Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 343-344 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibirienne ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

12. Deras gemensamma attribut är en bok; dräkten
är olika: så t. ex. är den tiburtinska sibyllan
klädd i en tiger- eller getfäll och bär en rörstaf
i handen. Ryktbarast äro Michelangelos fem sibyllor
i olika åldrar – motbilder till profeterna – i

Cumeiska sibyllan, målning af Michelangelo i Sixtinska kapellet, Rom.

Sixtinska kapellet (se fig.), Rafaels fyra i S. Maria
della Pace (Cappella Chigi). Litt.: bl. a. Müller
och Mothes, "Archäologisches wörterbuch der kunst"
(1877). Bland folkböckerna må nämnas en svensk: Magnus
Andreæ, "De tolff sibyllors spå-dommar" (1620).
J. C.

Sibyllas grotta. Se Avernus lacus.

Sibyllenort [-art], lustslott. Se Oels 2.

Sibyllinerna, detsamma som sibyllinska böckerna.
Se Sibylla.

Sibyllinska böckerna. Se Sibylla.

Sic, lat., så, så här; så står här verkligen
(sättes inom parentes efter ett citat, hvars absoluta
diplomatiska trovärdighet man vill påpeka). – Jfr Dos,
sp. 757.

Sicard [sikar], Roch Ambroise (hette eg. Cucurron),
fransk filantrop, f. 1742 nära Toulouse, d. 1822,
abbé, inrättade 1786 i Bordeaux en skola för
döfstumma, efter mönster af den i Paris, och
kallades 1789 till direktör för den senare. Sin
under revolutionen afbrutna verksamhet återupptog han
efter 18 brumaire år VIII (9 nov. 1799). Bland hans
arbeten, hvilka tjänat som ledning vid inrättandet af
stiftelser för döfstumma i såväl Amerika som Europa,
märkas Mémoire sur l’art d’instruire les sourds
de naissance (1789; "Second mémoire etc." 1790),
Éléments de la grammaire générale (1799; 2:a
uppl. 1808), Théorie des signes pour l’instruction
des sourdsmuets (1808-14) m. fl. S. kallades 1795
till led. af Institutet.

Sicard [sikar], François Léon, fransk
skulptör, f. 1862 i Tours. studerade i sin födelsestad
och i Paris vid École des beaux-arts för Cavelier och
Barrias. 1891 vann han Rompriset för reliefen Oidipus
spelar för herdarna, utförde under vistelsen i Rom Den
barmhärtige samariten (staty, Tuileriesträdgården),
Hagar (relief i marmor), Oidipus med sfinxen (brons,
liksom den föregående i Luxembourgmuseét). Bland
hans senare arbeten märkas statyn Badande kvinna
(Nationalbiblioteket) och Kardinal Maignan (staty för
dennes graf, båda utställda 1900), ett originellt
monument öfver nationalförsvaret (1901, i lyceet
i Tours), monument öfver Jeanne d’Arc (i Chinon),
filantropen Barbey (med utmärkta sockelfigurer,
arbetare och kvinnor, i Mazamet) och George Sand
(en genialiskt komponerad staty, den moderna
dräkten med utsökt smak monumentalt behandlad,
1904, i marmor 1905, vann salongens hedersmedalj,
i Luxembourgträdgården). Under de sistförflutna
åren ha tillkommit Natten (parken vid S:t Cloud),
monument öfver skulptören Puget (beställdt 1908)
samt De frivilliges afmarsch och Konventets ed (två
stora grupper ur ett af staten beställdt monument,
modellerna uppställda i Panthéon 1910). S. har utfört
äfven förträffliga porträttbyster samt plastisk
dekoration på byggnader i Tours. G-g N.

Siccardsburg, August Siccard von, österrikisk
arkitekt, f. 1813 i Wien, d. 1868, började tidigt
samarbeta med E. van der Nüll (se denne). S. var
i främsta rummet konstruktör, tekniker, medan
Nüll representerade det rent konstnärliga. Båda
blefvo professorer vid akademien i Wien 1844.
G-g N.

Sicca Veneria, romersk koloni. Se Kef.

Siccimeter [sikksi-; af lat. siccus, torr, och
metron, mått), meteor., torrhetsmätare, en af
Dufour konstruerad och under fleråriga observationer
i Lausanne begagnad afdunstningsmätare (se d. o.),
i hvilken uppmätning sker af skillnaden mellan den
nederbörd, som under en viss tid fallit, och den
på samma tid af dunstade vattenmängden. Enligt en
liknande princip har också H. E. Hamberg konstruerat
en afdunstningsmätare, som länge varit i bruk vid
flera svenska meteorologiska stationer. Den består
af ett för vind, regn och solsken utsatt delvis med
vatten fylldt cylindriskt afdunstningskärl med samma
bottenyta som nederbördsmätaren; när regn fallit,
afdrages regnmängden från den uppmätta sänkningen af
vattennivån i afdunstningsmätaren. Olägenheter vid
detta system äro dels att vid häftigt regn en del
vatten stänker ur mätaren, dels att afdunstningen är
beroende äfven af det afdunstande vattnets temperatur,
som man ej känner. Som meteorologiska iakttagelser
ha dylika afdunstningsmätningar föga betydelse,
detta äfven därför, att afdunstningen i naturen
sker på annat sätt, nämligen dels från marken och
den därpå befintliga växtligheten, dels från sjöar,
floder och haf. För att mäta afdunstningen från
en sjö måste afdunstningsmätaren nedsänkas i sjön
jäms med dess vattenyta, hvarvid det i mätaren
befintliga, afdunstande vattnet mycket nära antar
samma temperatur som det omgifvande sjövattnet. På
detta sätt anordnade major G. Nerman på 1890-talet
afdunstningsmätningar i Hjälmaren vid Hyndevad.
N. E-m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>