Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 381-382 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidoparallax ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rotenturmpasset. På sjöar är S. fattigt; endast ett 90-tal
s. k. "hafsögon" (se Karpaterna, sp. 1147) finnes
(i Karpaterna och Transsylvanska alperna). – Klimatet är
till följd af höjden ö. h. sundt, men på sina ställen ganska
kallt. Medeltemperaturen är i Kronstadt 7,7°, i
Klausenburg 9° och i Hermannstadt 8,7°.

Befolkning. 1910 var folkmängden 2,678,367 pers. (46,3
inv. på 1 kvkm.). Den bestod med afseende på sitt
modersmål af 1,472,021 (55 proc.) rumäner, 918,217
(34,3 proc.) ungrare, 234,085 (8,7 proc.) tyskar,
judarna äro ej särskilda med afseende på språket,
samt mindre grupper slovaker, rutener, kroater,
serber o. a.

Fig. 4. Siebenbürgska folkdräkter (szekler, brudpar).

Ungrarna i östra S.
kallas szekler (fig. 4), deras hufvudort är
Klausenburg; tyskarna kallas sachsare och ha
sitt centrum i Kronstadt; rumänernas viktigaste
kulturcentrum är Hermannstadt. Enligt 1910 års
statistik skulle 44,2 proc. af hela befolkningen
kunna tala ungerska, hvilket är det officiella
språket. Till religionen äro (1910) de orientaliske
grekerna den största gruppen (29,6 proc.), därnäst
de unerade grekerna (28 proc.), de reformerte
(14,9 proc.), de romerske katolikerna (14 proc.),
lutheranerna (8,6 proc.), unitarerna (2,5 proc.) och
judarna (2,4 proc.). Det fanns (skolåret 1910–11)
228 småbarnsskolor, 2,673 folkskolor, 1,831
fortsättningsskolor, 9 seminarier för lärare och 4
för lärarinnor, 34 gymnasier, 6 realskolor, 2 högre
flickskolor, 9 högre teol. skolor och 1 universitet
(i Klausenburg). Folkbildningen står dock lågt, enär
(1910) endast 50,5 proc. af befolkningen öfver 6 år
kunde läsa och skrifva.

Näringar. Trots sina många berg är S. ett mycket
bördigt land, hvarför ock jordbruket är landets
hufvudnäring. Endast 3,86 proc. af ytan äro sterila,
38,5 proc. upptagas af skog, det öfriga är odlad
mark. Det viktigaste sädesslaget är majs, hvarmed
33 proc. af åkerjorden äro besådda, därnäst kommer
hvete och i tredje rummet hafre.
Skörden 1911 utgjorde 638,530 ton majs, 356,985 ton
hvete, 209,196 ton hafre, 91,249 ton korn och
51,390 ton råg. Vinskörden (på en areal af 11,910
har) s. å. hade ett värde af 6,7 mill. österrik.
kronen. Dessutom produceras skidfrukter, potatis,
tobak, lin, hampa, humle och en myckenhet frukt. Vin
af ypperlig kvalitet frambringas i Maros- och
Kokeldalarna. I de vidsträckta skogarna, som till
största delen bestå af barrträd och ek, finnes riklig
tillgång på villebråd. Kreatursstocken utgjorde 1911
186,000 hästar, 1,178,000 nötkreatur, 2,1 mill. får,
125,000 getter och 602,000 svin. Mineraltillgångarna
äro utomordentligt rika. Guld hämtas ur grufvorna
i Siebenbürgens malmberg (se d. o.) samt vaskas ur
floderna Aranyos, Maros o. a. Silfver, järn, koppar,
bly, kvicksilfver, svafvel, arsenik, vitriol, alun och
marmor förekomma äfvensom betydande lager af kol och
torf. Dessutom har S. rika saltgrufvor (omkr. 30),
ur hvilka hämtas omkr. 100,000 ton salt årligen;
af saltkällor finnas öfver 700. – Industrien är
icke vidare betydande, men är stadd i tillväxt; den
tillverkar sprit, socker, glas, papper, läder, ljus
etc. S. k. storindustri förekommer knappt. Däremot
är hemslöjden högt uppdrifven, särskildt i brokiga
väfnader och träarbeten. Handeln med jordbrukets och
ladugårdens produkter, trävaror m. m. är liflig. –
Järnvägarnas längd 1911 var 2,278 km., hvaraf 1,063
km. statsbanor.

Förvaltning. S. är deladt i 15 komitat: Alsó-Fehér,
Besztercze-Naszód, Kronstadt (Brassó), Csik, Fogaras,
Haromszek, Hunyad, Klausenburg (Kolozs), Kis-Küküllö,
Maros-Torda, Nagy-Küküllö, Hermannstadt (Szeben),
Szolnok-Doboka, Torda-Aranyos och Udvarhely,
hvarförutom två städer: Klausenburg (Kolozsvár)
och Maros-Vásárhely icke ingå i komitaten. – S:s
vapen är ett af blått öfver guld genom ett rödt band
deladt fält, som upptar nedre vänstra fältet i det
ungerska statsvapnet; upptill en växande svart örn,
omgifven af en gyllene sol och en silfverhalfmåne,
nedtill 7 röda borgar. På skölden hvilar den
af Maria Teresia skapade storfurstekronan. J. F. N.

Historia. S., som under romartiden utgjorde en del
af Dacien, eröfrades 1004 af Ungerns konung Stefan
I, men styrdes af egna vojvoder. Konung Vladislav
I lät szekler (se d. o.), en ungersk eller kazarisk
folkstam, slå sig ned där som rikets gränsvakter mot
anfall österifrån. Omkr. 1140 invandrade af Geza
II ditkallade tyska kolonister (mest sachsare),
som enligt sägnen gåfvo landet dess tyska namn,
i det de anlade sju af murar omgifna städer (Sieben
bürgen). Den latinska benämningen Transsylvania samt
den liktydiga ungerska Erdély och rumänska Ardealu
("landet på andra sidan skogen") uppkommo på grund af
de stora skogar, som skilde området från Ungern. På
1200-talet invandrade rumäner, hvilka emellertid länge
förblefvo rättslösa lifegna, medan landets "tre
nationer" (sachsare, ungrare och szekler) inbördes
sammanslöto sig (förbund 1427 och 1459) till skydd for
sina fri- och rättigheter. 1527 lösslet sig vojvoden
Johan Zapolya från beroendet af Ungern och bildade med
turkarnas bistånd ett suveränt furstendöme S. Detta
var under följande århundraden ständigt föremål för
habsburgska husets eröfringslystnad, men ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>