Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1317 utbyggdes koret mot ö. öfver dopkyrkan
S. Giovanni, som bildar ett slags krypta. En 1322
påbörjad ombyggnad, till hvilken den nuv. kyrkan
skulle utgöra tvärskepp, öfvergafs efter pesten 1348,
och den ursprungliga byggnaden fullbordades, västra
fasaden 1380 (liknande domens i Orvieto). Dennas
nuv. rika skulpturala utsmyckning är till större delen
reproduktioner från restaureringen 1869 (originalen i
Opera del duomo). Kyrkans inre (fig. 5), med väggar
af alternerande horisontella band af svart och hvit
marmor, har en mängd konstverk af renässansens
mästare, bl. a. en predikstol af hvit marmor af
Niccolò Pisano och hans lärjungar (se fig. 6 och
Pisano 1) samt ett enastående golf, inlagdt
arbete med teckningar i färger efter ritningar af
framstående konstnärer (ämnen ur bibeln, legenden
och antiken). Den romanska kampanilen är från slutet
af 1300-talet. Den forna dopkyrkan S. Giovanni under
katedralen har en vacker, men ofullbordad gotisk fasad
(1382) och en marmordopfunt af Quercia (se denne). På
andra sidan Piazza del duomo ligger det forna Opera
del duomo, nu domkyrkomuseet, med många intressanta
konstverk, bl. a. Duccios (se Duccio di Buoninsegna)
ryktbara «Maëstà». Från domkyrkans vänstra sidoskepp
är ingången till domkyrko- l. Piccolomini-biblioteket,
ett af den äldre renässansens finaste och bäst
bevarade byggnadsverk, uppfördt af kardinalen
Franc. Piccolomini (senare påfven Pius III), med
fresker af Pinturicchio samt en samling illuminerade
korböcker. Äfven stadens många andra kyrkor ha
värdefulla målningar och skulpturer, såsom den
af Vanvitelli 1755 ombyggda Sant’ Agostino, med
Korsfästelsen af Perugino (Vanucci) m. fl. konstverk,
serviternas vackra kyrka Servi di Maria (1471–1522),
S. Francesco (1250–1326, moderniserad efter branden
1655, då flera konstverk förstördes, ombyggd
efter 1885), med fresker af Ambrogio di Lorenzo,
det närliggande Oratorio di S. Bernardino, med
beundransvärda verk af Sodoma m. fl., S. Domenico, en
enskeppig tegelkyrka från 1300-talet, med fresker
af Sodoma m. fl. ur det i S. födda helgonet
Katarinas (se d o., sp. 1266) lif. Den ligger på
Fontebrandakullen ofvanför den af Dante odödliggjorda
brunnen, och vid den branta gränden ligger Katarinas
hus, hvars rum förändrats till kapell eller oratorier
samt en kyrka med fresker ur helgonets lif af Pacchia
och Vent. Salimbeni. Midt i staden vid föreningen af
de åsar, på hvilka staden är byggd, ligger Piazza
del Campo (P. Vittorio Emanuele), där folkfester
och möten höllos under republikens tid och där ännu
två gånger om året kappränningar anordnas i förening
med processioner genom staden. Vid dess södra sida
ligger det i utsökt gotik 1289–1305 byggda, men sedan
flera gånger tillbyggda Palazzo pubblico (se fig. 4),
rikt på konstverk i det inre. Stora rådets forna sal
förändrades till teater af Riccio 1560 och ombyggdes
1753. Det lätta och eleganta tornet (Torre del
Mangia, 102 m. högt), på ena sidan, uppfördes 1338–45,
och kapellet vid dess fot i form af en loggia
tillkom 1352–76 som ett tackoffer efter pesten 1348,
som lär ha bortryckt 30,000 pers. Vid torgets norra
sida ligger Loggia di mercanzia (från 1400-talet),
urspr. handelsdomstol, nu en klubb, imiterande Loggia
dei lanzi i Florens. I midten af torgets halfcirkel
står Fonte Gaja, en 1868 uppsatt kopia af
