- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
373-374

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidensars ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vistades långa tider i Rom, Bruxelles och Paris,
stämplande mot Karl II:s regering. Han erhöll
1677 tillåtelse att återvända till England, anknöt
förbindelser med underhusets oppositionsparti
och sökte flera gånger förgäfves erhålla ett
parlamentsmandat. 1682 trädde han i förbindelse
med hertigen af Moumouth och förfäktarna af dennes
tronföljdsanspråk. Vid upptäckten af den s. k. «Rye
house plot» (se d. o.) blef S., ehuru säkerligen ej
invecklad i denna mordkomplott, häktad (juni 1683)
och anklagad för delaktighet i sammansvärjning mot
konungens lif. Efter en synnerligen partiskt förd
rättegång, där några af S:s privata anteckningar,
som vittnade om hans republikanska tänkesätt, fingo
tjäna som bevis, dömdes han 26 nov. till döden. Han
försvarade sig skickligt och mötte bödelsyxan med
mod. S. betraktades som martyr för protestantismens
sak, och efter statshvälfningen 1688 lät Vilhelm III
förklara den öfver honom fällda domen ogiltig. Jfr
Blackburne, «Algernon S.» (1885).
6. Henry S., earl af Romney, den föregåendes broder,
politiker, f. 1641, d. 1704, stod - ej minst till
följd af sitt sällspordt vackra utseende - högt
i gunst vid Karl II:s hof, var 1679-82 sändebud i
Holland, sändes 1685 ånyo dit och blef förtrogen åt
Vilhelm af Oranien, i hvars intresse han våren 1688
återvände till England för att värfva anhängare. Han
gjorde Vilhelm stora tjänster vid förberedelserna
för statshvälfningen, blef 1689 medlem af Privy
council, s. å. viscount Sidney och 1694 earl af
Romney. 1692-93 var han lordlöjtnant på Irland.
1 o. 3-6. V. S-g. 2. H. S. (E. B-n.)

Sidney Luska [si’dni la’ska], pseudonym för H. Harland
(se denne).

Sidoaltare. Se Altare, sp. 725.

Sidoarf, jur., egendom, som i arf tillfallit sidoarfvingar.
Se Arf, Arfsordning och Sidoarfvinge.

Sidoarfvinge, jur., arfsberättigad släkting, som
ej härstammar från arflåtaren, ej heller har honom
till afkomling, utan är med honom förbunden genom
sidosläktskap (se Led 2). Jfr Arfsordning, sp. 1423.
C. G. Bj.

Sidoaxel, bot., detsamma som gren. De grenar, som
utgå direkt från hufvudskottet, kallas sidoaxlar
af första ordningen, de, som utgå från dessa,
kallas sidoaxlar af andra ordningen o. s. v. G. L-m.

Sidobevakning, krigsv., kallas den bevakning,
som afser att från sidan skydda en marscherande kolonn
för fientligt anfall eller för hot i sidan. Sådan
bevakning erfordras i större eller mindre grad vid de
yttersta kolonnerna i en af flera sådana bestående
armé vid marsch framåt eller bakåt och i ännu högre
grad vid marsch åt sidan, då kolonnen sålunda vänder
flanken åt fienden. Vid en stor kolonn afdelas för
sidobevakningen ett af alla truppslag
eller möjligen endast af kavalleri med artilleri
bestående sidodetachemang l. sidotrupp, vid
en mindre kolonn endast mindre, af kavalleri,
undantagsvis af infanteri, bestående sidodetachemang,
sidopatrull. Sidodetachemang kan ledsaga kolonnen
på sidan eller ock intaga en ställning så belägen,
att marschen därigenom tryggas. Det utsänder i sin
ordning sidobevakning. Om fienden hårdt ansätter, kan
sidobevakningen vara förenad med stora svårigheter.
C. O. N.

Sidobräder, skogsv. Se Kantbräder.

Sidodetachemang, krigsv. Se Sidobevakning.

Sidogevär. Se Undergevär.

Sidokanal, tekn. Se Kanal, sp. 748.

Sidokapell, bygnk. Se Kapell 1.

Sidokedjeteori, fysiol, kem. Inom den organiska kemien
bestämmes kropparnas kemiska natur hufvudsakligen af
vissa grupper, som äro bundna vid en mera indifferent
stomme eller kärna, i motsats mot hvilken sagda
grupper sägas själfva vara eller utgöra del af
sidokedjor. Särskildt brukas denna beteckning
i de cykliska föreningarnas (se d. o.) kemi. Så
kännetecknas t. ex. alla organiska syror af gruppen
COOH, alkoholerna af gruppen OH o. s. v. Ett kemiskt
ämne kan i molekylen innehålla flera olika sådana
grupper, exempelvis vara både alkohol och syra
o. s. v. Så karakteriseras alla ägghvitkroppar däraf,
att de äro aminosyror, d. v. s. såväl aminer, som äro
basiska, som syror (se Aminoföreningar). På samma
sätt har man sökt utreda, hvilka grupper förorsaka
färgen hos färgämnen, och kallat dem kromofora
(«färgbärande»). Då P. Ehrlich ville förtydliga
toxinernas (se d. o.) kemiska förhållande att såväl
vara giftiga som ock att kunna binda antitoxin,
tog han de organiska ämnena som exempel och antog,
att egenskapen af gift tillkommer en sidokedja, som
sades vara toxofor («giftbärande»), att egenskapen
att binda antitoxia (se d. o.) däremot härrör från
en s. k. haptofor («vidhäftande») sidokedja. Till
detta antagande förelåg så mycket större skäl,
som ett gift (difterigiftet har särskildt legat
till grund för Ehrlichs systembildning) ofta vid
lagring förlorar en del af sin giftighet, utan att –
åtminstone i samma mån – förlora sin antitoxinbindande
förmåga. Några giftmolekyler antagas därvid förlora
eller omvandla sin toxofora grupp, men bibehålla den
haptofora oförändrad. Af denna anledning kallade
Ehrlich sin framställning af dessa förhållanden
sidokedjeteori. Stundom fordras för giftverkan
närvaro af två olika kroppar. Dessa antagas då binda
hvarandra och tillsammans utgöra ett s. k. sammansatt
toxin. – Att en sådan kemisk bindning eger rum, är
bevisadt rörande de sammansatta hemolysinerna (se
Hemolys). Den ena kroppen, ofta kallad immunkropp,
som antas bära en haptofor grupp, kallades af
Ehrlich amboceptor («dubbelbindare»), emedan den
förmår binda såväl antitoxin som äfven den andra
kroppen, kallad komplement (eljest vanligen kallad
alexin, se d. o.), hvilken anses bära en toxofor
grupp. Den därvid förlöpande kemiska processen kallas
komplementbindning. På samma sätt antog Ehrlich,
att de molekyler i den lefvande väfnåden, som binda
giftet, ha en, receptor («mottagare») kallad, grupp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free