Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 367-368 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidensars ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väfveri för att fortsätta endast som handelsfirma,
kvarstår numera endast Almgrenska sidenfabriken
(å Södermalm, Repslagargatan n:r 15). Ehuru staten
vid olika tillfällen genom privilegier, höga tullar
och penningunderstöd sökt främja sidenindustrien,
har denna dock på grund af sitt beroende af den
utländska råvarutillförseln haft stora svårigheter
att bekämpa. – S. k. konstsilke ingår stundom som
beståndsdel i siden, antingen i varpen eller i
inslaget, men "helsiden" af konstsilke förekommer
icke; detta ämne är för halt och styft för att
ensamt användas till tyg (se vidare Konstsilke).
G. A. W.

Sidensars (Sidenserge), text. Se Halfsiden.

Sidensjö, socken i Västernorrlands län, Nätra
tingslag. 39,416 har. 2,611 inv. (1915). S. utgör ett
pastorat i Härnösands stift, Ångermanlands nordvästra
kontrakt.

Sidensvansen, Ampelis, zool., ett släkte tillhörande
fam. Ampelidæ och ordn. tättingar (Passeriformes)
bland fåglarna. Den har en kort, vid roten nedtryckt
näbb. Vingarna äro långa och spetsiga. Tarsens
framsida har skarpt skilda sköldar.

Fjäderbeklädnaden, som är mjuk och silkesfin,
bildar på hufvudet en mycket lång tofs. Vingarnas
armpennor, stundom äfven stjärtpennorna, bära röda,
pergamentartade bihang. I Amerikas och Europas
nordligaste trakter finnas nio arter. Till Sveriges
fauna hör A. garrulus, som är rödgrå, med svart
strupe, ett svart band genom hvardera ögat och gul
stjärtspets. Kroppslängden utgör 20 cm. Inom Sverige
har den sitt sommarstamhåll i Lapplands barrskogar
och har iakttagits häckande på några ställen i
Norrland samt i Värmland. Under den kalla årstiden
stryker sidensvansen omkring öfverallt i landet,
vissa vintrar i stora skaror, medan den under andra
ej ses å de trakter den förut brukat besöka. Den
lifnär sig af bär och insekter. Äggen äro hvitaktiga
med mörkare, ljusbruna eller violetta fläckar och
punkter. L-e.

Sidenträ, bot. Se Chloroxylon och Fagara.

Sidenörten, bot. Se Asclepiadaceæ, sp. 139.

Sideral. Se Siderisk. – Sideralljus, detsamma som
kalkljus. Se Glödljus.

Sidera medicea (lat.), astron. Se Mediceiska
stjärnor.

Sideration (af lat. sidus, genit. sideris,
stjärna) kallades af de gamle en hastigt påkommen
sjukdom. t. ex. ett slaganfall, emedan man
tillskref sådana olyckor vissa stjärnors inflytande.
F. B.*

Sideringult (af lat. sidus, stjärna), en
akvarell- och oljefärg, som består af basisk kromsyrad
järnoxid. Den är mycket varaktig och icke giftig.
(G. H-r.)

Siderisk 1. Sideral (af lat. sidus, genit. sideris,
stjärna), hvad som har afseende på eller hänför sig
till stjärnorna. Ordet används särskildt om den
verkliga omloppstiden för en till planetsystemet
hörande himlakropp, i det att rörelsen tänkes
i förhållande till en stjärna eller en punkt,
som liksom stjärnan kan anses som fix. Sålunda
talar man om sideriskt år, siderisk månad (se
Astronomisk månad) och siderisk dag, i motsats
mot tropiskt år, som hänför sig till den rörliga
vårdagjämningspunkten, synodisk månad eller
månens omlopp i förhållande till solen o. s. v.
K. B. (B-d.)

Siderism. 1. (Af lat. sidus, genit. sideris, stjärna)
Stjärnornas inflytande på människans kropp – en
betydelse af ordet, som förekom företrädesvis under
1500- och 1600-talen. – 2. (Af grek. sideros, järn)
En sjukdoms behandling medelst magnetiskt järn.

Siderit (af grek. sideros, järn) 1. Järnspat, miner.,
romboedriskt kristalliserande ferrokarbonat, Fe CO₃,
af ärtgul till gulbrun färg och glasglans. Eg. vikt
3,7-3,9; hårdhetsgrad = 3,5-4,5. Se Järnmalmer,
sp. 409. A. Hng.

Siderografi (af grek. sideros, järn, och grafein,
rista). Se Stålstick.

Siderolit, miner. Se Terralit.

Siderosis pulmonum, med. Se Yrkessjukdomar.

Siderostat. Se Heliostat.

Sideroxylon L. (af grek. sideros, järn, och xylon,
ved), bot., ett till fam. Sapotaceæ hörande
släkte af tropiska träd. Blomkronan är bredt
klocklik, 5-6-klufven, med 5-6 ståndare och 5-6
staminodier. Frukten är ett 1-5-fröigt bär. Arter af
detta släkte finnas i Afrikas och Asiens varma länder,
och flera af dem lämna järnträ.
O. T. S. (G. L-m.)

Si deus pro nobis, quis (contra) nos, lat., om Gud
är för oss, hvem kan då vara mot oss? (ett af Gustaf
I:s valspråk).

Sidgrane och Sidskägg, nord. myt., namn på Oden,
hvilka beteckna guden såsom bärande långt skäcgg.
Th. W.*

Sidgwick [siMjönk], Henry, engelsk filosof,
nationalekonom, f. 1838 i Skipton, Yorkshire,
d. 1900, blef "lecturer" vid Trinity college,
Cambridge, 1859 och professor i moralfilosofi där
1833. S:s hufvudarbete är Methods of ethics (1874;
7:e uppl. 1907). Han söker finna en förmedling mellan
Mills utilitarism och Kants intuitionism. Väl
är lyckan lifvets mål, men man bör ej egoistiskt
eftersträfva egen lycka, utan den största möjliga
lycka för största möjliga antal människor, ledd
därvid af en "fundamental etisk intuition". S. var
stiftare af och förste ordf. i Society for psychical
research; betydelsefullt var hans arbete för främjande
af den högre kvinnobildningen. – S. skapade sig ett
ansedt namn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>