Quercias mästerverk, som, illa medfaret, nedtagits
och, rekonstrueradt, uppställts i Palazzo pubblico
(Quercias skulpturer i Opera del duomo). Nära
torget ligger en annan teater, Rozzis, som, ehuru
modern (byggd 1816), har historiskt intresse såsom
härrörande från en akademi, Congrega de Rozzi,
hvilken spelade en viktig roll i det italienska
lustspelets historia. Bland stadens många
andra ädla byggnader, offentliga och enskilda,
må anföras: Palazzo Buonsignori, en gotisk
tegelbyggnad från 1300-talet, med en rik fasad,
restaurerad 1848, Pal. del capitano l. Grottanelli
(nu Piccolomini Clementini), urspr. det officiella
residenset för republikens capitano di giustizia och
capitano de guerra (restaureradt på 1850-talet i sin
ursprungliga stil), Pal. Piccolomini, byggdt för Nanni
Piccolomini, påfven Pius III:s fader, nu stadsarkiv,
en af Italiens förnämsta samlingar af detta slag,
Pal. Piccolomini delle papessa, byggdt för Pius II:s
syster, nu tillhörigt Banca d’Italia, Pal. reale,
nu säte för prefekturen, Pal. Salimbeni, utvidgadt
och delvis ombyggdt 1877–81 i den ursprungliga stilen
och nu tillhörigt en gammal bank (från 1624) och en
låneinrättning (Monte dei Paschi), Pal. Spannocchi
(byggdt efter 1473 af Giuliano di Majano), nu lokal
för post och telegraf, Pal. Tolomei, sannolikt
den äldsta profanbyggnaden i staden (delvis från
1205), Pal. del Magnifico, byggdt 1508 för Pandolfo
Petrucci. Accademia di belle arti (konstakademi)
innehåller stadsmuseet, en värdefull samling af
omkr. 700 taflor, hufvudsakligen arbeten af den
äldre Sienaskolan, de flesta hopförda från upphäfda
kloster och från Palazzo pubblico. Stadsbiblioteket
(inrättadt 1663) innehåller öfver 83,000 bd, ungefär
lika många flygskrifter, öfver 5,000 handskrifter samt
mynt, medaljer och sigill. Staden har ett universitet
från 1200-talet, nu med två fakulteter (juridisk och
medicinsk) och omkr. 300 stud., lyceum, gymnasium,
naturhistoriskt museum, tillhörigt Accademia dei
fisiocritici, samt många välgörenhetsinrättningar
och fromma stiftelser, bl. a. ett utmärkt sjukhus
och en döfstumskola. – S., som troligen anlagts af
etruskerna, ehuru mycket få etruskiska fornlämningar
anträffats, blef under Augustus romersk koloni med
namnet Sena Julia samt förenades sedermera med de
lombardiska och karolingiska väldena. Själfständigt
från början af 1100-talet, nådde det snart betydande
blomstring. Det ghibellinska adelspartiet, som i
början innehade makten, invecklade staden i strid
med Florens. Därunder vann det visserligen med konung
Manfreds af Neapel tyska trupper den lysande segern
vid Montaperti (1260), men tio år senare lyckades
Karl af Anjou vinna inflytande i S., som kort förut
mottagit den unge Konradin med öppna armar, och
inledde det i det guelfiska stadsförbundet. Staden
bevakade emellertid afundsjukt sina privilegier,
och oaktadt flera försök gjordes af adelspartiet
att återvinna makten, förblef dess författning
väsentligen oförändrad. Från slutet af 1200-talet
täflade S. med själfva Florens i rikedom och intresse
för konsten. Dess storartade byggnader och samlingar
vittna ännu om den särskildt inom målarkonsten
framstående Sienaskolans betydelse. De ständiga
partitvisterna och upprepade strider med Florens
undergräfde emellertid stadsrepublikens bestånd,
och omkr. 1487 eröfrades makten af Pandolfo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
