- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
555-556

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silursystemet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Silvius-Simar

Silvius, David, ämbetsman, politisk författare,
f. 10 febr. 1663, d. 6 okt. 1732 i Stockholm,
tillhörde den 1653 adlade släkten Sylvius,
men skref sig Silvius. Han blef student i Uppsala
1677, företog utrikes resor och började 1690
tjänstgöra i ämbetsverken i Stockholm. Han var under
envåldstiden protokollsförare i kommissionen till
likviderande af ständernas kommissionsdomar och i
defensionskommissionen och blef 1710 sekreterare i
det då under Kammarkollegium hörande, men följande
år som själfständigt ämbetsverk återupprättade
Kommerskollegium. Efter Karl XII:s död häfdade han i
skriften Påminnelser angående successionsrättigheten
till Sveriges rike och det s. k. suveräna väldet

(förf. i jan. 1719, tr. 1720), på naturrättsliga
grunder, att ständerna nu hade rätt att bestämma
om tronföljden och borde begagna sig däraf för att
afskaffa enväldet. Till följd häraf kan han anses som
en af lärofäderna till frihetstidens författning. 1719
blef han e. o. och 1720 ord. kommerseråd, och
enligt "Ärlig swensk" var detta en belöning för den
nämnda skriften. S. hörde till anhängarna af "den
konservativa svenska pietismen" (se Pietism, sp. 845
ff.). Led. af den kommission, som 1723 tillsattes
att rannsaka om en pietistisk konventikel i Sickla,
medverkade han till kommissionens frikännande
utlåtande. Denna sak gaf dock anledning till 1726
års konventikelplakat (se d. o.). Vid riksdagen
1726–27 medlem af en ecklesiastik deputation, hvars
tillsättande han och andra pietistiskt sinnade
riddarhusmedlemmar genomdrifvit, yrkade han,
ehuru förgäfves, i ett Oförgripeligit betenckande
(tr. 1730), att ett generalkonsistorium af präster och
lekmän skulle inrättas för att reformera kyrkan. Jfr
S. J. Boëthius, "Uppkomsten och karaktären af
frihetstidens författning" (i "Hist. tidskr.",
1891), E. Hjärne, "Ämbetsmannaintressen och
politiska doktriner på 1719 års riksdag" (ibid.,
1916), och E. Linderholm, "Sven Rosén" (1911).
S. B.

Silvretta l. Selvretta, berggrupp tillhörande
Rätiska alperna, belägen inom schweiziska
kant. Graubünden, på gränsen till Tyrolen och
Vorarlberg. Gruppens kärna utgöres af en med stora
glaciärer uppfylld bergsstock på vattenskillnaden
emellan Landquart, Ill, Trisanna och Inn. Dess
högsta toppar äro det ur Silvretta-glaciären
uppstigande Silvrettahorn (3,248 m.), Gross-Litzner
(3,111 m.), Piz Linard (3,414 m.) och Fluchthorn
(3,408 m.). De förnämsta passen äro: Silvrettajoch
(3,026 m.), Futschölpasset (2,767 m.), mellan
Nedre Engadin och Patznaun, samt Fermontpasset
(2,802 m.), mellan Nedre Engadin och Montafon.
(J. F. N.)

Silybum Gärtn., bot. farm., ett till fam. Compositae,
afd. Tubuliflorae, tistelgruppen, hörande
litet örtsläkte med holkfjällen äfven i
kanterna torniga, sammanvuxna ståndarsträngar
samt hårpensel. S. marianum, Marie-tistel,
har en meterhög, grenig, ovingad stjälk, stora
aflånga, hvitbrokiga, parflikade, tornbräddade
blad och stora långskaftade blomkorgar med ljusröda
blommor. Urspr. vild i södra Europa, har denna tistel
under odling här och där förvildats i Sveriges
trädgårdar. Frukterna, "stickkorn", användas i
Tyskland mot bröstlidanden. O. T. S. (G. L-m.)

