Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigillack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1606 ut i en väldig adelsresning (rokosz), som dock
krossades af rikets reguljära krigsmakt (vid Guzow
1607). Därmed fick den jesuitiska reaktionen fritt
spelrum, och det österrikiska inflytandet befästes;
en formlig allians mellan Polen och Österrike afslöts
dock först 1613. Då S. 1620 lämnade kejsaren hjälp
mot Bethlen Gåbor, bidrog detta till en oundviklig
brytning med turkarna (se Polen, sp. 1209). Om Rigas
fall 1621 och det fortsatta kriget med Sverige se
Gustaf, sp. 660. - Bland de polske statsmän, som under
S:s senare period åtnjöto hans särskilda förtroende,
må nämnas stormarskalken "markgrefve" Zygmunt
Myszkowski och hans efterträdare Mikolaj Wolski,
kanslern Felix Kryski och hans efterträdare Andrzej
Lipski. Särskildt nära stod honom naturligtvis också
den svenska emigrantkretsen, de båda kusinerna Jöran
Posse m. fl., och af tyska äfventyrare grefve Althan
och Tengnagel. - S., som synes ha haft ett lyckligt
familjelif, hade med sin första gemål döttrarna Anna
Maria (f. 1593) och Katarina (f. 1594) samt sönerna
Vladislav (f. 1596) och Kristofer (f. 1598). I sitt
andra äktenskap hade han sönerna Johan (f. 1607),
Johan Kasimir (f. 1609), Johan Albert (f. 1612),
Karl Ferdinand (f. 1613), Alexander Karl (f. 1614)
och dottern Anna Katarina (f. 1619). Några af dessa af
ledo i späd ålder. Under sin sista tid arbetade S. på
att få de yngre sönerna försörjda med biskopsstift,
och Johan Albert blef i själfva verket biskop af
Ermeland, senare af Krakau, Karl Ferdinand biskop
af Breslau. - Litt.: "Svenska riksdagsakter"
III-IV:1 (1894-1909), "Anteckningar från det
sextonde seklet" (i "Hist. handl.", 20, 1905),
"Handl. rör. mötet i Reval, konung Sigismunds resor
till Sverige och polska legationen 1599" (ibid. 23,
1910); J. Werwing, "Konung Sigismunds och konung Carl
den IX:des historier" (2 bd, 1746-47), S. J. Boëthius,
"Om den svenska högadeln under konung Sigismunds
regering, I." (i "Hist. bibi.", 1877) och "Hertig
Karls och svenska riksrådets samregering 1594-1596"
(i "Hist. tidskr.", 1884-86), H. Hjärne, "Bidrag
till historien om Sigismunds förhållande till det
Habsburgska huset" (i "Hist. tidskr.", 1883), och
"Sigismunds svenska resor" (1884), A. Jonsson, "Hertig
Karl och Sigismund 1597-1598" (1906), H. Almquist,
"Polskt författningslif under Sigismund III" (i
"Hist. tidskr.", 1912), "Den politiska krisen och
konungavalet i Polen år 1587" (1916) och "Bidrag till
kännedomen om striden mellan Sigismund och hertig Karl
1598-159.* (s. å.), samt J. A. Pärnänen, "Sigismond
Vasa et la succession au tröne de Suéde 1592-1594",
I (Geneve 1912). Sammanfattande polska arbeten af
Niemcewicz (1819) och Siarczynski (1828, 1858 -61),
båda naturligtvis föråldrade. H. A-t.
Sigismund, burgundisk furste. Se Burgund 2, sp. 628.
Sigismund, litauisk furste. Se Litauen, sp. 775.
Sigismund (po. Zygmunt}, konungar af Polen. 1. S. I
(kallad den gamle, till skillnad från S. II August),
yngste son af Kasimir IV och Elisabet af Böhmen och
Ungern, f. l jan. 1467, d. l april 1548, valdes 1506,
efter sin broder Alexanders död, till konung i Polen,
medan åter Litauen tillföll honom enligt arfsrätt
(om hans
regering se Polen, sp. 1206). S. var gift första gången
(1512) med Barbara Zápolya, syster till Johan Zápolya,
och hade med henne dottern Hedvig, gift med kurfurst
Joakim II af Brandenburg; andra gången (1518) med
Bona Sforza, dotter till hertig Giovanni Galeazzo
Sforza af Milano. I det senare äktenskapet föddes
sonen S. August (se S, 2) samt döttrarna Isabella,
gift med Johan Zápolya, Sofia, g. m. hertig Henrik
af Braunschweig-Wolfenbüttel, Anna, g. m. Stefan
Báthory, och Katarina, g. m. hertig Johan af Sverige
(Johan III). Efter drottning Bonas död (1557) blef
frågan om det rika mödernearfvets skiftande föremål
för långvariga, äfven i Sveriges historia ingripande
förhandlingar.
2. S. II August, den föregåendes son i
andra giftet, f. l aug. 1520, d. 7 juli 1572, valdes
till faderns efterträdare redan 1529, i faderns
lifstid, och förde styrelsen i Litauen från
1544. Om S:s följande regering se Polen, sp.
1206. S. var gift första gången (1543) med Elisabet af
Österrike, Ferdinand I:s dotter, som, illa behandlad
af make och svärmoder, afled 1545. S. förmälde sig
sedan i hemlighet med den litauiska magnatdottern
Barbara Radziwill, hvilken ogillades af hans moder
och väckte en storm af förbittring inom den polska
adeln. Barbara dog 1551, enligt ryktet förgiftad af
svärmodern. S. gifte sig tredje gången (1553) med sin
svägerska Katarina af Österrike, men äktenskapet blef
olyckligt: från 1564 var han betänkt på skilsmässa,
något som höll på att leda till en kyrkopolitisk
konflikt. Påfven vägrade nämligen sin medverkan,
ehuru Katarina 1566 lämnade Polen. S. afled utan
arfvingar. S., som alltför länge stod under sin
intriganta och demoraliserande moders inflytande,
framstod för samtiden som hennes manliga af bild,
men det måste erkännas, att han visade stor politisk
smidighet och diplomatisk förslagenhet.
3. S. III. Se Sigismund, konung i Sverige.
1-2. H. A-t.
Sigismund, tysk kejsare. Se Sigmund.
Siglufjord, svensk-dansk-norsk namnform för
Siglufjördur (se d. o.).
Siglufjördur, en liten fjord på nordkusten af Island,
strax v. om Eyjafjorden. Vid dess inre ligger en
handelsplats med samma namn, vintertid obetydlig,
med endast ett par hundra inv., men sommartid vimlande
af norska och äfven svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
