- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
371-372

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidensars ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommendörkapten, 1900 kommendör, var 1901-05 chef för
Sjökrigshögskolan, hvarunder han 1904 utnämndes
till konteramiral, förordnades 1905 till chef för
Marinstaben och inträdde s. å. som sjöminister
i Staaffs första ministär. 29 maj 1906 afgick
han liksom hela den öfriga ministären. Han var
därefter chef för Marinförvaltnmgen till 1907, var
befälhafvande amiral i Karlskrona 1910-13, hvarunder
han avancerade till viceamiral (1911), och blef 1913
ånyo Marinstabschef; han tog afsked 1916. S. har varit
led. af flera kommittéer, bl. a. försvarskommittén
1907 och flottstationskommittén 1916 som ordf. S. är
led. af Krigsvet. akad. (1896).

3. Hedvig Kristina Margareta S., den
föregåendes syster, lärarinna, f. 28 dec. 1852 i
Härnösand, genomgick Högre lärarinneseminariet och
företog därefter studieresor till Frankrike,
Tyskland, England, Skottland och Schweiz,
blef lärarinna vid elementarläroverket för
flickor i Härnösand 1877, var föreståndarinna
för flickläroverket i Falun 1879-82 samt blef
adjunkt vid folkskollärarinneseminariet där
1882 och i Stockholm 1887. Hon var sakkunnig
medlem af seminariekommittén 1906-08, led.
af folkundervisningskommittén 1908-14, i hvars
betänkande hon författat redogörelsen för vissa
grenar af den engelska folkundervisningen, och
af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor
1907-12. Sedan 1914 är hon för kvinnligt handarbete
sakkunnigt biträde i Läroverksöfverstyrelsen
och inspektör hos Folkskoleöfverstyrelsen för
undervisning i kvinnligt handarbete.
4. Ester Fredrika S., den föregåendes
syster, sångerska. Se Gadelius 2.

Sidney [si’dni]. 1. Stad i nordamerikanska staten
Ohio, vid Miami river. 6,607 inv. (1910). Offentligt
bibliotek. S. blef stad 1897. – 2. Oriktig stafning
af Sydney (se d. o.) i Australien.

Sidney [si’dni], engelsk adelssläkt.
1. Sir Henry S., f. 1529, d. 1586, engelsk
statsman, spelade 1556-59 på Irland som medhjälpare
åt sin svåger, ståthållaren earlen af
Sussex, en framträdande roll och var själf
ståthållare (lord deputy) 1565-71 och
1575-78, undertryckte genom en blandning af
fasthet och smidighet flera farliga uppror
där samt vidtog energiska och vidsynta åtgärder
för främjande af landets ekonomiska utveckling.
Jfr R. Bagwell, "Ireland under the Tudors"
(3 bd, 1885).
2. Sir Philip S., den föregåendes son,
skald, f. 30 nov. 1554 i Penshurst, af hela sin
samtid ansedd som Englands mest hoppgifvande
unge ädling, användes i en mångfald diplomatiska
och militära uppdrag, men dog 17 okt. 1586 i
Arnhem, i blomman af sin ålder, till
följd af sina i slaget vid Zutfen erhållna sår.
Som författare är S. numera föga njutbar, men
Elisabets tid såg i honom en bland Englands största
skalder. Liksom Spenser var han ridderlighetens
och den ridderliga romantikens banerförare.
Hans ryktbaraste arbete är en sonettsamling,
kallad Astrophel and Stella, i hvilken han
i motsats till de fleste af sina samtida
följde Petrarcas strängare form för sonetten.
Dessa dikter ha af den engelska kritiken ansetts
skildra skaldens olyckliga kärlek till Essex’
sköna och olyckliga dotter, Penelope Devereux,
gift med den brutale lord Eich. Dock kunna
de snarare räknas till tidens öfliga modepoesi. De
skrefvos troligen vid samma tid (1583), då S. gifte
sig med Frances Walsingham, hvilken han tycks
uppriktigt ha älskat, och hans syster och trogna
väninna, lady Pembroke, karakteriserar dem som
«merry riddles». Dessutom skref S. den ej fullt af
slutade heroiska herderomanen Arcadia (förf. 1580-81
och genom lady Pembroke, hvilken den var tillegnad,
utg. 1590) samt en för tidens estetiska smak ganska
upplysande poetik, An apologie for poetrie, skrifven
som svar på ett puritanskt anfall mot skaldekonsten
1581, men utg. först 1595. Maskspelet The lady of
May,
skrifvet 1578, är obetydligt. Jfr biografier
öfver S. af H. E. Fox Bourne (1862 och 1891) och
J. A. Symonds (1886) samt K. Brunhuber, "Sir Philip
S:s Arcadia und ihre nachläufer" (1903).
3. Robert S., 1:e earl af Leicester, den
föregåendes broder, ämbetsman, f. 1563, d. 1626,
sårad jämte sin äldre broder vid Zutfen 1586,
användes i diplomatiska uppdrag i Skottland
1588 och Frankrike 1593 samt var 1588-1603 engelsk
guvernör i Vliessingen. Jakob I upphöjde honom
1655 till viscount Lisle och 1618 till
earl af Leicester. S. var högt bildad och
beskyddade flera af sin samtids vittra författare.
4. Robert S., 2:e earl af Leicester,
den föregåendes son, politiker, f. 1595, d.
1677, användes af Karl I i diplomatiska
uppdrag i Danmark (1632) och Frankrike (1636-41),
intog under inbördeskriget, sliten mellan sin
allvarliga protestantism och sin kungatrohet,
en vacklande ställning och blef efter restaurationen
medlem af hemliga rådet. – Hans äldste son, Philip
S., 3:e earl af Leicester, f. 1619, d. 1698, stod
under inbördeskriget (då kallad lord Lisle) på
parlamentets sida och var 1646-47 lordlöjtnant
på Irland samt på Cromwells tid medlem
af dennes statsråd.
5. Algernon S., den föregåendes son, politiker,
f. 1622 i Penshurst, afrättad 7 dec. 1683 i Tower,
deltog i inbördeskriget på parlamentets
sida, stred som öfverstelöjtnant vid Marston moor (2
juli 1644) och var 1646-47 generallöjtnant
öfver kavalleriet på Irland, där hans äldre broder
då var lordlöjtnant. 1648-51 var han guvernör
på Dover castle, utsågs 1648 till medlem af den
kommission, som skulle döma Karl I, men undvek att
deltaga i rättegången. 1651-53 var S. medlem af
statsrådet, drog sig därpå, af missnöje med
Cromwells politik, tillbaka till privatlifvet,
men blef 1659 ånyo medlem af statsrådet
och sändes s. å. att medla mellan Sverige och
Danmark. Han var därpå en kort tid 1660 brittiskt
sändebud i Stockholm, begaf sig efter
underrättelse om restaurationen på utrikes
resor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:49 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free