Sima (grek.), rännlist (se d. o.).

Simaba Aubl., bot. farm., ett släkte af träd och
buskar hörande till fam. Simarubaceae med 19 arter i
tropiska Amerika. Bladen äro vanligen läderartade och
parbladigt delade. Blommorna sitta i ofta rikblommiga
vippor. Frukten är en af 4–5 stora, stenfruktartade
delfrukter bestående klyffrukt. Barken är ofta mycket
bitter och användes (af S. ferruginea och S. salubris,
calunga) i Brasilien mot olika sjukdomar. Fröna
af S. Cedron, cedron, som äro äggrunda, omkr. 4
cm. långa, äro ett berömdt medel mot ormbett
och utgöra i hemlandet (Central-Amerika och norra
Syd-Amerika) en handelsvara, som resande ej underlåta
att medtaga. En dekokt af dessa växter är ett
förträffligt skyddsmedel mot insekter i herbarier.
G. L-m.

Simacek [si’matjek], Matej Anastasia, tjechisk
författare, f. 1860 i Prag, öfvertog 1884 den
redaktionella ledningen af den af hans farbroder
uppsatta tidskr. "Svetozor", tills den 1899 uppgick
i veckopublikationen "Zlatá Praha". Han var sedan
stadsbibliotekarie och dramatisk recensent. Hans
första diktsamling, Z kroniky chudych (Ur de fattigas
krönika; 1884, 1893), åtföljdes 1885 af den erotiska
idyllen V bludisti lásky (I kärlekens labyrint) och
1896 af diktsamlingen Na zalétech. Hans sträfvan efter
realism i konsten framträdde alltmer i hans dramatiska
alster Pomluva (Förtalet; 1886), Bez boje (Utan
strid; 1887), Svet malych lidi (Småfolkets värld;
1891) och Ztraceni (Förlusten; 1900). Högst står han
som berättare på prosa. Till hans bästa arbeten höra
romanerna Dvoji láska (Dubbel kärlek; 1893; 1898) och
konstnärsromanen Stesti (Lyckan; 1891). Psykologiska
problem behandlas i romanerna Svetla minulosti
(Det förflutnas ljus; 1898, 1900), Lacna srdce
(Hungriga hjärtan; 1904), och Chci zit (Jag vill
lefva; 1905). Han har prisbelönts ett par gånger,
och många af hans verk äro öfversatta till tyska.
A-d J.

Simadalen, en liten, trång dal mellan nästan
lodräta fjäll i Eidfjords härad, S. Bergenhus
amt, Norge. S. genomströmmas af den 25 km. långa
Simadalselv, som bildar fallen Rembedalsfoss (se
d. o.) och Skykjefoss och faller ut i Simadals-bugten,
innerst i Eidfjord, Hardangerfjordens
östligaste förgrening. 281 inv. (1902). K. V. H.

Simadalsbugten. Se Simadalen.

Simadalselv. Se Simadalen.

Simancas (lat. Septimanca), vackert belägen stad
i spanska prov. Valladolid, vid Pisuerga. 1,108
inv. (1900). Staden är berömd för det dit förlagda
statsarkivet, ett af de rikaste i världen. Anlagdt
1563 af Filip II, inrymmes det i ett gammalt slott
och räknar omkr. 33 mill. dokument i 80,000 legajos
(portföljer). Först 1844 blef det tillgängligt för
utländska forskare (se H. Biaudet, "Les archives
de S. au point de vue de l’histoire des pays du
Nord-Baltique", Geneve, 1912). Vid S. vann Ramiro
II af Leon 934 en glänsande seger öfver morerna.
(J. F. N.)

Simandron, efter uttalet återgifven form af
nygrek. <i>semantron</e>, klocka. Se Klocka1, sp. 314.

Simapparat l. Simmare, tekn., detsamma som
flottör (se d. o. 2).

Simar, Hubert Theophil, tysk katolsk teolog och
kyrkoman, f. 1835, d. 1902, blef 1864

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:27:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free