- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
297-298

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sherrycobbler ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sherrycobbler [je’ri kå’blo], Sherrykobbel. Se Cobbler.

’s Hertogenbosch. Se ’s Hertogenbosch.

Sherwood forest [ʃə’ωud få’rist], ett kuperadt område
i västra delen af engelska grefsk. Nottingham, 30
km. långt, 8–15 km. bredt. Från Henrik II:s tid var
S. kronoskog och sträckte sig från Nottingham till
Worksop och i hvilken Robin Hood och hans kamrater
drefvo sitt röfvaryrke. Nu är skogen nästan nedröjd
utom i de många jaktparker, som tillhöra herresätena
i de s. k. dukeries. J.F.N.

Shetlandsponny (eng. shellie). Se Ponny.

Shetlandsöarna [ʃe’tlənds-], ögrupp i Nordsjön,
n. ö. om Skottland, mellan 59° 50’ och 60°
52’ n. br. samt 0° 55’ och 2° 14’ v. lgd
fr. Greenw., genom ett 75 km. bredt sund skilda
från Orkneyöarna. Öarna, 117 till antalet, ha
tillsammans en areal af 1,425,7 kvkm. Endast 27 äro
bebodda. De öfriga, kallade holms, begagnas till
bete, jakt eller fiske; därtill kommer ett antal
nakna klippor, skerries (skär). Utom Mainland
(se d. o.), den största ön, må nämnas: Yell, Unst,
Fetlar, Whalsay, Bressay, Muckle Roe,
Papa Stour och Foula samt Fair, midtemellan S. och
Orkneyöarna. I allmänhet äro öarna låglända eller
småkulliga; dock höjer sig Foula ända till 418 m.,
och på Mainland når Rona l. Roeness 450 m. Kusterna
äro oregelbundna, än tvärbranta, än ytterst låga och
farliga för sjöfarande. På många ställen har vattnet
urholkat märkvärdiga fördjupningar och grottor i
de skrofliga, grå klipporna. Med afseende på sin
geologiska bildning bestå S. liksom Orkneyöarna
till största delen af röd sandsten. Klimatet är
jämförelsevis mildt och jämnt; medeltemperaturen
för vintern är + 4° C., för sommaren + 11,5° C.;
årstemperaturen är + 7,5° C. Vintern utmärkes icke
så mycket genom snö och köld som genom regn och
dimma. Jordmånen är på det hela taget ofruktbar;
hedar och torfmossar omväxla med stenig och sumpig
mark. Träd förekomma högst sällan och blott enstaka. I
dalarna odlas korn, hafre, lin, potatis och grönsaker;
f. ö. har växtvärlden alpkaraktär. Djurvärlden
visar rikare utveckling. Hästar af en småväxt ras
(kallad shelties), nötkreatur, får (omkr. 117,000),
svin och kaniner äro de vanliga husdjuren. Öarna äro
rika på sjöfågel; alkor, stormfåglar och dykänder
finnas i mängd. Omkr. 1/6 af arealen är odlad
jord. Jordbruk (som 1911 sysselsatte 2,361 manliga
pers.) och fiske (2,226 pers.) äro befolkningens
hufvudsysselsättningar, vid kusterna fångas hvalar,
salar, torsk och framför allt sill. Industrien
inskränker sig till kalkbränning samt till
förfärdigandet af ylle- och linneväfnader för
eget behof och stickade yllevaror, hvilka äfven
utföras. Koppar förekommer på Fetlar. Invånarna,
af blandad norsk och skotsk härkomst, voro 1911
27,911 (12,589 mankön och 15,322 kvinnkön), hvaraf
25.063 (89,8 proc.) på 4 af öarna (Mainland 19,607,
Yell 2,348, Unst 2,066 och Whalsay 1,042). Endast
45 pers. talade 1911 gaeliska (jämte engelska). –
S. besökas mycket af svenska storsjöfiskare, för
hvilka ett svenskt kapell byggts i Balta sound på
Unst (1910). Öarna bilda tillsammans med Caithness-
och Orkneyöarna ett grefskap (stewartry) med gemensam
sheriff och en representant i underhuset. Den enda
