Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sevene ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
231
Sevilla
232
fostran. 1669 ingick dottern Marguerite Francoise
(f. 1646), "den vackraste flickan i Frankrike",
äktenskap med en grefve de Grignan, redan två
gånger gift, ej längre ung och skuldsatt upp öfver
öronen. Troligen var det icke lätt att gifta bort
henne, då familjen S. befann sig i en viss onåd för
sitt deltagande i fronden. Då Grignan strax därefter
utnämndes till guvernör i Provence, skildes modern
från den afgudade dottern (1671). Därmed börjar den
mångåriga brefväxlingen mellan moder och dotter,
hvilken liksom utgör en fortlöpande krönika öfver
tidens lif och händelser. Markisinnan tecknar i
dessa bref såväl sig själf som tidens intressantaste
personligheter och tilldragelser: politiska och
litterära nyheter, Paris-moder, gästabud, resor
till och från Paris - allt finnes här. Och det
värdefullaste är kanske icke detaljerna, utan själfva
andan och uppfattningssättet, som lefvande sätter
oss tillbaka till tiden. Man har därför i dessa bref
ett ytterst värdefullt historiskt, sedeskildrande och
biografiskt bidrag till tidens och brefskrifverskans
egen historia. Bref-ven öfverflöda af kvickhet och
lekande behag, samtidigt som de utvisa sundt omdöme
och mycken smak. Madame de S. är en förträfflig
berättare, som med stor åskådlighet i ett enkelt
och naturligt språk återger hvad hon lifligt sett
och uppfattat. Dessa bref utgöra den största och
värdefullaste brefsamlingen under 1600-talet. De
cirkulerade redan bland samtiden: enskilda kommo
t. o. m. inför konungens ögon. De första trycktes i
"Mémoires de Bussy Rabutin" (2 bd, 1696) och i hans
"Lettres" (4 bd, 1697) och "Nouvelles lettres" (3 bd,
1709). Lettres (ä M:me de Grignan) trycktes först i
2 bd 1726, därefter af de Perrin i 4 bd 1734, 5 och
6 bd 1737 och 8 bd 1754. Därefter följde Lettres å
Madame Pomponne (1756, ang. processen mot Fouquet),
Lettres nouvelles - . . de Madame de S. et de la
marquise de Simiane (1773), Lettres inédites (utg. af
Ch. Millevoye, 1814), Lettres (utg. af Monmerqué, 10
bd, 1818-19), kompletterad med "Mémoires de Coulanges"
(1824) och Lettres inédites de Madame de S., de sa
jamille et de ses amis (1827). Den bästa upplagan är
den af Monmerqué och P. Mesnard utg. Lettres de Madame
de S. (14 bd och ett album, 1862-66: "Grands écrivains
de la France"), som kompletteras af Lettres inédites
(utg. af Ch. Capmas, 2 bd, 1876). - Litt.: Walckenaer,
"Mémoires touchant la vie et les oeuvres de Madame
de S." (5 bd, 1842-52), Mesnard i bd I af Monmerqués
edition (1862), Sainte-Beuve, "Portraits de femme",
"Causeries du lundi" (bd I), ’’Nouveaux lundis"
(bd I), Fr. Combes, "M:me de S. historien" (1885),
G. Boissier, "M:me de S." (1887), Ellen Fries,
"Marie de S." (i "Märkvärdiga qvinnor",! 1890)
och Janet Aldis "M:me de S." (1907). J- M.
Sevilla [-vi’lja]. 1. Provins i spanska landskapet Andalusien,
gränsar i s. till Malaga och Cádiz, i v. till Huelva,
i n. till Badajoz och i ö. till Córdoba. 14,063
kvkm. 587,186 inv. (1910). Landet är i n. genomdraget
af Sierra Morenas förgreningar, men i s. slätt och
bördigt. Den viktigaste floden är Guadalquivir, med
bifloderna Genil, Guadaira och Guadiamar. Vin, olja,
sydfrukter, tobak och choklad exporteras. Siden,
ylle, läder, papper och lervaror tillverkas. Riklig tillgång på
koppar, bly, silfver, järn, kol och salt.
