- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
509-510

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siljan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att ha upptagit den strax ofvanför liggande
Orsasjöns vatten, träder in i S. vid Mora,
genomflyter sjön i hela dess längd och lämnar den vid
Leksands-noret. Öfriga tillflöden äro Ickån, Draggån,
Saluån i Rättviken m. fl. smärre vattendrag.
Liksom Vättern och många andra svenska sjöar har S. sedan
äldre tider haft rykte om sig att vara oerhördt djup.
Djupmätningar utfördes 1887 ganska systematiskt
af R. Lundberg och V. Wahlberg samt 1889 och 1890 af den
senare ensam, hvarvid befanns, att djupförhållandena äro
synnerligen egendomliga.
Genom sjön går från n. v. till s. ö. en väldig,
slingrande, skarpt utpräglad djupränna med
ytterligt branta (ställvis 1: 1) väggar, hvilken har
alla kännetecken på en gammal erosionsdalgång.
Till följd af älfvens aflagringar är Moraviken helt
grund, och djuprännan börjar först utanför Espenäset,
men har sannolikt förr, innan älfven 1659 bröt sig
nytt lopp (se Dalälfven, sp. 1202), sammanhängt med en
liknande djupränna i Orsasjön; rännans djup sjunker från 10
m. till 30, 45 och 94 m. för att sedan mellan Sollerön
och norra fastlandet samt ned mot Vattholmsskären
visa ett tämligen jämnt bottenplan af 101–110 m. och
en medelbredd af 1 km. utom v. om dessa skär, där
bredden uppgår till 2 km. Största djupet, 120 m.,
påträffade Wahlberg s. om Vattholmsskären. Från dessa
skär sänder rännan en östlig utlöpare inåt Rättviken,
hvars centrala del har en oval fördjupning af 50–56
m. djup.
Själfva hufvudrännan fortsätter däremot in i
Österviken och når ungefär till mynningen af Byviken,
men ännu midtför Leksands kyrka och i viken s. därom
finnas 25 m. djup. Sjöns botten i öfrigt visar ett
från stränderna mot sjöns centrum mycket långsamt,
normalt växande djup, som ingenstädes öfverstiger
55–56 m. Invikarna, Vika-, Lima- och Olsnäsviken
m. fl., äro helt grunda, mindre än 15 m.
Ahlenius vill tyda nämnda djupränna som en storartad
cãnonbildning i sjöns siluriska bottenskikt och
håller före, att den urspr. varit en floddal,
utskulpterad af rinnande vatten, och att detta
tillhört någon af de stora floder, som efter den
skandinaviska

illustration placeholder
Fig. 1. Utsikt af Siljan från Rättviks höjder.


bergskedjans veckning från halföns centrala delar
sökte sig väg i sydlig riktning öfver den dåvarande
ö. om fjällen belägna stora silurhögslätten, och att
öfre västligaste delen af Ljusnan möjligen utgör
en rest af denna urgamla flodfåra, som i sydlig
riktning gått fram öfver Lillhärdal och nuv. Emmån
ned mot Dalarnas centrum. Sjön är bekant för sina
förunderligt vackert skiftande dagrar och

illustration placeholder
Fig. 2. Parti af Siljan vid Mora.


sina natursköna stränder med skogklädda bergåsar.
De utgöra Österdalarnas bördigaste och tätast
bebyggda nejd. Genom regelbunden ångbåtstrafik har
varuomsättningen blifvit liflig och tillströmningen af
turister betydande. Utmed östra och norra stranden går
Falun–Rättvik–Mora järnväg. Se uppsatser i "Svensk
fiskeritidskrift" (1892) och "Ymer" (1905).
Jfr Nordling 3. Wbg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free