Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serratula ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Serumglobulin-Serumsjuka
192
från samma slags blod, så får man en fällning,
precipitat. Man kan på detta sätt igenkänna,
om blodprofvet härrör från en människa, hvilket
vid rättsliga undersökningar kan vara af stor
vikt. Precipitinreaktionen används ock för diagnos
af cerebrospinalmeningit, rots och mjältbrand (se P
r e c i p i t i n).
En synnerligt stor betydelse har en
modifikation af detta förfaringssätt,
införd af Bordet och Gengou, vunnit. Den
beror på den s. k. komplementförskjutningen
(komplementbindningen). Blodserum (vanligen
används därtill marsvinsserum) innehåller
nämligen s. k. komplement, som sam-manblandadt med
s. k. inaktiveradt (d. v. s. under 30 minuter till 56°
C. upphettadt) immunserum mot blodkroppar från ett
visst djur förmår upplösa dessa blodkroppar. Bildas
precipitat i en lösning innehållande komplement,
så upptas detta ur lösningen af precipitatet, och
lösningen visar sig vid försök med blodkroppar ej
innehålla komplement. På denna omständighet beror den
viktiga s. k. Wassermannska sy filisr e aktionen. De
precipitat bildande kropparna äro i detta fall
inaktiveradt serum eller lumbalvätska från patienten,
som undersökes, och ett, före användningen utspädt,
extrakt i 96-procentig alkohol af hjärta (vanligen
från människa, nötkreatur eller marsvin) eller af
marsvinslefver. Då precipitat bildats i närvaro
af komplement (marsvinsserum), bindes detta, och
vätskan ger ingen reaktion med blodkroppar (af får)
och inaktiveradt immunserum. I detta fall slutes,
att patienten lider af syfilis. Liknande reaktioner
ha användts för att påvisa andra sjukdomar,
bl a. tuberkulos. De af sir Almroth Wright
upptäckta opsoninerna (se d. o.) tjäna äfven för
serumdiagnostiska ändamål. Opsoninerna påverka de
i blodet befintliga hvita blodkropparna så, att de
snabbare och i högre grad uppta-ga och oskadliggöra
bakterier. Om man således till en upp-slamning af
hvita blodkroppar i en koksaltlösning (vanligen
af 1,5 procents halt) sätter en bakterie-emulsion
och serum från en normal person och efter en tid
under mikroskopet undersöker, hur många bland 100
hvita blodkroppar inneslutit bakterier, så anger
detta antal, den s. k. opsoniska indexen, mängden
af det motsvarande opsoninet i det tillsatta
serumet. Behandlas serum från en patient, som
lider af sjukdom, förorsakad af samma bakterie, på
motsvarande sätt, så finner man en lägre opso-nisk
index än för serum från en normal person. Befinner sig
åter patienten i tillfrisknande, visar hans serum en
högre opsonisk index än den normala. Denna reaktion,
som är grundad därpå, att i blodserum finnas flera
sorter af opsonin, som äro specifika hvart och ett
mot motsvarande bakterie, har fått stor användning,
särskildt i England, för diagnosticering af sjukdomar
förorsakade af strep-tokokker och stafylokokker samt
äfven tuberkel-baciller.
En annan metod att igenkänna sjukdomar är grundad på
den s. k. anafylaxien (öfverkänslig-het). Införes
nämligen i blodet af ett djur (eller en människa)
en ägghvitartad kropp från en annan djurart eller
från en växt, såsom blod eller blodserum, mjölk
eller ägghvita, så blir djuret efter en a två veckor
ytterst känsligt mot äfven de minsta mängder af denna
ägghvitartade kropp, om
de införas i dess blod. Keaktionen är specifik och
visar sig i feber; vid svårare fall inträda häftiga
krampanfall, som stundom sluta med döden.
Såsom sådan ägghvitkropp kan ett extrakt af baciller
tjäna. Om nu en människa (eller ett djur) är angripet
af en bacillär sjukdom, innehålles i blodet ett
dylikt extrakt af de sjukdomsalstrande bacillerna
och har till följd däraf blifvit öfver-känsligt
mot extraktet i fråga. Införes ur detta exempelvis
ett extrakt kalladt tuberkulin (se d. o.), då det
gäller af tuberkulos lidande personer eller kreatur,
i dessas blod, så inträffar feber, angifven af
en temperaturhöjning (vanligen fäster man sig ej
därvid, om den ej uppnår 1° C.), såvida personen
eller djuret är tuberkulöst, eljest vanligen
icke. Detta s. k. tuberkulinprof har användts dels
för att diagnosticera tuberkulos hos människor
(farligt och numera i regel öfvergifvet), dels
och alldeles särskildt för att utrangera tuberkulos
boskap. Man antar numera, att tuberkulinreaktionen ej
är ana-fylaktisk, utan beror på sjukdom till följd af
mot-kroppsbildning. Ett extrakt på syfilismikroben,
Spirochcete pallida, har af Noguchi, som lyckats
renodla denna mikrob, under namn af luetin (af lues,
se d. o.), användts för diagnos af syfilis. Det
framkallar hos af syfilis angripna en häftig reaktion
i huden vid insprutningsstället. Noguchi anser det
i diagnostiskt afseende öfverträffa Wassermanns
reaktion. På liknande sätt används ett afkok af
rotsbaciller (bacillus mallei, se Bakteriologi,
sp. 727), kalladt maliern (se d. o.), för att utröna,
om hästar äro angripna af rots. För detta ändamål
kan man också använda serum, taget från en rotssjuk
häst, hvilket agglutinerar rotsbaciller, som sålunda
kunna, efter renodling, påvisas i de sjuka hästarnas
blod. Jfr C. Sundberg, "Medicinsk bakteriologi och
immunitetslära" (1915). S. A-s.
Serumglobulin, kem. Se Ägghvita.
Seruminstitut, anstalter för frambringande och
undersökning af skyddssera mot smittsamma sjukdomar. I
Sverige framställas antidifteriserum och vaccin mot
smittkoppor å Statsmedicinska anstalten, åtskilliga
sera mot djursjukdomar på Veterinärhögskolan
och antidifteriserum på en enskild anstalt
(d:r E. Selander). I Danmark har upprättats det
mönstergilla Statens seruminstitut (1901) för sagda
ändamål. I Frankrike verka Pasteurin-stituten i Paris
och Lille i denna riktning. Ett riksseruminstitut för
Holland finnes i Rotterdam. I Tyskland och Amerika
äro de förnämsta seruman-stalterna i privat ego.
S. A-s.
Serumkaseln, kem., äldre namn på serumglo-bulin
(paraglobulin eller fibrinoplastisk substans).
K. A. V-g.
Serum larctis, lat. Se Y a s s l a.
Serumsjuka. Införandet af ett främmande serum i
kroppen genom insprutning i ådror, under huden
eller i musklerna, åstadkommer alltid en reaktion,
hvarigenom serumets ägghvitbestånds-delar aflägsnas
ur kroppen. Denna reaktion är särskildt häftig, då
samma slags serum gång på gång efter ej alltför korta
eller alltför långa mellantider införes i kroppen, då
anafylaxi inträder (se Serumdiagnostik). Företeelsen
i fråga kallas serumsjuka och studerades särskildt af
von Pirquet och Schick 1905. Symtomen äro i lättare
fall hudrodnad, kläda, ödem och nässelutslag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