2. Hufvudstad i nämnda provins och i Andalusien,
säte för ärkebiskop och universitet, till folkmängden
(155,366 inv. 1910) den fjärde i Spanien, i fråga
om historia, konstskatter och arkitektur en af de
intressantaste i Europa, ligger på en mycket bördig
och väl odlad slätt, vid den gulbruna Guadalquivir,
som har så ringa fall, att tidvattnet ger sig
till känna mer än 100 km. från mynningen. Ehuru 87
km. från hafvet, har S. en hamnstads fördelar, sedan
en 6,5 km. lång kanal mellan Punta de los Remedios
och Punta del Verde fullbordats 1907 och samtidigt
floden fördjupats, så att 7,5 m. djupgående fartyg
kunna gå upp till staden. Denna var förr omgifven af
en i morisk stil uppförd, med 66 torn och 15 portar
försedd mur, af hvilken nu endast ruiner kvarstå. De
flesta husen, i allmänhet ej mer än två våningar höga,
äro i morisk stil med platta tak och med alla eller de
flesta fönstren åt den ofta marmorbelagda gården samt
försedda med arkader, balkonger, små torn etc. Ehuru
den inre delen af staden är en labyrint af krokiga och
trånga gator, är S. en af de lifligaste och gladaste
städer på jorden ("la sirena"). Nästan hvarje öppen
plats är planterad med orangeträd, palmer, akacior
o. a. träd. Befolkningen i S. och kringliggande
landsbygd, som besöker stadens tjurfäktningar,
marknader och kyrkfester, har bevarat
många egendomliga plägseder, som äro på väg
att försvinna från Spaniens andra storstäder.
Ingenstädes firas de stora kyrkfesterna, särskildt
påsken, med så stor glans som i S. Klimatet är
bland de angenämaste på Europas fastland. Bland
sevärda byggnader märkas i första rummet katedralen
(fig. 1), en af de största och vackraste kyrkorna
i kristenheten, uppförd 1402–1517, västfasaden
först på 1800-talet. Den är femskeppig och mäter
i längd – utom det senare på 1500-talet tillkomna
Capilla real – 116 m., i bredd 76 m.; midtskeppet är
16 m. bredt, 40 m. högt, sidoskeppen 11 m. breda och
26 m. höga; golfytan är 11,520 kvm. (Peterskyrkan
15,160, Milanos katedral 8,400). Dess inre,
företrädesvis de många sidokapellen, är prydt af
en mängd taflor och skulpturer af spanska
mästare (Luis de Vargas, Zurbarán, Murillo m. fl), 74
förträffligt målade fönster, ett vackert marmorgolf
och ett storartadt orgelverk. Bredvid södra
ingången står ett monument öfver Kr. Columbus,
hvars kvarlefvor 1899 hitfördes från Habana, och
innanför västra ingången har hans son F. Columbus sin
grafplats. Vid nordöstra hörnet af katedralen står
det 93 m. höga klocktornet Giralda (se fig. 1), urspr.
en morisk minaret från 1184–96, men senare delvis
ombyggdt och 1568 försedt med en som vindflöjel
(sp. giraldilla) tjänande kvinnlig bronsfigur,
representerande Tron (la Fe), bärande korsfanan.
Vidare må nämnas det moriska konungapalatset Alcázar,
som efter stadens eröfring 1248 äfven var kastiliska
konungars residens. Det byggdes på ruinerna
af ett romerskt prætorium af den almohadiske
sultanen Abu Jakub Jusuf 1181, men af denna borg
finns ingenting kvar. Kärnan i den nuv. byggnaden anlades af Peter den grymme
och Henrik II samt tillbyggdes af senare regenter
(Isabella, Karl I, Filip V, Ferdinand VI)
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
