serica. Se Kina, sp. 58.

Serer, negerstam i Senegal mellan Kap Verde och
vattenskillnaden mellan floderna Salum och Gambia
och äfven i Cayor, blandade med voloffer. Deras
gestalt är hög, kraftig och muskulös, männen nå
ofta 2 m. i kroppslängd och däröfver. De äro flitiga
jordbrukare och producera stora mängder jordnötter,
som de sälja vid kusten. De styras af höfdingar, under
franskt protektorat. Deras antal uppgår till 180,000.
G- B~n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free