Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillfiske ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
535
Sillsaltning-Sillsläktet
536
användas äfven kapris, dragon och körfvel samt oliver
och ostron. Sallaten kan blandas äfven med kapris
och franska ärter och omges med gelé. På liknande
sätt göres sallat äfven af finare fisksorter, då det
ofvannämnda köttet uteslutes.
Sillsaltning har begagnats åtminstone från början
af innevarande årtusende, men vunnit verkligt
stor betydelse, först sedan saltet genom ökade
handelsförbindelser blifvit en jämförelsevis
billig artikel äfven i norra Europa. I äldsta tider
rundsaltades sillen, och först i midten af 1300-talet
lär ett mer fullkomligt sillsaltningssätt med
gälning och omsorgsfullare packning ha kommit i
bruk. Uppfinnaren däraf lär ha varit en skeppare
Willem Beukelszoon från Biervliet i Flandern
’d. 1397). (Genom missuppfattning af ordet
haringkaken, hvilket betyder sillgälning och ej
Sillsaltning, har man velat tilldela Beukelszoon
äran af sillsaltningens uppfinnande, ehuru bruket
att salta sill bevisligen var flera århundraden
äldre.) Det holländska sillsaltningssättet är utmärkt
därigenom, att sillen gälas, saltas och packas i
tunnor af fiskarna ombord å själfva fiskefartygen
omedelbart efter fångsten samt därefter i land
underkastas noggrannare sortering och ompackning. Då
sillen alltså genast efter fångsten saltas,
blir den också särdeles god. Tyskarna ha upptagit
den holländska saltningsmetoden. Sillen sorteras
hufvudsakligen efter storleken, och af holländsk och
tysk sill urskiljas vanligen följande märken:
matjes (ung, ännu ej mogen sill) omkr. 900 st. i tunnan
superior 600
sortierte 700-750
prima 800-850
kleine (små) 950
ihlen (tomsill) 950
Det skotska sillsaltningssättet skiljer sig från
det holländska genom användning af en fullständigt
genomförd arbetsfördelning, så att fiskaren sysslar
endast med fångsten, hvaremot särskilda salteriidkare
(curers) i kuststäderna, med stor personal af
tunnbindare (coopers) gälare (gutters) och packare
(packers), ombesörja saltningen i land inom 24 timmar
efter sillens fångande. I Skottland sorteras sillen
hufvudsakligen på följande sätt:
large full omkr. 600-650 st. i tunnan
full 750
medium 850
mattie 950
spent 900
Hufvudmassan är fullsill. Spent är namnet för
utlekt och alltså tom sill. I senare delen af maj
och början af juni fångas på Skottlands västkust
en ung ännu ej mogen sill. Den häraf beredda varan
benämnes matjessill. Den är lätt saltad och utgör
en verklig delikatess. Den går ofta i handeln också
under benämningen delikatessmatjessill eller endast
delikatessill. Denna sill är ej att förväxla med
den holländska eller tyska matjessillen, som
är hårdt saltad. Delikatessillen anses vara en
helt annan och bättre kvalitet och betingar under
vanliga förhållanden 2 à 3 gånger så högt pris som
de bästa märkena af annan sill. Äfven i Norge spelar
sillsaltningen en mycket stor roll.
Där saltas fet-, stor- och vårsill. Vårsillen är
i allmänhet mager och lämnar därför såsom saltad ej
någon särdeles god vara. Ett godt anseende har däremot
salt fet- och storsill. Fetsillen, som ofta benämnes
slosill, förekommer i handeln vanligen under märkena:
KKKK omkr. 500 st. i tunnan
KKK (l strecks) 600
KK (2 » ) 800
K (3 » ) 900
MK (4 » ) 1000-1200
M (5 » ) 1400
Den sorteras alltså efter storleken och är
värdefullare, ju större den är.
Sillsaltningen i Sverige spelar nu ej någon större
roll. 1913 saltades i
Skottland ............. 1,342,360 tunnor
Holland ............... 794,687
Tyskland ............. 342,000
Norge .................. 159500 vårsill
Sverige ................ 37,000
Trots den stora saltningen konsumeras i Storbritannien
helt obetydligt af salt sill. Däremot är i Tyskland
användningen af salt sill mycket stor. Årligen
förbrukas där nu omkr. 1 1/2 mill. tunnor. - Ett
sätt att torrsalta sillen användes, ehuru i ringa
omfattning, i Bohus län under förra fiskeperioden,
efter föredömet af den vid pilchardfisket i Spanien
och Portugal brukade "pilchardspressningen". Sillen
torrsaltas därvid ogälad mycket hårdt med en
half tunna salt till hvar tunna sill och packas
därefter lagd på sidan i tunnorna, i hvilka den hårdt
nedpressas genom en särskild pressapparat. Tunnorna
innehålla sålunda ingen lake, såsom fallet
är med den på vanligt sätt saltade sillen.
K- A. A-11.
Sillsläktet, Clupea Artedi, zool., skiljer
sig från andra till sillfiskarnas (se d. o.) familj
hörande släkten bl. a. därigenom, att kroppen är
hoptryckt från sidorna, att buken är försedd med
kölade fjäll, att öfverkäken är kortare än underkäken,
att tänderna, då sådana finnas, i allmänhet äro mycket
små, stundom affallande, att ryggfenan har sin plats
öfver eller något bakom bukfenornas fästen och att
gälhinnans strålar äro 6-8. Till detta släkte höra
mer än 60 arter, af hvilka fem påträffas i de Sverige
omgifvande hafven, nämligen sillen, skarpsillen,
sardinen, majfisken och stamsillen.
Sillen, <I<Clupea harengus</i> L., skiljer sig från
närstående arter genom frånvaron af strålformiga åsar
på gällocken, genom ett litet fält tänder på
Fig. 1. Sill (Clupea harengus}.
plogbenet, ett stort antal ryggkotor (51-60) och
därigenom, att bukfenorna sitta bakom ryggfenans
främre kant. Sillen har stor utbredning. Den
förekommer från Vizcayabukten i s. upp till
Spetsbergen i n.; i Norra ishafvet går den i ö. till
Jenisejs mynning. Den förekommer längs Norges kust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
