Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
schimpanser. Infödingarna hålla svin, getter, fjäderfä
samt på högslätterna i det inre nötkreatur. Då
koloniens ursprungliga uppgift var att vara ett hem
för befriade slafvar, utgöres dess befolkning af en
blandning af många slags negerfolk; i protektoratet
bo i n. timne, i s. mandenga. Inom kolonien
är det öfvervägande antalet invånare kristna
(omkr. 41,000), af reformert bekännelse. Åtta
missionssällskap underhöllo 1913 105 folkskolor;
dessutom funnos 13 högre skolor, af hvilka en,
Fourah bay college, är affilierad med universitetet i
Durham. För muhammedanerna finnas 5 skolor. Koloniens
negerbefolkning anses vara mycket intelligent; många
betydande personligheter ha utgått ur dess led. Inom
protektoratet finnes blott 1 skola; befolkningen är
där mestadels hednisk eller muhammedansk. Folket
lefver af jordbruk; mest odlas ris, maniok och
bananer. De viktigaste exportvarorna äro palmkärnor,
kolanötter, palmolja samt jordnötter, ingefära,
kautschuk m. m. Hela exporten värderades 1913 till
1,73 mill. pd st. Importen (af manufakturvaror, kol,
sprit, tobak etc.) steg s. å. till 1,75 mill. pd
st. Till koloniens hamnar ankommo 1913 fartyg om
tills. 2,93 mill. ton. – Från Freetown går järnväg
(227 miles) till Pendembu nära gränsen mot Liberia,
och från denna linje går en bibana (83 miles) åt
n. (134 km.), som skall fortsättas vidare. Koloniens
inkomster voro 1913 618,838 pd st., dess utgifter
622,439 pd, men flera föregående år lämnade kolonien
öfverskott. Koloniens skuld var vid 1913 års slut
omkr. 1,3 mill. pd.
Historia och organisation. 1787 anlades af
engelsk-afrikanska handelskompaniet på södra sidan
af floden Rokell en koloni S., dels för att hindra
slafhandeln, dels i handelsintressen. 18?8 kom
kolonien under brittiska kronan och utvidgades
småningom öfver det nuv. kustområdet,
hvarvid gränserna mot Franska Guinea och
mot Liberia reglerades genom flera fördrag
1882–1911. Protektoratet proklamerades 1896 och
reglerades närmare genom en kabinettsorder af 7
mars 1913. Det delades i 6 distrikt, hvart och ett
under en engelsk kommissarie, domstolar af olika slag
upprättades o. s. v. Styrelsen af detsamma föres af
guvernören öfver kolonien S. jämte ett lagstiftande
råd.
J. F. N.
Sie sollen ihn nicht haben, den freien deutschen Rhein
[si sållen in nicht haben, den frajen dö’jtjen rajn],
ty. ("De skola icke ha den fria tyska Rhen"), tysk
patriotisk sång. Se Beck er, N. (sp. 1145).
Siesta, sp. och it. (af lat. sexta, sjätte,
d. v. s. sjätte timmen efter soluppgången),
middagslur, hvila efter middagsmåltiden (eller efter
lunchen, beroende på samhällsklass).
Si’estarjoki, finsk namnform. Se Systerbäck.
Siestrzencewicz [JjestjentseMtj], Stanislaus,
romersk-katolsk biskop i Ryssland, f. 1730, d. l
dec. 1826, tillhörde en fattig litauisk adelsfamilj
af kalvinsk bekännelse och skall i sin ungdom, då
han kommit till Tyskland för att studora, ha gått i
preussisk krisstjänst, blifvit sårad och på sjukhuset
omvändts till katolicismen. Han tillegnade sig sedan
under flerårig vistelse i Tyskland tide-hvarfvets
litterära bildning. Återkommen till Ryssland, vann
han en beskyddare i biskop Mas-
salki af Vilna, blef prästvigd och kanik i
Vilna. Då Katarina II genom Polens första delning
(1772) förvärfvat en del af Hvit-Ryssland och
därmed en mängd romersk-katolska undeisåtar,
upprättade hon för dessa 1773 stiftet Mohilev och
gjorde till dess biskop S., åt hvilken nyss förut
genom Massalkis förmedling från Rom förskaffats
värdigheten af biskop af Mallo "in partibus
infidelium". Påflig stadfästelse på upprättandet
af det nya stiftet uteblef emellertid länge på
grund af meningsdifferenser mellan kurian och ryska
staten. Först 1784 kom det till en utjämning; S., som
1782 af kejsarinnan upphöjts till ärkebiskop, erhöll
då omsider påfligt erkännande och pallium. S. var
en man med stor diplomatisk skicklighet och mycken
världsvana; han uppträdde som författare på vers
och prosa och stod väl vid hofvet. Kyrkopolitiskt
hade han febronianska idéer; hans äielystaad var att
med den ryska statsmaktens stöd i största möjliga
oberoende af Rom bli ett slags katolsk "påfve i
Ryssland". Han förstod emellertid så skickligt att
blanda bort korten, att kurian länge sväfvade i
ovisshet om hans verkliga afsikter; äfven när dessa
slutligen genomskådades, var det svårt att komma åt
honom, då han skyddades af regeringen. Genom Polens
andra och tredje delning (1793, 1795) utvidgades
Mohilev-ärkebiskopens maktområde öfver de stora,
af Ryssland vunna landsdelarna, hvilkas fördelning
på 5 suffraganstift efter långa förhandlingar
godkändes af kurian 1798 genom bullan "Maximis
undique pressi", som fortfarande till en stor del
ligger till grund för katolska kyrkans konstitution
i Ryssland ; S. erhöll v:d öfverenskommelsens
afslutande kardinalinsignier. S. å. hade han
blifvit chef för ett nyupprättadt departement för
katolska ärenden. Kort därefter lyckades emellertid
jesuiterna, som efter sin ordens upphäfvande funnit
en tillflykt i Ryssland med centrum i kollegiet i
Polotsk. att ådraga honom kejsar Paul I:s onåd:
han blef 1800 afstängd från utöfningen af sitt
ämbete och afsatt från ledningen af departementet
för katolska ärenden. Alexander tog honom åter
till nåder och gjorde honom 1801 till president i
det i analogi med den ortodoxa Heliga synoden nu
i stället för döt nämnda departementet upprättade
romersk-katolska kollegiet. Då påfven osillade
detta kollegium såsom etablerande alltför sträng
statskontroll öfver Dyrkan, inträdde en långvarig
spänning mellan Ryssland och Rom, hvarunder S. var fri
från hänsyn till kurian. Då ryska bibelsällskapet
med impulser från P^ngland 1812 stiftades,
gynnade S. detta; jesuiterna, som motarbetade det,
utvisades 1815 från Petersburg, 1820 från döt
öfriga Ryssland. Vid förnyandet af de diplomatiska
förbindelserna med kurian 1815 hörde primattiteln
åt ärkebiskopen af Mohilev till de fordringar, som
ryska regeringen framställde; don blef ock beviljad,
ehuru utan utsträckning af S:s jurisdiktion öfver
Warschaus då nyvunna kyrkoprovins. Jfr Pierling,
"La Russie et le Saint-Sie.ge", bd V (1912).
K. B. \V-n.
Siete leyes fsie/te le’jes]. Se M e x i c o,
sp. 361. Sieur [sior], fr., herre (i kanslistil).
Se Seigneur.
Sieurin [jörin], Paul, sjökapten, uppfinnare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
