- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
531-532

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillfiske ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

m. långa och 16 m. djupa, att de ej kunna tas in
med handkraft. I hvarje länk användas 80–150 garn,
som fästas utefter en grof tross. Garnfisket är
mycket gammalt. För några år sedan började man dock
att nyttja trål. Detta fiske har visserligen blifvit
ganska betydande, men ännu 1912 utgjorde det blott
4,4 proc. af hela sillfångsten i Nordsjön. Fisket
bedrifves hufvudsakligen i västra och södra delen
af Nordsjön. Det pågår dock i maj på Skottlands
västra och nordvästra kust. Därpå flyttar det till
Storbritanniens östkust och drager under sommaren
och hösten utmed Skottlands och Englands kust
ned till sydligaste delen af Nordsjön. I juni
och juli bedrifves det utanför Shetlandsöarnas
och Skottlands östkust, i aug. också vid norra
Englands kust. Under årets sista fyra månader
tillhör det hufvudsakligen södra halfdelen af
Nordsjön, i sept. från Tynefloden mot Doggerbank,
i okt. från Doggerbank mot Lowestoft och Yarmouth
samt i nov. och dec. mellan södra Englands och
Hollands kuster. Under detta sillens successiva
uppträdande längre söderut flytta fiskarna från den
ena platsen till den andra. Skottar och engelsmän,
som ha korta afstånd till fiskeplatserna, gå i land
efter hvarje fångst och sälja sillen färsk, och den
saltas och rökes i stor mängd. Holländarna göra långa
fiskeresor och använda ofta större fiskefartyg. De
medföra tunnor och salt och salta sillen ombord. De
holländske fiskarna äro kända för att behandla
sillen med särskild omsorg, och deras sill anses
ock vara synnerligen god. Under första fisketiden
bruka de stundom hemföra den då fångade sillen med
särskilda snabbgående fartyg. Denna sill, som då
benämnes jagersill, utgöres till stor del af istersill
(jagermatjes). Det holländska sillfisket i Nordsjön är
mycket gammalt. Tyskar och fransmän, som först under
de senare årtiondena börjat deltaga i Nordsjöfisket,
få också göra långa resor. De ha därför upptagit
holländarnas metod för fiskets bedrifvande. Utom
detta hafsfiske förekommer sillfiske under årets
första fyra månader längs kusterna af Nordsjön
i vikar och fjordar. Holländarna ha ett ganska
betydande vårsillfiske i Zuiderzee. Fransmän idka
från slutet af okt. till slutet af febr. sillfiske i
Kanalen. På Skottlands väst- och nordvästkust fiskas
rätt mycket sill i jan. och febr. med Stornoway
som medelpunkt. Äfven Belgien deltar, ehuru ringa,
i sillfisket i Nordsjön. Behållningen af sillfisket
1910 utgjorde för
Skottland 288,911,081 kg., 28,697,544 kr.
England 194,441,115 » 26,473,230 »
Holland 87,410,753 » 17,500,068 »
Tyskland 60,748,328 » 10,259,280 »


Vid Island bedrifves numera ett mycket betydande
sillfiske såväl inne i fjordarna med sättgarn
och landvadar som till hafs med drifgarn och
snörpvadar. Det är dock hufvudsakligen främmande
nationer, som bedrifva detta fiske, särskildt
engelsmän, norrmän, svenskar och tyskar. Största delen
af sillen saltas, 1915 omkr. 300,000 tunnor. Sverige
har hittills konsumerat den mesta islandssillen. –
Vid Canadas kuster förekommer ett betydande sillfiske,
och äfven vid Förenta staternas nordöstra kust är
sillen föremål för fiske. – Japans sillfiske är ett
af de största i världen. 1908 fångades där 100,239,340
kg. Som fångstredskap användas mest
stora ryssjor, men äfven vadar och drifgarn. Fisket
pågår under mars–maj efter vårsill och under
dec.–jan. efter höstsill. Blott en mindre del af
sillen används till människoföda. Hufvudmassan
förarbetas till tran och guano.
K. A. A-n.

Sillgarn. Se Fiskredskap, sp. 449-450, och Sillfiske.

Sillgrisslan, zool. Se Grisslesläktet.

Sillguano. Se Fiskguano.

Sillhofvet, en af Stockholms stad på grund af
k. skrifvelse 7 sept. 1789 inrättad upplagsplats
för "lakegods och sill" på Blasieholmens norra
sida i det nedlagda skeppsvarfvet, indrogs
enligt stadsfullmäktiges beslut 29 juni 1871
I. Sn.

Sillhöfda, socken i Blekinge län, Medelstads
härad. 10,056 har. 2,376 inv. (1915). Annex till
Fridlefstad, Lunds stift, Medelstads kontrakt.

Silliman [si^imon]. 1. Benjamin S., amerikansk
naturforskare, f. 1779, d. 1864, professor vid Yale
college i New Haven 1804-53, skref bl. a. Journal of
travels in England, Holland and Scotland in 1805-06
(1810; 2:a uppl. 1820) samt A visit to Europé in 1851
(1853; 6:e uppl. 1858). Genom skrifter och föredrag
verkade han f. ö. mycket för naturvetenskapernas
utveckling i Amerika. Han utgaf 1818-45 (sedan 1838 i
förening med S. 2) "American journal of science". Det
af Bowen upptäckta mineralet sillimannit är uppkalladt
efter honom. - 2. Benjamin S., den förres son,
f. 1816, d. 1885, var 1837 assistent hos fadern,
sedermera (1847) professor i kemi vid Sheffield school
of science i New Haven, 1849 professor i medicinsk
kemi i Louisville, Kentucky, och efterträdde slutligen
sin fader (1854) som professor i kemi vid Yale college
i New Haven. Han utgaf de mycket spridda läroböckerna
First principles of che-mistry (1846) och First
principles of physics (1858; 2:a uppl. 1861). S. anses
vara konstruktör af den första petroleumlampan (jfr
Lampa, sp. 970). 1838-45 utgaf han jämte fadern
"American journal of science", och från 1845 till
sin död stod han som en af hufvudredaktörerna för
denna Amerikas främsta vetenskapliga tidskrift.
2. S. A-s.

Sillimannit Bowen, mine-,., gulgråa eller
bruna tradiga eller stängliga aggregat af
sammansättningen A12 Si 05 och således i kemiskt
hänseende öf-verensstämmande med andalusit och
disten (cyanit). Liksom andalusiten är sillimanniten
rombisk, men visar annan optisk orientering än denna,
är optiskt positiv. Andalusit och sillimannit
böra sålunda betecknas som heteromorfa. I
Sverige är mineralet funnet i Västanå, Gällivare
malmberg, i glimmer-skiffrar, gnejser o. s. v.
A. Ilnpr.

Sillkungen, zool. 1. Äfven kallad Sol fisk en,
Petersfisken 1. Sankte Pers fisk. Se Sankte
Pers fisk. - 2. Regalécus, fisk tillhörande
fam. Trachypteridce (B a n d f i s k a r),
ordn. Acanthopterygii (Taggfeningar). Kroppen är
bandformig och naken. Ryggfenan är af kroppens
längd, analfena saknas, stjärtfenan är rudimentär,
och bukfenorna utgöras af långa trådar. Larverna äro
försedda med ofantligt förlängda och till största
delen af sin längd fria fenstrålar såväl i främre
delen af ryggfenan som i bukfenorna, hvilken till
största delen snart försvinnande utrustning antagligen
är att betrakta som en balansapparat. Af en art,
R. glesne, som kan nå en längd af nära 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free