- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
223-224

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seu ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

223

Seward-Sevastopol

224

nom likaledes afslutna fördragen med Danmark om
inköp af dansk-västindiska öarna och med Colombia om
Förenta staternas kontroll öfver Panamanäset. Det
stöd, som S. gaf presidenten Johnsons moderata
rekonstruktionspolitik, aflägsnade honom från det
republikanska partiets majoritet, och han drog sig
1869 från politiken, företog en tvåårig resa kring
jorden och egnade sina återstående dagar åt själf
biografiskt författarskap. En staty öfver S. (af
R. Rogers) har rests i New York. Sonen F. W. Seward
utgaf hans själfbiografi, som gick endast till
1834, med biografiskt tillägg och brefutdrag (3
bd, 1891). S:s Works (tal, essayer, diplomatisk
korrespondens) äro med biografi utg. af G. E. Baker
(5 bd, 1883). Jfr G. Welles, "Lincoln and S." (1874),
T. K. Lothrop, "W. H. S." {ny uppl. 1899), och främst
Fr. Bancroft, "The life of W. H. S." (2 bd, 1900).
V. S-g.

Seward [siö’od], Albert Charles, engelsk
paleobotanist, f. 9 okt. 1863, lecturer in botany
vid universitetet i Cambridge 1890-1906, är sedan
1906 professor och föreståndare för Botany school
där och sedan 1915 därjämte "master" för Downing
college. S:s arbeten falla till öfvervägande
del inom paleobotanikens område, där han varit
utomordentligt produktiv. Han har sysselsatt sig
företrädesvis med mesozoiska aflagringars fossila
växter, i första rummet med Storbritanniens jura-
och wealdenfloror, såsom: The wealden flora (l, 1894;
2, 1895), The jurassic flora. 1. The Yorkshire coast
(1900), 2. Liassic and oolitic jloras of England
(1904), The jurassic flora of Sutherland (1911),
Jurassic plants from Cromarty and Sutherland,
Scotland (tills, med N. Bancroft, 1913) m. fi. I ett
stort antal andra, större eller mindre afhandlingar
och uppsatser har han beskrifvit mesozoiska växter
från olika delar af Asien och Afrika äfvensom den af
kapten R. Scott från det antarktiska området vid 85°
s. br. upptäckta (rlossopterisfloran (Antarctic fossil
plants, 1914). Äfven paleozoiska växter ha utgjort
föremål för hans studier, hvarjämte han, dels ensam,
dels tills, med andra, monografiskt bearbetat vissa
nutida släkten och familjer med afseende särskildt
fäst vid deras förmenta fossila representanter,
t. ex. Ön the siructure and affinities of Matonia
pectinata (1899), The maidenhair tree (Ginkgo biloba
L.; tills, med J. Gowan, 1900), Ön the structure and
affinities of Dipteris (tills, med E. Dale, 1901),
The anatomy of Todea samt The araucariece, recent and
extinct (båda tills, med S. O. Ford, 1906). S. hai
vidare utgett en omfattande paleo-botanisk handbok,
Fossil plants for students of botany and geology (2
bd, 1898, 1910; bd 3 under tryckning 1916). Af arbeten
på andra områden må nämnas More letters of Charles
Darwin (tills, med Fr. Darwin, 1903) och Darwin and
modern science (1910). S. har företagit vidsträckta
resor inom olika världsdelar och har två gånger
besökt Sverige. Vid sidan af sina paleo-botaniska
studier har han äfven egnat sitt intresse åt
äldre kyrkoarkitektur och har bl. a. publicerat ön
illustrerad uppsats, The churches of Gothland (1913).
A. G. N.

Sevastopol [-tå’pål], lillry. Sevastopil, oriktigt
Sebastopol, stad i ryska guv. Taurien, på svdvästra
kusten af halfön Krim, vid
S.–Charkovbanan och vid en från v. till ö. inskärande, 8 km
lång, i fyra mindre vikar delad bukt, som bildar en
af de största och säkraste hamnarna i världen. 65,120
inv. (1911). S. har ett alldeles modernt utseende,
realskola, 2 gymnasier, stora skeppsvarf, dockor
och kaserner, biologisk station, krigshistoriskt
museum och flera byggnader och monument, som
erinra om S:s belägring under Krimkriget. Det lyder
under en militärguvernör och är station för ryska
Svartahafs-flottan. I merkantilt afseende har det
förlorat i betydelse, sedan en järnväg byggdes till
Feodosija. Till följd af sitt milda klimat är det
en mycket besökt badort och vinterkurort. – Redan på
400-talet f Kr. anlades vid Karantänbukten en grekisk
koloni, Chersonesos Herakleia, som på 100-talet
införlifvades med det pontisk-bosporanska riket
och sedermera med Rom. Hufvudstad i en bysantinsk
provins, nådde Chersonesos, som af ryssarna kallades
Korsunj, betydande blomstring, men öfverflyglades
på 1200-talet af Kaffa och härjades på 1500-talet af
tatarer, som på dess plats anlade byn Achtiar. Efter
ryssarnas eröfring 1783 utsågs denna på grund af sin
förträffliga hamn till station för Svartahafs-flottan,
en krigshamn anlades 1785 af Potemkin, och staden
fick sitt nuv. namn. 14 juli 1788 blef en rysk flotta
slagen framför hamnen af en turkisk. Först 1805
började man emellertid vidtaga kraftiga åtgärder för
bebyggandet och befästandet af staden, hvarefter den
1826 upphöjdes till fästning af första rang. Under
kejsar Nikolaus I blefvo sedermera forten Konstantin
och Alexander på ömse sidor om hamninloppet samt
fort Paul och Artillerifortet på båda sidor om
sydbukten (militärhamnen) anlagda, och till 1853
följde sedan de öfriga strandbefästningarna. Till
skydd för anfall från land skulle den på nordsidan
bristfälligt anlagda Stjärn- eller nordfronten
tjäna, och på sydsidan skulle en staden och förstaden
Karavelnaja omslutande enceinte anläggas och förbinda
8 på kullar byggda bastioner medelst till försvar
anordnade murar. När de allierade 14 sept. 1854
landstego, var västfronten nödtorftigt anordnad med
Karantänbastionen (n:r 6), Centralbastionen (n:r 5),
redutten Schwarz och Mastbastionen (n:r 4), alla
förenade medelst krenelerade murar; på östfronten
voro den stora redanen (n:r 3), Malakov, den lilla
redanen (n:r 2) och bastionen n:r 1 med en kasern
färdiga. Här måste sedan försvarslinjen anordnas under
belägringen. Under Krimkriget (1853–56) uthärdade
nämligen S. en elfva månaders belägring af de förenade
engelska och franska trupperna (se Krimkriget),
men utrymdes 8 sept. 1855, sedan fästningsverken
blifvit nedskjutna eller sprängda. Enligt fredsslutet
i Paris (1856) fick hamnen användas endast som
station för ryska handelsflottan, hvilket villkor
dock sedan 1870 upphört att af ryssarna anses
gällande. Ej heller fästningsverken skulle vidare
få återställas; men sedan ryssarna 1871 befriat sig
från denna förpliktelse, började de 1876 uppföra nya
befästningar. Efter hvad man vet om dessa, bildas
nordsidans kärna fortfarande af Nordfortet. I s. ha
flera verk anlagts på Inkermanhöjderna, och efter
hvad som vill synas, har äfven stadsbefästningen
återställts och förstärkts med fort i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free