staden (burgh) är nuv. hufvudstaden Lerwick,
4,664 inv. (1911), liksom den forna hufvudstaden, Scalloway
(816 inv. 1911), belägen på Mainland. –
S. (fnod. Hjaltland) beboddes urspr. af pikter, från
hvilkas tid en mängd jordkulor och borgar (cairns,
tumuli, brochs) ännu finns i behåll, men hemsöktes
från slutet af 700-talet af skandinaviska vikingar
och eröfrades omkr. 872 af Harald Hårfager. Förenade
med Orkneyöarna, delade de dessas öden och styrdes af
ständigt tvistande jarlar, tills de 1469 vid Kristian
I:s dotter Margaretas giftermål med skotske konungen
Jakob III som pant kommo till Skottland. Trots
löften blefvo öarna aldrig inlösta. Invånarna
förtrycktes mycket under de skotske stormännens
våldsamma framfart. Tryckta af de hårda skatterna,
uppgåfvo öborna sin eganderätt till jorden och
blefvo arrendatorer; det gamla fria bondesamhället
ombildades till ett feodalsamhälle. Våldsväldet
florerade särskildt under Jakob V:s oäkta son Robert
Stuart och dennes son Patrick, så att regeringen
måste ingripa, Patrick fängslades och halshöggs
(1615), och hans fasta borg vid Scalloway fick
förfalla. Kronan indrog hans förläning, men öarna
blefvo åter bortförlänade, och de för befolkningen
tryckande förhållandena ha först på senare tid
förbättrats (ny arrendelag 1886). Det gamla norska
språket, norse l. norn, undanträngdes under 1600-
och 1700-talen och talas nu af ingen, men spår däraf
igenkännas i en mängd ortnamn och hvardagsord. Gamla
nordiska bruk äro delvis bevarade i klädsel och
rumsinredning och vid gillen. De flesta af de
ofvannämnda fornborgarna l. vakttornen (brochs) äro
nedbrutna. Endast ett på den lilla obebodda Mousa
har bevarats och delvis restaurerats (1861). Det
är omkr. 15 m. högt, har en diameter vid foten af
15 m. och vid toppen 11,5 m. Den en gård omslutande
muren har en tjocklek af 4,7 m. och är sannolikt den,
som under namnet Mosöborg på Mosön omtalas i "Egils
saga Skallagrimssonar". Litt.: Worsaae, "Minder om de
danske og nordmændene i England, Skotland og Irland"
(1851), J. Jakobsen, "Det norröne sprog på Shetland"
(1897), "Dialect and place names of Shetland" (s. å.),
"Shetlandsöernes stednavne" (1901), "Etymologisk
ordbog over det norröne sprog på Shetland" (1908 ff.).
J. F. N. Wbg.

Shiashkotan [JiaJ-], ö. Se Kurilerna.

Shidzuoka [jid-], stad. Se Shizuoka.

Shields [ji’lds], South, stad och sedan 1888 eget
grefskap (county borough), 9,7 kvkm., förr hörande
till engelska grefsk. Durham, är beläget på södra
sidan af Tynes mynning, midt emot North Shields, som
numera är en del af Tynemouth (se d. o.). 108,647
inv. (1911). S. har ståtliga allmänna byggnader
(stadshus, tull-, polishus m. fl.), teater, bibliotek
med museum, navigationsskola, stora dockor och
vidsträckt hamn, skyddad genom batterier. Af dess
viktiga industri må nämnas skeppsvarf, tillverkning af
ångpannor, ankaren och kätting, tågvirke, segelduk,
glas, kemikalier m. m. Men framför allt är S. en
af Englands största exporthamnar för stenkol. I
S. hade redan romarna ett fäste till försvar af
Tynemynningen, hvarom en mängd där funna romerska
mynt och andra föremål vittna, och äfven senare fanns
där ett fäste. En stad började anläggas i midten
af 1200-talet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:13 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free